Med risk att gå händelserna i förväg tänkte jag göra bokslut över pandemin. Vad har jag lärt mig om det svenska samhället och lynnet? Om samhället, att vården (i de delar som ägnar sig åt vård) är underdimensionerad och underfinansierad. Om lynnet, att svenskar är praktiskt lagda med ensidigt fokus på sådant med omedelbar påverkan på den egna vardagen.
LÄS MER:Dags för en manlig statsminister
Man kan lära sig mycket om ett land genom frågorna som ställs på pressträffar med politiska ledare. I Sverige har dessa under de gångna två åren närmast uteslutande rört praktikaliteter på individnivå. Varför valde ni restriktioner framför att inte ha restriktioner? Oerhört sällan har blicken lyfts till något med relevans på samhällsnivå. När det ändå hänt har politikerna gjort klart att det frågan gäller ”är alldeles för tidigt att diskutera”, trots att pandemihanteringen är en illustration av att det om något är alldeles för sent.
Trots det har frågan om rimligheten i att ett land med tio miljoner invånare riskerar kollaps av att 500 behöver intensivvård inte kommit upp.
Restriktionerna har motiverats med att vi ska se till att vården inte dukar under. Detta mantra har serverats tillsammans med siffror på hur många som ligger på intensivvårdsavdelning. Förhållandet mellan antal platser där och systemkrasch har alltså förevisats varje gång restriktioner förts på tal. Trots det har frågan om rimligheten i att ett land med tio miljoner invånare riskerar kollaps av att 500 behöver intensivvård inte kommit upp. Kritiken av olika restriktioner har fokuserat på deras konsekvenser för socialt umgänge och resor, men aldrig på vad de säger om systemet de syftar till att upprätthålla. Samtidigt med uppmaningen att hålla sig hemma för att vården går på knäna, har det rutinmässigt rapporterats om sjukhusens besparingskrav och personalnedskärningar. Utan någon nämnvärd uppföljning av det motsägelsefulla i det.
LÄS MER:I Sverige behöver vi inte förhålla oss till varandra
Frånvaron av koppling till något större syns inte bara i journalisters frågor till politiker. I politiken uttrycks den i avsaknad av visioner och på det ekonomiska området i kontextlöshet. Svenska ekonomiutbildningar har ingen tradition av att sätta ekonomi i ett större sammanhang. Prat om verktygslådor prioriteras medan samhälle, politik och filosofi lyser med sin frånvaro. I den franska finansvärlden sägs man dra lott om att slippa äta lunch med svenska affärsmän eftersom de varken läser böcker eller har något att säga om kultur och samhälle. Konversationer med dem är därför hänvisade till grilla-med-grannarna-ämnen som fondsparande och gasol kontra briketter.
Att saker är tagna ur sitt sammanhang brukar främst beskrivas som ett problem när offentliga personer anser sig felciterade eller dokusåpadeltagare är missnöjda med framställningen av sig själva. En idé någon borde lansera är att se till sammanhanget även i andra sammanhang.
LÄS MER:”VAS” är den nya manövern för att undvika att svara
Tänker på: Saker som andra förstår som inte jag förstår. Stjärnhimlen. Körkortsboken. Handlingen i alla actionfilmer. Redovisning.
Gör: Funderar på att allt, i Fridays for Futures fotspår, marknadsförs som en rörelse. I närheten av mig har det öppnat en rörelse mot åldrande som säljer injektioner.
Tittar på: Möjligheterna att utveckla en mindlessness-app. För alla situationer där jag bara vill ha lågintensivt deltagande.
LÄS MER:Jag drömmer om hur det nya normala ska bli
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
