I början av 2021 debatterade jag mot Jenny Högström på dessa sidor, efter att hon med skralt underlag påstått att gangsterrap är arbetarlitteratur. I en tillbakablick på debatten skriver Jenny Högström nu att gangsterrappen mestadels är icke-vit. Även denna gång har hon fel.
Vid en första anblick är det enkelt att begå misstaget att se gangsterrap som en mestadels icke-vit konstform, eftersom kropparna som visas upp i musikvideor är bruna och de estetiska markörer som artisterna bär ofta rasifieras. Men i själva verket är gangsterrap ett kulturellt uttryck som handlar om vithet.
LÄS MER:Mindre gangsterrap i radio efter mordet på Einár
Vad gangsterrappare gör är att diskutera sin plats i en våldsbesatt rasmaktsordning och ett patriarkat. Detta gör de genom att applicera en vit blick på sig själva och omforma sig efter de mest extrema vita fantasier som finns om bruna människor. Filosofen bell hooks (Gloria Jean Watkins) formulerar det allra bäst: ”Gangsterrap är mötet mellan svarta pojkar och den vita majoritetens oro”.
Genom att lyssna på bruna pojkar som skjuter varandra kan vit medelklass på ett symboliskt plan rebellera, samtidigt som de lyder mammas råd att plugga till civilingenjör och skaffa villa.
Genom att leva upp till vita personers rädslor får gangsterrappen sin känslomässiga sprängkraft. Musiken kan användas av bruna lyssnare som är trötta på sin position i det hierarkiska systemet. Den kan också användas av vita lyssnare som vill låna lite farlighet. Genom att lyssna på bruna pojkar som skjuter varandra kan vit medelklass på ett symboliskt plan rebellera, samtidigt som de lyder mammas råd att plugga till civilingenjör och skaffa villa.
LÄS MER:Recension: “Brev till mannen” av Bianca Kronlöf
Att gangsterrap handlar om vithet syns inte minst i den mediala diskussionen. Vit mainstream-offentlighet är inte ett dugg intresserat av vad icke-vita personer skapar för kulturella uttryck för varandra. Det vore inte ens värt en notis. Bara genom att ha en koppling till vithet blir icke-vitas kulturskapande värd uppmärksamhet. Och eftersom vår samtid kretsar kring vita personers rädslor är gangsterrap hårdvaluta. Alla vill använda gansterrapparen för sina egna syften.
Det är så man ska tolka den nytillträdda kulturministern Jeanette Gustafsdotters (S) utspel om att utreda gangsterrap. Hon ville ta del av exploateringen av bruna kroppar för att utvinna känslor för en vit offentlighet. Med tanke på att hon är yrkespolitiker är detta kanske inte så konstigt.
Ingen kulturskribent kliver in på en strippklubb, tittar på kvinnorna som förvrider sig på scen, för att därefter skriva att Chat Noir är kvinnokultur.
Mer iögonfallande är att en kulturskribent som Jenny Högström begår misstaget att kalla gansterrap för mestadels icke-vit. Det visar vilken ideologisk blindhet som finns i Sverige när det kommer till rasism. Motsvarigheten på sexismens område vore omöjlig. Ingen kulturskribent kliver in på en strippklubb, tittar på kvinnorna som förvrider sig på scen, för att därefter skriva att Chat Noir är kvinnokultur. Man skulle förvänta sig att kulturskribenten märker av den manliga blicken som styr hur dansarna framställer sig själva. Man skulle förvänta sig att kulturskribenten ser att en manskultur är själva förutsättningen för att underhållningen skulle få denna form. Oavsett hur duktiga aktriserna är, skulle skribenten genomskåda att showen föds ur mäns fantasier om kvinnor.
LÄS MER:Arbetarlitteraturen har alltid provocerat
Detta är andra gången jag skriver om gangsterrap på GP Kultur. Man skulle kunna tro att jag har något emot genren, vilket inte stämmer. Jag uppskattar rapparnas talang både vad gäller att skapa musik och text. Jag önskar dem därför framgång.
Konflikten är inte estetisk utan hamnar snarare på ett personligt plan. Jag vill inte att de ska dö unga. Jag tror att en destruktiv livsstil bara kommer att skänka artisterna mer smärta. Och konflikten finns även på ett politiskt plan. Jag tänker inte applådera en mainstreamkultur som roar sig åt att pojkar förblöder.
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
