Att många barn vräks från sina hem i Sverige 2021 måste ses som ett stort misslyckande. Men när nu FN:s barnkonvention sedan förra året äntligen blivit svensk lag, finns både möjlighet och skyldighet för myndigheter och andra aktörer att tydligare sätta barnets bästa i centrum vid alla beslut som rör dem.
Detta bör också kunna ge nytt liv till engagemanget för att uppnå den nollvision som den kristdemokratiske dåvarande äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson presenterade 2007 gällande vräkning av barnfamiljer. Under de nio efterföljande åren skedde nästintill en halvering av antalet barn berörda av avhysning, men antalet har sedan ökat igen och 2020 tvingades 449 barn uppleva en vräkning. Årets siffra riskerar att bli ännu högre, då 273 barn redan vid halvårsskiftet hade blivit av med sina hem.
Det är inte svårt att föreställa sig vad en påtvingad flytt – som inte sällan resulterar i byte av skola och tappade aktiviteter och kompisar – innebär för ett barns mående.
Det är inte svårt att föreställa sig vad en påtvingad flytt av detta slag – som inte sällan resulterar i byte av skola och tappade aktiviteter och kompisar – innebär för ett barns mående. Forskningen bekräftar att barn påverkas mycket negativt av en vräkning. De upplever maktlöshet, oro och deras förtroende för vuxenvärlden skadas. Dessutom tenderar skolresultat att påverkas negativt. Konsekvenserna kan sitta i under lång tid.
För att vända utvecklingen och uppnå nollvisionen krävs att myndigheter och andra aktörer samarbetar bättre, och att varje kommun tar fram tydliga strategier och rutiner för hur nollvisionen ska nås inom den egna kommunen. Tyvärr visar en färsk granskning gjord av Sveriges Radio att de flesta av landets kommuner saknar detta. Samtidigt vet vi att det är just samarbete i ett tidigt skede – exempelvis mellan hyresvärd och socialtjänst – som skapar förutsättningar att undvika vräkning.
Motsatt utveckling
Tyvärr finns alltför många exempel på när det motsatta skett. När systemet satts framför barnet, som hamnat i kläm. När byråkratin tillåtits skymma den utsatte, och förhindra lösningar för barnets bästa. Därför vill vi kristdemokrater se ett antal åtgärder. Vi vill skjuta till ytterligare medel till Kronofogden för särskilda insatser som ska minska antalet avhysningar som drabbar barn, och för myndighetens arbete med att motverka överskuldsättning, med fokus på barnfamiljer. Vi vill också att alla kommuner ser till att ha rutiner för att förhindra att barn vräks och se en ökad samverkan mellan socialtjänst, kronofogdemyndighet och bostadsbolag – såväl privata som kommunala – för att undvika vräkningar.
Vi vill också höja barndelen i bostadsbidraget, för att stärka ekonomin för de barnfamiljer som har det allra sämst. Enligt barnombudsmannen och MUCF var orsaken för cirka en tredjedel av de barn som behövde uppleva en vräkning under 2019 att familjen hade en hyresskuld på under 10 000 kronor.
Flera åtgärder
För att skydda mot skuldfällor har vi också förslag på en omfattande reformagenda för ett stärkt konsumentskydd gentemot skuldjättarna. Ett lägre räntetak, nattstängda högkostnadskreditsställen och möjlighet för personer att skydda sig själva mot aggressiv marknadsföring från oseriösa låneföretag är exempel på åtgärder som skulle kunna dämpa den överskuldsättning som i en del kan spela in i problembilden bakom en vräkning.
Alla barn borde ha rätt till ett tryggt hem och det är därför dags att blåsa liv i den nollvision för vräkningar av barnfamiljer som vi kristdemokrater införde för snart 15 år sedan. Kristdemokraterna fortsätter att sätta människan framför systemet – för att inget barn ska behöva drabbas av något så traumatiskt och skadligt som en vräkning från det egna hemmet.
Jakob Forssmed, vice partiledare Kristdemokraterna