Jenny Högström
Årets debatt
För mig var årets debatt den om gangsterrap. Inte för vad den "kom fram till" utan för vad den blottade. När jag själv i årets början jämförde gangsterrap med arbetarlitteratur ryckte många ut till den förment goda arbetarlitteraturens försvar, mot den amoraliska, mestadels icke-vita, icke-föredömliga gangsterrappen. Nu vill flera politiker undersöka kopplingen mellan denna musikgenre – och brott.
Debatten visar på bristande kunskaper om ämnet, märklig konstsyn, moralism, implicit rasism och klassförakt. Varsågoda!
Årets nyord
Milfproblemet. Det dök upp i en chatt med en kompis. Var är det för fel på 90-talistkillarna jag går hem med, undrade hon. Varför vill alla bli piskade? Aha, du lider av milfproblemet, skrev jag.
Att vara milf är alltmer erotiskt gångbart och det är ju kul – men det gör en inte till en mångförslagen dominatrix. Vi milfs är också människor.
Årets sakfråga
Vinster i välfärden. Nu lägger vi ner den skiten va. Skola, vård och omsorg: skattepengarna ska gå rätt in i verksamheten, och ingen jävel ska kunna bli rik på det. Detta var en synnerligen dålig idé redan innan Barbara och Hans Bergström ställde upp på intervju i DN och såg ut som skurkar i Jönssonligan.
Årets skräll
Barnmorskeupproret. Det lönar sig att organisera sig och göra motstånd. En annan värld är möjlig.
Förhoppning inför nästa år
Ett år av kritiskt tänkande. Tänk innan du talar. Och tänk framför allt innan du röstar. Och rösta för guds skull för ett samhälle för alla.
Hynek Pallas
Årets debatt
Gangsterrappdebatten var årets längsta och stundtals mest irriterande. Här frodades floskler och moralism tills det kröp i huden. Men i sina skarpaste stunder uppdaterade debatten också hur vi kan förstå relationen mellan person, verk och samhälle i de sociala mediernas tidevarv.
Årets nyord
Ordet är inte nytt – inte som den självklara tvåan ”covidbevis” – men begreppet ”övervakningskapitalism” slog på allvar igenom inför höstens översättning av Shoshana Zuboffs bok med samma namn. Och för vår förståelse av världen lär det spela roll långt efter att covidpassen har förpassats till QR-kodernas kyrkogård.
Årets sakfråga
Gängkrigen. Det krävdes att en känd person dog för att det skulle börja likna den landssorg och ilska som frågan förtjänar. Epidemin av unga män som mördas och mördar är en katastrof. Och vi har bara börjat skrapa på orsakerna till att någon väljer det livet – och vilka svallvågor det våldet skapar i samhället.
Årets skräll
Att en antikapitalistisk sydkoreansk tv-serie som ”Squid game” välte film- och tv-världens envisa språkbarriär och blev en global hit förstås i länder med en sund rörlig bild-kultur för vad det är: en revolution.
Förhoppning inför nästa år
Mindre debatt och mer kritik på kultursidorna
Anna Björklund
Årets debatt
Hela hösten skrev kulturmännen mest om hur arga de var och hur hemskt allt blivit och alla kulturkvinnor om hur snygga de är, eller iallafall att de varit det, en gång i tiden. Man kan ju förstå det, det har ju inte hänt så jättemycket kulturellt i år heller, men jag har ändå varit överraskad av den råa senromerska stämningen, där patricierna legat i var sin villa och bara brölat rakt ut om det egna och allmänna förfallet. Och däremellan har de piggat upp sig med att frossa i det ändlösa våldet i gangsterrap, true crime och perversa deckare, vår tids gladiatorspel och tyvärr den kultur som överlevde pandemin bäst. Deras mat levereras av människor med slavlön och deras demokrati fungerar sådär, det kanske är dags att läsa Edward Gibbon.
Årets nyord
Pappersbrist? Det spelar tydligen ingen roll att man bor i ett land som är till sjuttio procent täckt av träd i ett system som sägs vara helt digitaliserat och perfekt AI-styrt, det här året har jag väntat i sexton veckor på några golvplank, köat för att få tag i blöjor och skrivit på en bok som vi bara kan hoppas att det finns stockar nog att trycka i vår.
Årets sakfråga
Eftersom den nya regeringen lovat att “vända på varje sten” för att stoppa kriminalitet och utanförskap så är väl narkotikafrågan årets sak. Skulle Sverige följa Tyskland och låta Systembolaget sälja cannabis skulle ganska många av de miljarder anledningarna att skjuta varandra försvinna och hamna i Magdalena Anderssons plånbok i stället. Det är väl en bra sten att vända på, miljard-stenen?
Årets skräll
Att vi till slut införde apartheid och nu inte låter människor utan rätt papper från staten komma in på teatern. Den såg jag faktiskt inte komma.
Årets förhoppning inför nästa år
Ett kollektivt beslut om att pandemin är slut på riktigt. Viljans kraft.
Sanna Samuelsson
Årets debatt
För att tuta i mitt eget horn så vill jag säga kulturbarnsdebatten. Oavsett om det kommer med på nyordslistan eller inte. Det värsta är att jag var naiv när jag skrev texten ”Kulturbarnens räkmacka är ett demokratiskt problem” där i mars. Det är mycket vanligare än jag trodde.
Årets nyord
Ny-elakhet. Vi såg det först i Anna Lundviks text i Sydsvenskan ” Nej, elakast är inte bäst” (19/7). Det var många skickliga litteraturkritiker som svarade på detta, men jag undrade i mitt stilla sinne om problemet kanske snarare ligger i att man låter kändisar slängigt recensera böcker eftersom det genererar klick, snarare än att de riktiga litteraturkritikerna skulle ha blivit elakare.
Årets sakfråga
Konstnärlig frihet. Från gangsterrapsdebatten efter Einárs tragiska död, till den missriktade debatten om att Moderna museet borde köpa in Lars Vilks rondellhund (varför?) och Burka songs-rättegången som var en tragisk följetong i Göteborgs-Posten i höstas.
Årets skräll
Att Abdulrazak Gurnah vann Nobelpriset. Bara litteraturredaktörer kan förstå min stressade känsla när jag satt där i direktsändning och försökte googla namnet efter att ha hört Mats Malm utannonsera priset. Piggt!
Förhoppning inför nästa år
Jag hoppas på roligare litteraturdebatter. Och de ska inte utgå från slängiga recensioner eller vem som kan skriva den hårdaste sågningen, utan handla om vad litteraturen är och vad den gör. Lite poesi kanske? Man får väl drömma!
Björn Werner
Årets debatt
Kulturbarnsdebatten. Debatten om nepotismen i kulturlivet fick sin början efter Sanna Samuelssons artikel på GP Kultur. Den tände eld på senvinterns kultursidor. Resultatet blev en perfekt blandning av texter – både roliga och viktiga – från lika delar småstötta barn till kultureliten och lika delar småtjuriga strebers som hittat dit på egna meriter.
Årets nyord
Metaversum. Det började med att Facebooks moderbolag bytte namn till ”Meta”. Sen var anden ur flaskan. Att ett ord som nötts sönder och samman av generationer av kvasiintellektuella gymnasister som gillar ”smart humor” nu ska definiera nästa generation av sociala medier känns på något sätt väldigt…. meta.
Årets sakfråga
Elsparkcyklarna. Sällan har väl så många i åsiktspolariseringens Sverige varit så överens om något. Lite oväntat kanske att det skulle handla om att förbjuda ett komplement till kollektivtrafiken. Men det är alla fall fint att folk hittar varandra över de politiska lägren.
Årets skräll
Lars Vilks död. Skräll är väl kanske inte rätt ord här. Men att Sveriges mest kontroversielle och beskyddade konstnär skulle gå bort i en tragisk olycka i samma bil som sina beskyddare är en sorglig ironi. Både han och hans livvakter förtjänade ett bättre öde.
Förhoppning inför nästa år
Att vi äntligen landar i insikten att covid-19-pandemin och olika mer eller mindre strikta restriktioner för att hålla sjukvården fungerande kommer att återkomma titt som tätt. Först när vi förstår det kan vi börja diskutera vad är för friheter vi offrat, istället för att fira att pandemin är över varje gång det blir lite andrum.
Victoria Greve
Årets debatt
Hur ska vi hantera arvet och backlashen efter metoo? SVT:s dokumentärserie om komikern Soran Ismail som blev cancelled efter att ha pekats ut som förövare i sociala medier sammanföll med att tidigare JK Göran Lambertz kallade kvinnan som anmält honom för våldtäkt för bedragare i direktsändning. Det väckte en viktig debatt om hur vi som samhälle ska hantera männen som dömts i sociala mediers folkdomstolar men inte i lagens mening, och hur utsatta kvinnor som vittnar om övergrepp riskerar att tystas i förtalsmål.
Årets nyord
Mjuta. ”Sluta mjuta mig som en jävla diktator!” utbrast politiska redaktören Alice Teodorescu i en av många läckta inspelningar från konservativa jättesatsningen Bulletins digitala storbråk mellan ägare och redaktion. All stars-gänget med högbetalda ledarskribenter som skulle starta ett svenskt New York Times kollapsade bara månader efter lanseringen men fortsätter som en bättre följetong att leverera material med ingredienser som trippelmördare, omfattande plagiat och nu fem miljoner i mediestöd. Fortsättning följer.
Årets sakfråga
Debatten om restriktioner och inskränkningarna i vår frihet som verktyg i pandemibekämpningen tog aldrig riktigt fart. Nu är merparten av svenskarna vaccinerade, men pandemilagen ligger kvar. Experterna är ense om att covid kommer att finnas i samhället under överskådlig tid, men ska vi acceptera att politiker ska ha den makten över våra liv även på sikt?
Årets skräll
Hur raljant och hårt får man skriva om någons cancerbok? Linda Skugges recension av Kristina Sandbergs ”En ensam plats” väckte ramaskri – och blev startskottet på en bra debatt om kritik och hur man kan recensera självbiografiska texter som litteratur i egen rätt.
Förhoppning inför nästa år
Att Dawit Isaak och alla fängslade journalister runt om i världen friges.
Ulrika Knutson
Årets debatt
Debatten om de intellektuella skönheternas skräck för att åldras med gäddhäng, kalkonhals och påsar under ögonen. Livsandarna kvicknade till. Det är frestande att hålla med mystikern Emilia Fogelklou: "jag börjar nästan tycka att det är lyckligt att vara ful som stryk".
Årets nyord
Dvärgalåt. Ordet är inte nytt, tillhör snarast senromantikens artonhundratal. Det nya är att dvärgalåten just nu ska kastas ut ur Svensk ordbok – fast behovet av ordet är större än någonsin. Eller tycker någon att "småaktigt omotiverad kritik, pip och gnäll" har tystnat?
Årets sakfråga
SJ:s schemaläggning. När 54 tågavgångar från Uppsala ställts in en enda söndag fick chefen sparken. När hände det senast att en hög tjänsteman fick ta ansvar på ett så hårdhänt vis? SJ och Trafikverket rullar tyvärr sina sakfrågor framför sig i hela landet även under nästa år.
Årets skräll
Att Abdulrazak Gurnah fick Nobelpriset i litteratur. Skrällen låg inte bara i att nästan alla kritiker blev tomma i blicken – den skadeglädjen har skummat över. Den goda skrällen låg i påminnelsen om litteraturens mångsidighet. Många stora författarskap återstår ständigt att upptäcka.
Årets förhoppning inför nästa år
Att sjöstjärnorna kommer tillbaka.
LÄS MER:Kulturbarnens räkmacka är ett demokratiskt problem
LÄS MER:Litteraturkritiken fäster för stor vikt vid gestaltning
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
