Faktiskt.se är slöseri med licenspengarna

GP:s kulturchef tycker att storsatsningen ”faktiskt.se” motverkar sitt eget syfte. Istället för att motverka fake news spär man på föreställningen att det finns en sanning och att någon ljuger. Istället borde seriösa medier erkänna att journalistiken aldrig kan berätta en hel sanning.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Sanningskartellen ”Faktiskt.se” som upprättats av DN, SvD, SVT, KIT och SR gör stora anspråk. Nämligen: att inför valet och för att motverka spridningen av ”fake news” skriva om sanningen som den faktiskt är. En ambitiös ansats tycker vissa. Löjlig tycker andra. För att förklara varför jag ställer mig i det senare lägret får vi färdas tillbaka till den yngre forntiden.

LÄS MER:Rökförbudet gör Sverige tråkigare

Då satt jag på en B-kurs i statsvetenskap och var frågvis. En mycket meriterad professor stod och pekade på en graf och förklarade hur de påvisade sambanden blev starkare om man bortsåg från undantagsfallen, statistikens så kallade outliers.

”Men”, sa jag. ”Blir det verkligen sant då? Om man tar bort det som motbevisar?”

ANNONS

”Björn… Tänk på detta. I samhällsvetenskapen gäller det att svälja djupt om man ska få resultat”.

Meningen har följt mig genom åren. Den säger nämligen något grundläggande om all form av fakta som inte är strikt naturvetenskaplig: den finns inte. Faktiskt. Samhällsvetenskapen lämnar inte sanningar, den lämnar antaganden och skattningar.

LÄS MER:"Jag inväntande smockan med full förståelse"

Samma sak gäller journalistiken, en sorts samhällsvetenskap light. Den strävar efter objektivitet. Att skildra verkligheten som den är. Men den seriöse journalisten vet också med sig att hen aldrig kommer att uppnå det. För bredvid vinkeln man måste välja för att kunna berätta en nyhet finns alltid en annan vinkel. Att erkänna det är ett viktigt fundament i journalistiken. Varje seriöst mediehus bör sträva efter att täcka in så många vinklar de mäktar med, och känna djupsväljningen varje gång de publicerar en text.

Det förhållningssättet är också motgiftet till de alternativa medier som genom den logiska krumbukten att först 1) anklaga etablerade medier för att ljuga och därför 2) träda fram som bärare av den sanna sanningen plötsligt gör sig till ”sanningssägare”. Den seriösa journalistikens räddning är inte att, som de medskyldiga till Faktiskt.se, trotsigt ställa sig med armarna i kors och säga ”joho, det gör vi visst det”. Räddningen finns i att ställa sig utanför sanningstävlan och konstatera att ens vilja är att med seriösa journalistisk metoder ge en så objektiv skildring av verkligheten som möjligt.

ANNONS

LÄS MER:I framtiden är vi alla daytraders

Att göra som flera av Sveriges största mediehus nu under en snar månad gjort var därför dumt redan i sin föresats, eftersom att göra sanningsanspråk i sig är väldigt nära att fara med osanning. Om inte ens vetenskapen vågar göra faktiska sanningsanspråk är det förmätet att påstå att journalistiken skulle kunna göra det.

Kanske har journalisterna på Faktiskt förstått det och försökt rädda det som räddas kan. Granskningarna har nämligen börjat få vaga rubriker som ett Nyheter24 i tvärtomlandet. ”Faktiskt oklart om Stefan Löfven är miljonär”, ”Faktiskt mestadels fel om hur många utländska våldtäktsmän som utvisas”. Jag sväljer djupt nu, men nog är detta ett slöseri med licenspengarna. Faktiskt.

ANNONS