Dunderglöggens väg – från fikahörnet till finrummen

”Två Dagars dunderglögg håller världsklass!”

Detta magnifika besked, detta jubelrop, trumpetade Två Dagars redaktion ut till allmänheten i slutet av november 2001. Alltså för exakt 20 år sedan. Redan då ansåg vissa att man kanske inte borde förhäva sig på det sättet – att det kunde ses som ett närmast oanständigt självsmekande och dessutom var förenat med viss rekylrisk – och vissa skulle ha rätt.

Men Två Dagars dunderglögg har aldrig behövt bry sig om den där typen av flyktig, kälkborgerlig kritik. Redan då rörde den sig i en helt egen sfär. Hyllad, oberörbar och med en decemberstatus gränsande till jultomtens var det ingen som gav sig på GP:s glögg. Sedan tio år har Dunderglöggen en egen, uppskattad tråd på Flashback som nu blivit 42 sidor lång. Alla från Norrmejerier till Allt om Mat har publicerat och hyllat receptet. Ingen vågade utmana den – inte förrän 2012 då en nu 81-årig dam på Marstrand hade fått nog.

Vi återkommer till henne. Den här berättelsen börjar nämligen flera år tidigare och i en helt annan ände. För varifrån kommer Dunderglöggen egentligen?

Hembränt-recept i tidningen?

Den 27 januari 1996 lanserade GP sin nya helgbilaga Två Dagar. Förebilden var huvudstadens exklusiva magasin och även Två Dagar kom att tryckas på lite dyrare och glansigare papper. Redan från start var också tanken att Två Dagar skulle skriva om vin och då följde liksom glögg med av bara farten.

Peder Grell var redaktör för bilagan de första åren och han skrockar lite mjukt när vi ringer för att prata gamla glöggminnen.

– Du vill snacka om Dunderglöggen? Ja, den minns jag. Herregud ... vi fick tusen miljoner frågor om den där jävla glöggen alltså. Jag har aldrig varit med om något liknande.

LÄS MER:Recept: Glöggfest med juliga drinkar och tilltugg

Den pensionerade redaktören lyckas med konststycket att låta både trött och på tårna. För här finns en historia att berätta. Det var ju inte bara för GP att publicera ett alkoholstint glöggrecept hur som helst. Vi snackar trots allt om socker, potatis och jäst i skön förening – alltså hembränning om man så vill. Inte helt okomplicerat, låter Peder Grell förstå.

– Det hade varit ett jävla liv om pensionärerna och deras hembryggda maskrosvin ett par år tidigare, så vi satt och funderade som satan. Bryter vi mot lagen om vi publicerar ett glöggrecept i tidningen? Vi hade ingen aning.

De flesta menade att det var okej. Några var mer tveksamma. Ingen ville skicka chefredaktören i fängelse. Så Peder Grell ringde till Justitiedepartementet för att reda ut vad som gällde.

– (skratt) De kliade sig i huvudet och funderade ett tag men till slut gav de klartecken. Dunderglöggen var inte olaglig. Den var okej.

Den var rent av mer än okej, skulle många säga. Däribland Thomaz Grehn, Två Dagars dåvarande vinskribent och mannen bakom Dunderglöggen.

Ingen av oss jobbar kvar på IVA och jag minns inte om det var Lenas eget recept. Men gott var det.

I likhet med Peder Grell har även Thomaz Grehn gått i pension och påtar i sin trädgård när vi får tag i honom. Men också Thomaz Grehn minns det glöggmonster han var med om att skapa.

Billiga glöggråvaror

Det var hösten 1997 som Thomaz Grehn satte en egen glögg hemma i köket. Receptet fick han av sin dåvarande fru Inger Grehn, som i sin tur hade fått det i fikahörnet av sin kollega Lena Holmqvist när de båda jobbade som sjuksköterskor på Sahlgrenskas intensivvårdsavdelning.

– Ingen av oss jobbar kvar på IVA och jag minns inte om det var Lenas eget recept. Men gott var det, säger Inger Grehn som själv har satt glöggen varje år sedan dess.

Men om det inte var Lena Holmqvists eget recept, varifrån kom det då? Och vilken Lena Holmqvist pratar vi om? Efter ett lite halvhjärtat detektivarbete och kontakt med samtliga Lena Holmqvist i Göteborg (samt en i Lerum och en i Partille) visar det sig vara en återvändsgränd. Ingen vill kännas vid Dunderglöggen. Ja, förutom Thomaz Grehn då.

LÄS MER:Här är 13 julmarknader i och runt Göteborg

– Glöggen blev så vansinnigt mycket godare än vad jag kunde föreställa mig och råvarorna var extremt billiga. Jag tror vi fick ihop fem liter glögg för knappt 150 kronor, det är ju nästan gratis. Dessutom luktade det väldigt juligt och gott i köket under de fem–sex veckor som glöggen skulle stå.

Att ingredienserna kunde uppfattas som lite märkliga, bland annat ”fem liter svagdricka” och ”fem medelstora skivade potatisar”, var inget som Thomaz Grehn reagerade på.

– Nej, det kan jag inte påstå. Vad gäller potatisarna är det framför allt stärkelsen man vill åt, den påskyndar och förbättrar jäsningsprocessen.

Svagdrickan tog slut – i hela stan

Året efter, 1998, skulle Två Dagar blindtesta sig igenom Systembolagets 20 glöggsorter och de 7 alkoholfria varianter som då erbjöds i mataffärerna. Men 27 sorter räckte inte. Thomaz Grehn var så nöjd med sin egen glögg att han även inkluderade sin nyfunna vän i testet, och presenterade den blivande Dunderglöggen som en hemslungad ”joker”.

LÄS MER:Expertens tips: Test av glögg med annorlunda smak

Efteråt stod Vin & Sprits egen Blossaglögg som slutsegrare – men den var inte ensam på tronen. Samma höga betyg fick också Grehns hemgjorda succéglögg, eller ”Holmqvists glögg” som den storsint kallades det första året.

Intill Två Dagars stora glöggtest publicerades också det egna glöggreceptet, utan någon egentlig baktanke mer än att några läsare kanske ville spara en slant och sätta den vinnande glöggen själva. Det ville några läsare.

De vädjade verkligen om att vi skulle tipsa dem innan vi körde glöggreceptet nästa gång så att de kunde bunkra upp i butikerna.

Faktum är att det blev ett sådant sug efter den annars så styvmoderligt behandlade svagdrickan – Dunderglöggens bärande ingrediens – att den tog slut i hela stan. 1999 upprepade sig scenariot och i november 2000 var det rent av så illa att GP fick krypa till korset och på nyhetsplats erkänna att det var Dunderglöggen (som drycken då hade döpts till) som låg bakom den akuta bristen på svagdricka.

”Göteborgarna är värst. De blir galna om de inte får sin femlitersdunk” sade en pressad Martin Olsson på Marks bryggerier till tidningen. De hade precis skruvat ner produktionen av svagdricka när GP publicerade sitt recept. Men även tidningens egna medarbetare fick en släng av sleven.

– Jag var inne i två eller kanske tre matbutiker strax efter att vi hade publicerat receptet första gången, tror det var på Hemköp och Ica där de kände igen mig, och jag fick en sån jävla ... nej, jag fick ingen utskällning men de vädjade verkligen om att vi skulle tipsa dem innan vi körde glöggreceptet nästa gång så att de kunde bunkra upp i butikerna. Folk kom in i drivor och ville köpa svagdricka och blev så klart tvärförbannade på handlarna när allt var slut. Det var ett jävla hallabaloo, säger Två Dagars dåvarande redaktör Peder Grell och skrattar lite uppgivet åt minnet.

– Vi har ju haft ett och annat genomarbetat och starkt reportage i Två Dagar under åren men ingenting vi har publicerat kommer ens i närheten av den där jävla glöggen. Fast jag kan förstå det, den blir verkligen skitgod.

Glöggkampen utlystes

Så belåten var Två Dagars redaktion med sin glögg, den som ”i åratal lyst starkast på glögghimlen”, att man hösten 2012 utlyste ”Glöggkampen”, en tävling där GP:s läsare uppmanades att försöka utmana Dunderglöggen. Lite pösigt kan man tycka. Eller dumt rent av.

Ansvarig för tävlingen – och det påföljande debaclet – var Två Dagars dåvarande redaktör Hanna Tornbrant.

– Vi försökte komma på något roligt extramoment kring vår Dunderglögg som vi var så enormt nöjda med, och jag vill minnas att tävlingen var min idé.

Många hörde uppropet och antog utmaningen. Efter att Hanna Tornbrant och Thomaz Grehn valt ut ett finalfält av läsarnas bästa, hemgjorda glöggrecept kallades de stora kanonerna in, däribland en vinjournalist, en glöggälskande sommelier och Galenskaparnas dryckesexpert Kenneth Aalborg (även känd som Jan Rippe), för ett gediget blindtest. Nu skulle minsann mästardrycken utses och glöggarnas glögg koras. Och, ja, då gick det som det gick.

LÄS MER:Tomma glöggflaskor har blivit hett samlarområde

Av de fem testade glöggarna slutade Dunderglöggen på delad femteplats. Alltså sist. Året efter lade GP ned tävlingen.

– Ja, jo ... vi fick allt veta att det fanns bättre glöggar därute. Och jag som var så säker på att vi skulle vinna, skrattar Hanna Tornbrant.

Överlägsen segrare blev i stället Kerstin Wiklunds gästgivareglögg. Den enda personen i juryn som inte satte fem fyrar – på grund av för klen spritsmak – var Kenneth Aalborg. När GP når Kerstin Wiklund i Marstrand minns den nu 81-åriga damen tävlingen mycket väl.

– Oh ja, det var roligt att vinna! Och rättvist. Det är inget fel på GP:s glögg egentligen men ...

Men?

– Min är godare. Och mycket enklare att göra.

LÄS MER:Recept: Dags att sätta GP:s klassiska Dunderglögg

TEXT

Jan Andersson

jan.andersson@gp.se