Vi lever i en allt mer populistisk och egocentrisk tid. Narcissism och självförhärligande tankesätt har kommit allt närmare oss. Värdet av en människa mäter man inte längre i dess positiva egenskaper, sin insats i samhället, kunskapen, prestation på jobbet eller sin lojalitet mot familjen. Den kollektiva andan har nästan helt försvunnit och ersatts med ”jag-tänkande” individer.
Hjulet snurrar fortare och fortare, man börjar bli fartblind. Vi ska hinna med allt mer och ribban höjs hela tiden. Vi upplever, köper, konsumerar och reser som aldrig förr. Egentligen har vi varken tid eller pengar till detta.
LÄS MER:Sparekonomer: Det behövs mer
Vi tävlar mot oss själva, mot kompisar, mot grannen. Bara bankerna jublar. Folket är skuldsatt livet ut. Vi har aldrig haft det så bra som nu, samtidigt som allt fler mår allt sämre.
Något har gått snett. Vi blir matade med nyheter som ingen orkar ifrågasätta. Man läser tillrättalagda rubriker och nöjer sig med detta. Alla målar upp en egen teori som många gånger är långt ifrån verkligheten. Konsekvenstänket är satt ur spel för länge sen. Någon annan löser säkert problemet.
Solidariteten är borta – ensam är stark. Den dagen allt brakar ihop kommer alla att skrika efter hjälp. Staten måste in och lösa problemet? Men staten är vi.
Michael L.
LÄS MER:Sätt stopp för den aggressiva lånereklamen