Klimatmötet i Glasgow, COP26, har nu pågått i över en vecka och på onsdagen kom ett första utkast till den överenskommelse hela mötet delvis förväntas utmynna i. Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) tycker att britterna hittills har lyckats väl med att lyfta även de svåra frågorna, som att investeringar i kol inte går i linje med Parisavtalets mål att hålla nere den globala temperaturökningen till 1,5 grader.
– Vi har sett viktiga steg framåt, som att G20-länderna säger att man ska sluta att ge stöd till kolsatsningar och Kina, som åtminstone säger att man ska sluta investera utomlands. Men nu gäller det att verkligen värna ambitionsnivån och se till att det finns med också i sluttexterna, säger ministern till GP, samtidigt som han skyndar mellan två olika salar i den stora konferensanläggningen i centrala Glasgow.
100 miljarder räcker inte
Under förra och början av denna veckan har de tekniska detaljerna mejslats ut, men den här veckan har miljöministrar som Bolund kommit in för att lägga fokus på de politiska frågorna.
Han har som huvuduppgift att förhandla om klimatfinansieringen. Det kretsar alltså kring löftet att mer välbärgade länder ska stötta fattigare länder med 100 miljarder dollar per år från och med 2023. Han har sannolikt en lång kväll framför sig.
Pengarna skulle ha vaskats fram redan förra året och i utkastet som nu presenterats står att stödet på 100 miljarder inte kommer att räcka för utvecklingsländerna – att pandemin har ökat behovet av stöd. Men Per Bolund är hoppfull.
– Klimatfinansieringen är ett en nyckel för att låsa upp väldigt många av de andra områdena där vi behöver ta stora steg framåt.
Han tror att Parisregelboken, som ska styra hur det sex år gamla avtalet genomförs, kommer att kunna komma i mål innan mötet är över i Glasgow.
– Jag ser ganska hoppfullt på att vi kommer att kunna ta de steg som är nödvändiga, säger Per Bolund och föreställer sig att fokus därefter kan skifta till att genomföra utsläppsminskningarna.
Både Per Bolund och den svenska delegationens biträdande chefsförhandlare, Christoffer Nelson, ser att den rapport från FN:s klimatpanel (IPCC), som släpptes under sensommaren, rätade ut en rad frågetecken och därmed har underlättat förhandlingarna – och därmed framtagandet av utkastet.
– Jag tycker nog att det är balanserade texter med många bra delar som visar på ambition. Men det finns visserligen saker man vill ha skarpare, säger Christoffer Nelson och tillägger att han gärna skulle ha velat se en tydligare plan för hur och när ländernas mål ska ses över i framtiden.
”No go” för oljeländer
I utkastet uppmanas länderna att snabba på utfasningen av subventioner för fossila bränslen. Men Christoffer Nelson är osäker på om det kommer att överleva till den slutgiltiga överenskommelsen.
– Det är något Sverige testar, dels genom EU och dels i andra förhandlingsgrupper, hur det här kan komma att finnas kvar. Men sen gäller det att vara realistisk också och inse att vissa oljeproducerande länder ser det här som ”no go”, säger han.
Nu kommer formuleringar, ordval och detaljer stötas och blötas på ministernivå. Förhoppningen är att komma fram till något som alla de cirka 200 länder som deltar kan ställa upp på.
En del tidigare klimatmöten har setts som framgångar, som Parismötet och dess avtal, medan andra, som Köpenhamnsmötet som strandade 2009, nu i backspegeln ses som misslyckanden.
Christoffer Nelson flyttar sig lite åt sidan för att göra plats för amerikanska livvakter som dyker upp i de vita korridorerna bara någon meter före klimatsändebudet John Kerry från USA. Ett land som sågs som en bromskloss i Köpenhamn.
Vilka är utsikterna för det här mötet?
– Fortsätter det i samma typ av anda så ser jag framför mig att vi får ett beslut. Sen med regelboken tror jag att vi kommer att kunna landa i någonting. Men det är lite för tidigt att säga innan de svåra politiska frågorna är lösta, säger Christoffer Nelson.
