I söndags stoppades flera inrikesflyg i Sverige. Ett antal klimataktivister genomförde en synkroniserad klimataktion på flera flygplatser, däribland Landvetter. Aktivisterna ska ha vägrat att sätta sig ner i planet för att på så vis förhindra det från att lyfta. På Bromma flygplats i Stockholm ska aktivisterna ha limmat fast sig på landningsbanan.
Ett antal personer är nu gripna för flygplatssabotage och luftfartssabotage. Gruppen Extinction Rebellion har tagit på sig ansvaret. Det är inte första gången rörelsen genomför aktioner. I Storbritannien har över 1 000 personer i gruppen åtalats för att ha blockerat vägar under flera dagar i London.
Syftet med aktionerna är att få politiker och allmänhet att agera snabbare för att förhindra klimatförändringarna. En central metod som aktivisterna använder sig av är civil olydnad, som går ut på att man genomför en brottslig handling fullt införstådd med att ta straffet efteråt.
LÄS MER: Flera aktivister gripna efter aktioner på flygplatser
Civil olydnad har en lång tradition som protestmetod. Några av de mest kända tillämparna är den indiske självständighetskämpen Mahatma Gandhi, amerikanska baptistpastorn Martin Luther King och medborgarrättskämpen Rosa Parks som vägrade ge upp sin plats på bussen för en vit man.
Den filosofiska bakgrunden till civil olydnad handlar om att man tror på en moralisk sanning oberoende av de av människan stiftade lagarna, och att det därför är rätt att på ett fredligt sätt bryta mot de regler man anser vara moraliskt förkastliga. Som i Martin Luther Kings fall, en kristen övertygelse om att Gud skapade människan jämlik och att lagarna om rassegregering därför var fel.
Så här i efterhand uppfattas Gandhis, Kings och Parks gärningar som hjältedåd. Kommer samma sak hända med dagens kimataktivister, som blockerar vägar och flygplan? Kommer även de skriva in sig i historieböckerna som hjältar?
Troligen inte, av flera skäl. Ett uppenbart sådant är att länder som Sverige och Storbritannien är fria, liberala demokratier med jämlika rättigheter för alla. Frågan folk ställer sig är varför klimataktivisterna inte kan använda sig av de vanliga metoder som finns tillgängliga för politisk påverkan i det demokratiska systemet.
Ett annat skäl är att de som får ta konsekvenserna av gruppens aktioner och de som aktionerna riktar sig mot inte är samma människor. Till SvD säger en talesperson för Exctinction Rebellion att aktionen på flygplatserna inte var tänkt att gå ut över resenärerna. Men det gjorde den, eftersom det var resenärerna som var tvungna att stanna inne i planet utan mat i flera timmar, inte de världsledare som just nu befinner sig på klimattoppmötet i Glasgow.
Dessa klimataktivister bryter också mot vad som ofta anses vara en central aspekt av civil olydnad – icke-våld – trots att de hävdar motsatsen.
Det är givetvis en stor skillnad mellan att blockera en väg eller vägra att sätta sig ner på ett flygplan och att gå till fysisk attack mot människor. Men konsekvenserna av vägblockader och flygplatssabotage kan bli livshotande.
När man blockerar vägar under flera dagar hindras ambulanser och brandbilar från att ta sig fram, vilket i värsta fall kan leda till att människor dör trots att deras liv skulle kunnat räddas. Och att springa ut på flygplatsens landningsbanor är livsfarligt. Både för aktivisten själv som kan bli påkörd, och för passagerarna eftersom det finns risk att ett mindre plan havererar efter en sådan incident, säger flygsäkerhetsexperten Hans Kjäll till DN.
Dessa potentiella konsekvenser gör att gränsen mellan aktivism och terrorism i det här fallet blir flytande.
Att demonstrera är en sak. Det är en demokratisk rättighet. Men att blockera vägar och flygplan är fel, både juridiskt och moraliskt.
