Det är söndag i Annedalskyrkan, mellan två andakter; den ena om tacksägelse, den andra med omfamnande musik. Kyrkan är tom så när som på några musiker som riggar för kvällen. Det är högt i tak, ett solvarmt ljus har letat sig in. Och runt alltihop, en lätt doft av stearin och kaffe. Eller kanske som Manilla Okomdal Nordanstig, skulle uttrycka det: trygghet.
– Vi har haft en fin högmässa och ett kyrkkaffe med mycket innerlighet, där vi pratat om vad vi har att vara tacksamma för. Det är lätt att glömma av ibland, att vara tacksam över att ha möjligheten att åka hem till sitt, påpekar Manilla Okomdal Nordanstig – i skenet av att ett stort antal människor i hennes församling nu är i inhysta i provisoriska boenden, i väntan på att deras brandskadade lägenheter skall saneras.
Går till kyrkan i kristider
Det har visat sig att människor som annars inte går till kyrkan regelbundet, kan vägen dit, när det blir någon form av kris. Sedan Backabranden i Göteborg 1998, har det skapats ett nätverk bland stadens församlingar. Det klickar in vid kris, i form av uppsamlingsplatser och öppna kyrkor och samtal, som stöd. Här vävs även kyrkor in som inte tillhör Svenska kyrkan. Allt för att finnas till hands och möta upp människor och lotsa in dem i ett sammanhang. Och för de som vill - ett helande samtal.
– Vi jobbar mycket med bearbetning av sorger och förluster i kyrkan. Det behöver inte betyda att någon har dött, utan det kan vara att du förlorat ditt hem eller att du mist en förmåga i ditt liv, förklarar Manilla Okomdal Nordanstig som själv får handledning vid kriser som denna.
Allt för att stå pall i ett akut skede, där arbetsbelastningen blir hög och där tillgängligheten står högst upp på listan. Därtill blir hon en slags logistiker som församlingsherde. Där allt från lokaler till, personal och fika skall finnas på plats.
Just för att möta frågor om skuld: om en själv klarat sig bättre än grannen, eller funderingar om att det kunde varit jag som blev drabbad. Eller skuld över den som misstänks och som sannolikt valde att ta sitt eget liv – efter dådet. Det finns tankar som: Om jag ändå gjort så istället…
Människors behov av samtal
– Det finns fler frågor än svar. Och man får försonas med det, att det kanske inte finns svar. Men klart är att det är många som drabbats och att många tänker på dem och på den som orsakade handlingen, plus hans anhöriga. Jag måste säga att empatin, för alla, är stor, konstaterar Manilla Okomdal Nordanstig.
Det som ofta händer vid en kris är att obearbetade saker väller upp till ytan. Därför finns det en beredskap redan nu på att arbeta långsiktigt för att möta människor som har behov av samtal. Eller de som vill komma enbart för att ta en fika och prata om annat. Poängen är att erbjuda ett sammanhang, där en kan får känna att en inte är ensam.
– Det är viktigt eftersom i en sådan här situation kan tilliten till andra få sig en törn. Det kan finnas mycket som är svårt att tala om och det tar tid att bearbeta. Därför är det viktigt med omsorg. Och att kyrkan kan förmedla hopp – att trygghet och tillit är starkare än mörker, förklarar Manilla Okomdal Nordanstig.
Själv vilar hon i sitt andrum med himlen som tak och myllan som sitt golv. Hennes återhämtning sker i trädgården med att påta och plocka och plantera; att se blomning och återväxt. Ibland finns musik i hennes öron, ibland inte. Det kan vara pop, rock, visor eller jazz. Det senare sjunger hon gärna till. Det händer att hon uppträder på en liten scen och framför sina alster. Annars fylls veckorna mest av vardagsaktiviteter runt familjen. Och så arbetet i kyrkan, då. Där en del av jobbet består av att skriva om exempelvis tacksamhet, som till den senaste gudstjänsten, eller att möta människor i samtal. Eller anordna möjlighet till möten mellan människor. Det har hon gjort i tolv år nu.
Småpratet går bort
– Sammanfattningsvis kan man säga att det blir än viktigare att mötas när man är utsatt. Folk tyr sig till varandra, de hjälps åt och stöttar varandra. Och distansen som annars finns emellan oss försvinner. Det är som att vi får omedelbar kontakt, att den där startsträckan av småprat, går bort. Så det kommer också något gott av detta – att människors relationer stärks, menar Manilla Okomdal Nordanstig.
Samtidigt stärks kyrkans samarbete, nätverkets samarbete och människornas band till kyrkan som mötesplats. I kyrkans nätverk träffas gruppen med jämna mellanrum, för att hålla sig à jour med sin krisberedskap. Nu gäller det att finnas till hands och lyssna in människors behov den närmaste framtiden.
– Det är en väldigt tuff vardag för många församlingsbor men explosionen kunde ha skadat så många fler. Samtidigt är det hårt för de som drabbats att vi andra fortsätter som om ingenting har hänt. De har förlorat sina hem, en granne, blivit skadade, och vardagen löper liksom på.
Därför kommer kyrkan att bilda en samlingsplats, som kan ersätta hyresgästernas behov av att ses på sin vanliga gård. Just nu kollas olika alternativ av lokaler. För att kunna fira advent och inte minst jul tillsammans. Det blir extra viktigt i år eftersom många hyresgäster är utspridda i tillfälliga boenden.
Manilla Okomdal Nordanstig
Ålder: 48 år
Bor: I Säve
Arbetar: Församlingsherde i Annedal
Familj: Make, tre barn och tre bonusbarn
Intressen: Lyssna på musik, sjunga och greja i trädgården
