Lars Vilks, 75 år, omkom under söndagen i en bilolycka ihop med två av sina livvakter.
Lars Vilks, 75 år, omkom under söndagen i en bilolycka ihop med två av sina livvakter. Bild: David Keyton

Fel att tro att alla muslimer blev kränkta av Vilks

Den infekterade debatten om konstnären Lars Vilks rondellhundar hamnade snett från början. Det menar Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

När den franske läraren Samuel Paty halshöggs för att han hade visat en skolklass satirteckningar på profeten Muhammed skrev jag en artikel. Det här var inte långt efter det att en amerikansk polisman hade dödat George Floyd. Givet de internationella reaktionerna på den händelsen ställde jag frågan varför mordet på Paty inte ledde till något liknande? Det irriterade märkte jag: Vi förväntar oss skydd av polisen, det här är ju något helt annat!

LÄS MER:Lars Vilks livvakt höll tal för mig på Kometen

Men är det så? Paty var en lärare som utövade ett för demokratin centralt yrke. Vad kan vara viktigare än att fostra barn till att bli självständiga och kritiskt tänkande – också i fråga om religion och konst? Och låta världen veta att vi står upp för det.

ANNONS

I Sverige har frågan om just islam och konst spökat sedan långt innan Lars Vilks tuschade tre teckningar 2007. Svenska Akademien skakades när de bråkade om ”Satansverserna” på 1980-talet. Muhammedbilderna i danska Jyllands-Posten 2005 fick kulturpennor att skruva på sig – något som ledde till Vilks medvetna provokation.

LÄS MER:Lars Vilks var klicksamhällets folkliga konceptkonstnär

Somliga tyckte att rondellhundarna var lysande konst. I egenskap av vad de säger om samhällen där detta förmår uppröra. Själv betraktade jag dem som lama och trista. Men upplevde redan då samtalet som ytligt, positionerande och okunnigt. Det var som om hädisk kultur bara skulle kunna vara så där platt. Och om man inte försvarade dess kvalitet så hatade man yttrandefriheten och Vilks väl och ve. I stället för att den svenska kulturoffentligheten öppnade en arena för vad som uppenbarligen var ett viktigt samtal – ett där Vilks och hans hundar skulle ha varit en självklar del – slöt den sig i ett symboliskt tungt för eller emot. Och då blev det rätt tyst.

LÄS MER:"Sveriges envisaste konstnär" sörjs i Danmark

En anledning till detta är en ryggradsreflex hos många progressiva. En där muslimer antas vara en grupp att ”skydda” från det anstötliga. Därmed görs de till en grupp som står på kollisionskurs med yttrandefrihet. Vilket är enögt: när karikatyrdebatten pågick som värst 2005 skrev jag om Michael Muhammed Knights roman ”The Taqwacores”. Skildringarna av lesbiska muslimska punkband som drog av ”I wanna fuck you during Ramadan” medan någon kissade på en Koran fick rondellhundar att rodna.

ANNONS

Var texten publicerades? I Minaret, en tidskrift för svensk muslimsk kultur.

LÄS MER:Tyst minut efter dödsolyckan

Ointresset i kulturoffentligheten – då som nu – understryker en fras som återkommer i de chockerade minnesorden om Lars Vilks: Sverige svek. Man svek konstnären. I ett vidgat perspektiv har man svikit många fler som önskar sig ett öppet samtal, inte minst muslimer. För man svek en debatt vi borde ha haft för länge sedan. Nej, det är inte så lätt som att Andres Serranos ”Immersion” – fotografiet av Kristus nersänkt i urin – eller Elisabeth Ohlson Wallins utställning ”Ecce Homo” 1998 – med Jesus omgiven av läderbögar – bara applåderades. Det senare ledde (läs Gabriella Ahlström reportagebok från 1999) till mordhot, demonstrationer och hård kritik. Carl Bildt kallade utställningen för ett jippo och jämförde med Pol Pot (!).

Så varför ”svek” Sverige? Det är den viktiga följdfrågan. Att skriva syrliga texter om att ”NN svek i det läget” tar oss inte särskilt långt (även om det är rimligt att undra hur folk som suttit på för yttrandefriheten viktiga positioner – som ordförandeskap i PEN-klubben – har agerat kring Vilks).

LÄS MER:Svenska Pen: Rädsla stoppade stödet för Vilks

Ett svar är att principen om yttrandefrihet har blivit en maktkampsfråga i rasistdiskursen. Saken diskuteras i en bok som har recenserats här (”Is free speech racist?” 21/10/20). Antirasismens nu bästsäljande stjärnor, en trio som har fångat upp stämningar som har formats i väst sedan mitten av 00-talet, ger ovanligt tydliga svar. Hos journalisten Reni Eddo Lodge (”Varför jag inte längre pratar med vita om ras”, GP 21/2/19) är yttrandefrihet ”ett sätt att skydda vita människor från att bli kritiserade”. Historieprofessorn Ibram X. Kendi, menar att varje handlings utfall förklarar om det är rasism och i sådana fall ska yttrandet eller uttrycket förbjudas. I vithetsforskaren Robin DiAngelos teori saknar vita män ”tolkningsföreträde” i dessa saker, så om de gör eller visar teckningar av och för ”rasifierade” blir det per definition rasism (GP 6/1).

ANNONS

Det där sista är samtalets outtalade spöke. Tanken att alla muslimer automatiskt skulle tolka teckningen som en skymf, och att det är en kollektiv känsla att respektera. Man har inte förstått vad man då egentligen säger: I stället för att understryka att de flesta muslimer sannolikt inte anser att en människa ska leva under dödshot för en tecknings skull, så göder man den islamofobi som menar att vi har att göra med en enhetlig och kulturellt överkänslig grupp. En som står bakom mord i religionens namn.

Konsekvenserna har varit tragiska.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS