GP:s kulturchef Björn Werner beklagar att Katarina Frostenson lämnar Svenska Akademien men anser att det var bra att Sara Danius avgick.
"Helt uppenbart är inte den öppna konflikt som fläkts ut i media sättet att vinna tillbaka det förtroende som med rätta gått förlorat på grund av kulturprofilen och hans klubb. En konflikt som Danius inte gjort mycket för att lösa. För en ständig sekreterare värd namnet hade förstås haft Akademien i krismöte från dag ett" skriver Björn Werner i sin kommentar.
Hans kollega på Dagens Nyheter, Björn Wiman, gör en något annorlunda analys.
"Det är en svart sanning att de sanningar som framkom under Metoo-rörelsen nu lett till både Danius och Frostensons avgång. Den manliga majoriteten – företrädd av Horace Engdahl – har visat vad som från och med nu gäller för Sveriges mest anrika kulturinstitution: Akademien ska blunda för sexuella övergrepp och trakasserier så länge de inte drabbar institutionen själv."
I Expressen konstaterar tidningens kulturchef Karin Olsson att Sara Danius avgång inte var särskilt oväntad, men rätt onödig. Problemen borde ha lösts för flera år sedan, menar hon. "Sara Danius fick decennier av otvättad byk i knät. Det var en oerhört svår, kanske omöjlig, uppgift att lösa. Tänk om de tidigare ständiga sekreterarna Sture Allén, Horace Engdahl och Peter Englund hade tagit sitt ansvar och trätt tillbaka? De har låtit problemen pågå i alla år."
Expressens kulturskribent Gunilla Brodrej är mer direkt i sitt försvar av Sara Danius. "Jag förstår att Sara Danius gick, men jag accepterar det inte. Det där är inte min Akademie", skriver hon.
Svenska Dagbladets kulturchef Lisa Irenius beklagar Sara Danius avgång. "Det hela är en tragisk historia. Och det är ytterst svårt att se hur Akademien utifrån dagens läge ska kunna återvinna sitt anseende" skriver Irenius och menar att "i mångt och mycket har Sara Danius varit en ständig sekreterare för vår tid".
Även Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima beklagar att Sara Danius nu lämnar Svenska Akademien och efterlyser en nödvändig modernisering av Akademien, som hon menar måste förnya sig eller dö. "Även om Horace Engdahl står som någon sorts vinnare i den här striden om Svenska Akademien kommer han inte att göra det i historieböckerna. Geniförklarade kulturmän har tack och lov inte längre ensamrätt att skriva dem.
