Det göteborgska partiet Demokraterna utgjorde den i särklass största politiska skrällen i valet 2018. Med sina 17 procent var partiet hack i häl på Socialdemokraterna (20,5 procent) och större än det tidigare största oppositionspartiet, Moderaterna (14,5). I vissa traditionella moderata valdistrikt fick partiet över 30 procent av rösterna.
Motståndet mot Västlänken, en tågtunnel vars byggande präglar i stort sett hela Göteborgs stadskärna, samt en uppgivenhet riktad mot de två etablerade politiska blocken, gjorde att partiet dök upp från ingenstans och ritade om den politiska kartan.
Men marken skakar under Demokraterna. Uteslutningen av kommunalrådet och tidigare miljöpartisten Henrik Munck tyder på att allt inte har stått rätt till inom partiet. Internkonflikter är visserligen inget unikt för Demokraterna, men etablerade partier brukar i regel, i ett tidigare skede, göra sig av med besvärliga företrädare innan de hinner komma så pass långt som Munck nu gjort.
Dessutom står partiledaren Martin Wannholt anklagad för oegentligheter under sin tid som företagare. Enligt logiken om "ingen rök utan eld" kommer det hänga över partiledaren och partiet alldeles oavsett vad utgången ur en eventuell domstolsförhandling skulle vara/bli.
Partier som har gjort arbete mot korruption och maktfullkomlighet till sina viktigaste sakfrågor är särskilt sårbara om de själva blir till exempel på vad de säger sig bekämpa även om kopplingen i detta fall är tunn.
Huruvida Demokraterna reder ut detta är ännu för tidigt att säga. I en mätning utförd av GP/Sifo som publicerades kort innan dessa två händelser kom i dager fick Demokraterna 13 procent av väljarandelen, en minskning från valresultatet 2018.
Demokraternas roll i kommunfullmäktige har varit betydande, även om dess faktiska politiska inriktning inte är helt tydligt för alla väljare. Partiet har varit pragmatiskt i sina allianser med andra partier. De har inte sällan samarbetat med ett, sannolikt under påverkan av Demokraterna, förändrat socialdemokratiskt parti.
I många frågor har man agerat återhållsam "nej"-sägare. Vilket på många sätt har varit välkommet: Göteborgspolitikerna, både till vänster och höger, har i vissa fall rusat in i stora satsningar utan att riktigt reda ut konsekvenserna. Ett parti som mest blir känt för att säga nej kan uppfattas som en viktig politisk grindvakt. Men risken finns förstås att en del väljare snarare bedömer agerandet som grälsjuka för sakens skull.
Oavsett hur man ser på Demokraternas roll i Göteborgspolitiken är det viktigt att förstå varför Demokraterna uppstod.
Demokraterna tillhör den lite udda skara av partier som inte entydigt hamnat till vänster eller höger på den politiska skalan, utan snarare hoppat runt. Det kan man anse vara uttryck för inkonsekvens och virrighet. Eller att lokalpolitiken inte enkelt kan inordnas i ideologiska vägval utan att dess själva natur premierar pragmatism.
Demokraterna har valt att inte kopiera det tidigare lokalpartiet Vägvalets nisch som renodlat infrastrukturparti. Eller den under 2010-talet framväxande skaran nationalistiska partier. I stället påminner Demokraterna mer om partier som den italienska Femstjärnerörelsen eller slovakiska Vanligt folk. Båda är partier som snarare definierats av sitt förhållningssätt till hur politik ska föras än utifrån renodlat ideologiska ställningstaganden.
Femstjärnerörelsens syfte har varit att göra upp med den åderförkalkade italienska partipolitiken. Med löften om att i grunden omdana den representativa demokratin genom internetröstning och att gå emot etablissemangspartiernas positioner, oavsett om det handlat om EU, miljöpolitiken eller frågan om basinkomst.
Slovakiska Vanligt folk (OLANO) är att betrakta som den andra europeiska motsvarigheten till Demokraterna. I samband med parlamentsvalet 2020 blev det landets överlägset största parti med en plattform främst bestående av antikorruptionspolitik. OLANOS uttalade syfte har varit att formulera ett radikalt annorlunda alternativ till de etablerade partierna. Och likt Demokraterna består många av de aktiva politikerna av sakkunniga som tidigare inte har varit partipolitiskt aktiva.
Medan Demokraterna kanaliserade det utbredda missnöjet med Västlänken, maktens arrogans och korruptionen i Göteborg har OLANO erbjudit ett brett alternativ till samtliga partier, en sorts kanal för alla desillusionerade väljare i hela landet. På pappret såg det ut som att OLANO var ett konservativt eller liberalt parti, men likt Demokraterna var det viktiga inte ideologin utan protesthandlingen mot det etablerade.
Och det viktiga för väljarna var inte var Demokraterna placerade sig på vänster-högerskalan. För många väljare symboliserade S och M samma politiska ordning i Göteborg. Väljarna ville ha något som skakade om politiken och detta fick de med Demokraterna.
Men likt många nystartade partier med en, för många väljare, oklar linje har de drabbats av samma problem som både Femstjärnerörelsen och OLANO dragits med: Vad händer nu då? Kommer det någon genomgripande förändring? Protesten och löftet om förändring är den, i sammanhanget, enklare delen för partier som Femstjärnerörelsen, Demokraterna och OLANO.
Och medan den frågan besvaras måste partiet också visa att de är ett stabilt och pålitligt parti som inte dras med allvarliga interna konflikter. Annars kommer Demokraternas tid som kungamakare i Göteborgspolitiken vara över på en mandatperiod.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
