Göteborgsförfattaren Bengt Anderberg som ung 1955.
Göteborgsförfattaren Bengt Anderberg som ung 1955. Bild: Wikipedia Commons

Anderbergs bok exkluderar för många göteborgare

Bengt Anderbergs ”Amorina” är en mustig Hisingenskröna som förtjänar många läsare även i dag. Men är den bra som Göteborg läser-bok? Jenny Högström tycker inte det.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

I början av sommaren tackade jag ja till att vara projektledare för Författarcentrum Västs nya satsning Göteborgs läser! Boken som juryn utsett – utifrån en kortlista och så kallat strikt litterära premisser – var Bengt Anderbergs ”Amorina” från 1999.

Romanen är en riktigt mustig skröna, historisk roman, kärleksroman och släktkrönika i ett, till stora delar förlagd i mina egna kära hemtrakter på Hisingen, på 1830- till 1930-talet. Det är inte omöjligt att denne författare, som kallats för "erotikern från Hisingen", nådde höjdpunkten av sin karriär i och med denna bok, som kom ut strax innan han själv fyllde 80.

ANNONS

Och ändå hoppade jag av projektet i augusti. Varför? Jo, ju mer jag tänkte på det, desto mer kände jag: är detta verkligen den bok som Göteborg läser! ska starta med?

Vem utgör det Göteborg man riktar sig till – och vem exkluderar man?

Boken är tjock, den är ganska mastig. Och inte minst hade Bonniers själva gjort en lista med förekomsten av så kallat "stötande formuleringar" (läs rasistiska och sexistiska) som var tämligen diger. Efter att i första skedet ha diskuterat om formuleringarna kunde ändras eller strykas, så landade förlaget i att man ville ha en så kallad disclaimer angående förekomsten av dessa ord. Boken skulle inte ändras.

LÄS MER:Bokprojekt stoppas i Göteborg – romanen innehåller n-ordet

Vem utgör det Göteborg man riktar sig till – och vem exkluderar man?

Efter detta valde Författarcentrum Väst, liksom jag redan innan allt detta gjort, att dra i nödbromsen.

Agneta Pleijel, som skrivit ett mycket fint och läsvärt förord till nyupplagan blev upprörd och chockad över detta, uppger hon nu i DN (20/9). Ska gamla klassiker efterhandscensureras? frågar hon sig. Man kan inte ändra historien, dess språkbruk eller fördomar, menar Pleijel.

Nej visst, men nu handlade det om ifall romanen var lämplig för detta projekt, inte om att förbjuda den.

Jag tycker som Agneta Pleijel att ”Amorina” borde ges ut igen ändå. Jag tycker många ska läsa den. Jag tycker inte att "våra gamla klassiker" ska efterhandscensureras. Men jag tycker fortfarande inte att boken vore ett bra startskott för det inkluderande och läsfrämjande projekt som Göteborg läser! skulle kunna vara.

ANNONS

För min del känns som en ganska okontroversiell ståndpunkt.

LÄS MER:Erotikern från Hisingen

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS