Gunilla Bergström var en gigant

Alfons Åbergs skapare blev 79 år gammal. Barnboksförfattaren Johan Wanloo minns en av barnbokslitteraturens största.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

När jag tänker på de böcker jag läste, eller snarare fick lästa för mig, som barn dyker alltid en bild av skog upp för mitt inre. Ett evigt, idylliskt fantasi-Småland fyllt av pittoreska hus och bondgårdar. Ibland var denna skog befolkad av barn som sprang barfota och bar kniv. Ibland med drakar, prinsessor och talande djur. Jag har aldrig sett ett hembiträde i verkligheten men jag läste ständigt om dem. Och så skog. Alltid skog.

LÄS MER:Löfven hyllar Gunilla Bergström

I denna värld stack Gunilla Bergströms böcker ut. Hon hade den sällsynta förmågan att göra en liten oansenlig lägenhet i ett hyreshus magiskt. I Alfons Åbergs värld kunde vägen till fotbollsplanen på gården bli till ett stort äventyr.

ANNONS

LÄS MER:Viveca Lärn sörjer vännen Gunilla Bergström: ”Ett geni”

Inget förändras så fort och så mycket som barnkultur. Om man jämför med hur mycket som producerats under åren finns det egentligen väldigt lite som man kan peka på som tidlösa klassiker. Elsa Beskow, Astrid Lindgren. Kanske Jan Lööf. Men Gunilla Bergström är självklar. Hur mycket än samhället förändras, hur mycket någon som röker pipa inomhus framför ett barn blir tabu, känns Alfons lika relevant nu som 1976.

LÄS MER:Därför blev Alfons Åberg barnens favorit

Det spelar ingen roll att hon inte tecknade på ett traditionellt ”snyggt” sätt. Tvärtom är det förmodligen just därför Alfons levt så länge. Det finns ingen tröskel. Man kan hälla ner sig själv i figurerna både som barn och vuxen. Det visar kraften och betydelsen av själva barnboksbilden. Stora ögon, en liten mun. Mer behövs inte. Så otroligt stora känslor och frågor som kan skildras med så enkla medel. Det fanns inget mer otäckt än när Alfons slog den lilla killen i ”Alfons och odjuret” från 1980.

I barnboksbranschen är Gunilla Bergströms kompromisslöshet legendarisk. Det skulle bli som hon ville eller inte alls. Det är en principfast hållning alla konstnärer bör aspirera till.

När man skriver och illustrerar barnböcker har man hela tiden sina egna upplevelser som kulturkonsument i bakhuvudet. Det är de barnböcker man själv läste, eller fick lästa för sig, som är ens målbild. Man kommer ihåg vad som var viktigt och vad man relaterade till när man själv var barn när man griper sig an uppdraget.

ANNONS

Det kanske skaver att jag skriver om mig själv i en text om Gunilla Bergström. Men vad jag försöker säga är att man som barnboksförfattare alltid står på giganters axlar. Och Gunilla Bergström var utan tvekan en av dem.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS