Jag skrattar till högt och antecknar för mig själv. Inledningen till Jonas Karlssons sommarprat är ljuvlig, skriver jag. Han berättar om hur han håller på att krocka med en främmande kvinna. Han föreställer sig att hon heter ”Ann Marie”, bor fint, är privilegierad, trångsynt och otrevlig. Han tänker att han själv är mycket bättre än vad hon är. Mer öppensinnad. Mer feministisk, trots att han är man.
De håller på att krocka, men han tänker inte väja. Han känner att hon bara kommer att köra på. Att hon känner sig ha den rätten. Han är trött på att ha överseende med andras småaktigheter. Inte en gång till. Han står på sig.
LÄS MER:Sommar i P1: Jens Stoltenberg
Jonas Karlsson berättar sin absurda historia med en röst värdig en ljudboksinläsning. Den är mjuk men stadig och ger inte för en sekund lyssnaren uppfattningen om att det rör sig om skämt och lustigheter.
Vem?
Jonas Karlsson är 50 år, född i Salem och bor i Stockholm. Han är skådespelare och författare.
För 30 år sedan gjorde han sin filmdebut och har sedan dess varit med i en rad långfilmer och tv-serier, som huvudrollen i ”Detaljer”, för vilken han fick ta emot en Guldbagge.
Karlsson tillhör också Dramatens fasta ensemble, och kommer i höst att stå på Oscarsteaterns scen i ”Rain man”.
När första låten spelas njuter jag. Men när Jonas Karlsson sedan fortsätter med samma ton. Samma vardagliga betraktelser och bombastiska filosofiska slutsatser, börjar jag bli osäker.
LÄS MER:Recension: ”Sommar i P1” – Hanna Wallensteen
Tänk om det här inte är ett formspråk? Tänk om Jonas Karlsson just nu blottar sitt hjärta för mig och jag skrattar? Kan det var så?
Det kanske är banala anekdoter men också intima. Mycket handlar om åldrande. Jonas Karlsson har fyllt femtio. Det är känsligt.
Meningarna avlöser varandra. Det är som att jag fastnat i ett parallellt universum där P1 bara kör ”Tankar för dagen” på repeat. Jag blir mer och mer osäker. Sen berättar han om hur han brukar lämna ett par glas kvar när han diskar. Inte på grund av slarv, utan medvetet.
”Varför gör jag så. Jag vet inte. Kan det ha någonting med döden att göra?”, frågar han med samma känslolösa ton. Jag pustar ut. Okej, det är ändå ett skämt. Eller?
LÄS MER:Recension: ”Sommar i P1” – Lap-See Lam
Sommarpratare 26/7:
Olga Persson, förbundsordförande Unizon
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
