De bibliska associationerna är många när den tyska byn Schuld ("Skuld") dränks i en förödande flodvåg. Men det är inte någon vredgad gud som straffar en förfallen mänsklighet, extremvädret är räkningen för 250 års förbränning av fossiler som gått till inkasso. Ord som exceptionell, oöverträffad och chockerande fyller de officiella kommunikéerna när det egentligen borde heta ”precis enligt planen”. Översvämningarna, liksom värmerekorden i Kanada, skogsbränderna på USA:s västkust och så vidare är nämligen sådant klimatmodellerna förutsagt och är lika lite naturkatastrofer som trafikdöden.
Det är inte heller det nya normala, vi är nämligen långt ifrån den uppvärmning som motsvaras av den rekordhöga CO2-halten, för att inte tala om den ökning som, bokstavligt talat, ligger i pipe line. De förändringar som redan triggats av tidigare utsläpp har inte direkt väntat snällt. Metan bubblar upp ur tinande permafrost, smälta polarisar öppnar mörkt vatten som tar upp mer värme och Amazonas jättelunga har genom torka och rovdrift förvandlats från kolsänka till nettoutsläpp. Allt i en katastrofal dödsdans av självförstärkande återkopplingar.
Hoppet om att pandemihacket i utsläppskurvan var ett trendbrott har redan kommit på skam
Samtidigt hör jag en representant för flygbranschen bubblande av glädje tala om det kraftiga uppsvinget efter pandemin och OPEC meddelar att de kommer att öka oljeproduktionen för att möta den snabbt stigande efterfrågan. Hoppet om att pandemihacket i utsläppskurvan var ett trendbrott har redan kommit på skam, den fossila offerröken stiger som aldrig förr mot en koldioxidstinn himmel medan bankernas överstepräster ber om ökad tillväxt för den globala ekonomins vinnare.
LÄS MER:Marken gav vika och drog med sig byn Blessem
I allt mörker kom dock nyss en liten glimt av hopp när den grönländska regeringen fattade det unika beslutet att tacka nej till välbehövliga miljardintäkter genom att stoppa ny exploatering av sina rika tillgångar på gas och olja. Exakt vad som behövs i global skala i stället för drömmarna om tekniska lösningar, fossilfri tillväxt och annat vi matas med för att bevara business as usual.
De skolstrejker för klimatet som svepte över jorden skulle behöva bli verkliga strejker med kraft att i handling utmana den ekonomiska makten
I romanen ”Leoparden” låter Giuseppe Tomasi en siciliansk adelsman fälla den centrala repliken: ”Om vi vill att allting ska förbli som det är, måste allting förändras.” Detta skulle kunna vara mottot för de 25 klimattoppmöten som genomförts de senaste 30 åren liksom för det 26:e som hålls i höst. Medan den politiska retoriken förändrats har allt kunnat fortsätta i vanliga spår och utsläppen fått öka med katastrofala 50 procent.
LÄS MER:I 1980-talets sci-fi-film var vår tid apokalyptisk
Att de styrande inte fått betala det politiska pris som rätteligen skulle utmätas för ett sådant kapitalt misslyckade beror först och främst på avsaknaden av hot från en tillräckligt stark och välförankrad internationell klimatrörelse. De skolstrejker för klimatet som svepte över jorden skulle behöva bli verkliga strejker med kraft att i handling utmana den ekonomiska makten och tvinga fram en lösning i linje med det grönländska exemplet, att låta de fossila bränslena vila i jorden. Det är nämligen det som behövs om vi ska hindra den fullskaliga orkan som förebådas av dagens stormsvalor.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
