Vänsterpartiet kommer aldrig mer att ge sitt passiva stöd till Socialdemokraterna.
Det var budskapet i ett självkritiskt parti i Nooshi Dadgostars tal under Almedalsveckan. Hon sa att partiet varit naiva i sin tro på Socialdemokraternas förmåga att bygga landet och ta det i rätt riktning. Men nu är det slut. I fortsättningen kommer man att ta strid – precis som partiet gjort de senaste veckorna när det gällt frågan om fri hyressättning i nyproduktion.
Beskedet kommer inte underlätta Stefan Löfvens försök att bilda regering.
Efter det att Moderatledaren Ulf Kristersson misslyckats ligger bollen nu hos S-ledaren som har fram till på måndagen på sig att sondera möjligheterna.
Två stora hinder på vägen
I teorin har Stefan Löfven tillräckligt många mandat bakom sig för att bli återvald som statsminister, eftersom Vänsterpartiet sagt sig vara villigt att släppa fram honom i en statsministeromröstning. Men i praktiken är det inte helt enkelt. Två rejäla hinder finns på vägen.
Det första handlar om den uteslutna vänsterpartisten Amineh Kakabaveh som på lördagen uppvaktade justitieminister Morgan Johansson med en egenhändigt ihopsatt kravlista med åtta punkter hon vill ha igenom för att släppa fram Stefan Löfven.
Kraven är så tuffa att Socialdemokraterna, även om de ville, inte skulle kunna acceptera en enda av punkterna utan att tappa Centerpartiets stöd – och hade det inte varit för att vi befinner oss mitt i en regeringskris och det parlamentariska läget är sådant att en enda ledamot kan driva saken till extraval, så hade det hela mest varit att betrakta som ett lite underhållande inslag i detta drama.
Matematiken är svår
Men nu är det som det är. Ulf Kristersson hänvisade till matematiken när han konstaterade att han inte kan bli vald till statsminister. För Stefan Löfven är matematiken sådan att han behöver acceptans från alla ledamöter från V, C, MP och det egna partiet.
På det sättet har Amineh Kakabaveh allt i sina händer: om hon inte accepterar någon av kandidaterna kan hon på egen hand tvinga fram ett extraval.
Detta är dock bara ett av Stefan Löfvens problem. Det andra är beskedet från Nooshi Dadgostar att det är slut på det passiva stödet.
Stefan Löfven har överraskat förr och under veckan öppnade han för att tillträda som statsminister utan att ha klart med stöd för budgeten som ska antas senare i höst. Det har tolkats som att han funderar på att försöka bli återvald nu – om det nu går efter kraven från Kakabaveh – och inleda ett chicken race med V och C fram till budgetomröstningen.
V och C har olika intressen
Dagens besked från Vänsterpartiet är att de aldrig kommer att rösta för en budget de inte har inflytande över. Centerpartiet har gjort lika klart att de vägrar låta Vänsterpartiet få inflytande. Stefan Löfven har sagt att han kommer att avgå om budgeten inte går igenom.
Vem eller vilka som tvingas vika sig återstår att se, men oavsett vilket: det är inget hundraprocentigt sätt att bedriva ett samarbete för att styra landet på.
Nooshi Dadgostars Almedalstal illustrerade dessutom hur hopplöst ett budgetsamarbete där både Vänsterpartiet och Centerpartiet ingår ter sig. Talet var ett korståg mot vinster i välfärden och marknadsexperiment. Alltså, det som i Centerpartiets värld är liberala frihetsreformer.
Svårt läge, Stefan Löfven.
