Jonas Lundqvist är artist, född 1980 i Göteborg. Var tidigare trummis i Bad cash quartet och aktiv under sitt alias Jonas Game. Har sedan dess gjort musik under eget namn, 2020 kom skivan ”Dubbla fantasier”.
Kärleksbrev till Göteborg
Till Göteborgs 400-årsdag publicerar GP Kultur en serie med kärleksbrev till vår stad skrivna av kända göteborgare.
Göteborg, du blåser hårt. Vinden tar med sig Tina Turners konsert från Ullevi, hela vägen upp till lilla Ekorrdungen, Skår, där vi står ett litet gäng och lyssnar. "Simply the best" dånar mellan träden.
Jag undrar om Ludde Dahlberg är där, legenden i min storebrors klass, vars brorsa skickade hem "Appetite for destruction" på kassett hela vägen från LA. Eller är Martin Elisson där, min vän som senare skulle skriva raden "Big day coming", eller är min pappa där kanske? Han brukade ju ta mig i handen och bara nicka till väktarna på Ullevi när det var speedway eller fotboll. Vi satt på pressläktarna, mackorna var gratis, han var en magiker. Vilka var inte på Tina Turner denna kväll?
Jag var inte längre där, jag var i Stockholm på perrongen med två stora svarta sopsäckar med det allra viktigaste. Nu skulle mitt nya liv börja. Göteborg kan dra åt helvete. Min bror hade i ÖIS färger tunnlat Kim Källström och mitt band hade varit störst, i alla fall i mitt huvud. Nu var hans knän ur led och jag var en föredetting.
Vad händer när man flyttar? Jo, man blir precis så fri som man hade hoppats, i alla fall de första åren. Du kan vara den du önskade att du hade varit hela tiden.
LÄS MER:Kär och galen i Göteborg
Min bror hade i ÖIS färger tunnlat Kim Källström och mitt band hade varit störst, i alla fall i mitt huvud. Nu var hans knän ur led och jag var en föredetting.
What’s love got to do with it! Tina fortsätter att dåna från Ullevi. Jag har gummistövlar på mig när jag håller mammas hand i Ekorrdungen. De köptes i en affär på Danska vägen, inte långt från Lundenskolan, där jag fick byta klass efter att ha spottat på golvet i klassrummet och uppvisat attityd gentemot läroplanen.
Det var inte långt från Adam Bolméus lägenhet där Thommy Larsson, den framlidne trummisen i Franska trion öppnade frysen och la ner ett gäng fiskpinnar i fickan (kroppsvärme i 30 min var receptet).
Jag packar upp mitt flyttlass i Hornstull. Jag är med, hela jag är med, allting från Göteborg är med, allting som alla sagt till mig är med. Jag låser om källarförrådet, övertygad om kraften i hänglåset av modell grövre.
I gymnasiet var jag kär i Lisa på Andra långgatan vars mamma visade mig att vattnet måste vila innan du vattnar blommorna med det. I vattnet finns det celler som påminner om hjärnceller, allt vatten kommunicerar. Jag tänkte på detta när jag häromnatten 20 år senare kissade från Slussen rakt ut i Mälaren. ALLTING hänger ihop.
LÄS MER:Smakprov ur GP:s jubileumsbok: Håkan på Hellström på Ullevi
Jag låser om källarförrådet, övertygad om kraften i hänglåset av modell grövre.
Jag hörde att Adam, den fete tönten på gräddhyllan, har varit taskig mot din lillasyster sa Calle Stephansson, min klasskamrat i femman. Jo det stämmer, sa jag. Okej, vi ska sno hans pappas nya elgräsklippare, ett jävla skryt om den. Kvällen blev kväll. Vi gick uppåt längs Förtroligheten förbi villa efter villa. Det doftade syren, asfalten var varm.
Vi var vänner på ärofyllt uppdrag, Broder Daniel var vänner på ärofyllt uppdrag, Nirvana var vänner på ärofyllt uppdrag, Bikini Kill och Matador records var vänner på ärofyllt uppdrag, Till och med Butthole Surfers var på ärofyllt uppdrag.
Allt hänger ihop. Men tiden går inte att backa, som min vän Joel Alme sjöng (han har aldrig någonsin hejat på eller sett en enda match med IFK Göteborg, bara så ni vet).
Moralen är vikbar och stöttar upp 2021:s alla sneda bord där jag sitter och dricker tills jag inte vet om jag är någons pappa eller någons son. 2 veckor tar det att bli nykter, 2 nycklar gav mig Birger von Hall. Dom gick till mitt bands första egna replokal på Fabriksgatan.
Hänglåset spricker, havet dånar, tiden har kommit ikapp, jag är från Göteborg och på min mobil har jag ett missat samtal från Rasmus Hägg. Vi gjorde en skiva ihop för länge sen, ”Så e de me de” hette den. Inspelningen var ansträngande. Unga vuxna med en hardcore syn på musik. Vad fan visste vi? MEN det blev bra.
Jag ringer upp och frågar om det är dags igen? Han svarar ja.
LÄS MER:400 år av succéer och fiaskon (och blåst)
Min dotter ställer sig i vinden. Vi är på ärofyllt uppdrag.
Himlen spricker upp, jag är på Saltholmen och visar min dotter havet, det riktiga havet, det som går härifrån till Amerika. Alla konstiga djur du har sett på tv finns i dessa vatten säger jag och viftar stolt med handen. Mitt ljus, mitt liv.
Hon hoppar till, spårvagnen tjuter, vi sitter på 6an på väg till Kortedala torg. Hennes farmor har fått Alzheimers och bor på ett hem som luktar bacon.
Vi kliver av och du Göteborg, du blåser hårt. Hon ser chockad ut, nästan rädd. Jag förklarar för henne att det är just denna vind som skulpterar våra själar och gör oss göteborgare till vinnare, äkta vinnare, såna som reser sig efter varje förlust.
Min dotter ställer sig i vinden. Vi är på ärofyllt uppdrag.
LÄS MER:En värld för sjöfolk och poeter
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
