Replik
24/5 Efter SVT:s dokumentär – låt Skolinspektionen utreda Solvikskolan
SVT:s ”De utvalda barnen” innebär en unik möjlighet till ett öppet och utforskande samtal kring de utmaningar landets waldorfskolor står inför och hur waldorfkulturens fallgropar ska definieras för att kunna undvikas. Naturligtvis är Solvik inte, precis som Maria Norberg och Cia Edsberger skriver, representativ för landets waldorfskolor. Det har nog ingen som med öppet sinne sett programmen heller trott. Kanske borde de i stället fokusera på de likheter som faktiskt finns. Att federationens representanter skulle förvånas över att det finns gott om sådana framstår som högst osannolikt.
Farliga lekar
Rudolf Steinerskolan i Göteborg ligger lika vackert avskilt som det låter på Tallhöjdsgatan i Björkekärr. Här leker barnen på kanter till stup, klättrar fem meter upp i träden och gungar sig uppochner i halvtrasiga rep högt över barlagda stenhällar. Allt som oftast utan vuxen tillsyn. Undertecknade och fler vårdnadshavare med oss har vid hämtningen av sina barn, fått köra direkt till akuten med skador skolan inte tyckt var anmärkningsvärda nog att följa upp eller höra av sig till oss föräldrar om.
Bristen på vuxen närvaro på stora delar av skolans område lämnar också utrymme för mobbning som skolan varken kan eller vill hantera. I stället förvrängs waldorfpedagogikens fina tanke om barns “fria lek” till ett argument för att låta barnen, utan tillsyn och omsorg, skapa destruktiva hierarkier. Till och med när den självständiga leken, utom synhåll för vuxna, leder till hjärnskakningar, sår, kränkningar och hot försvaras den med att: “Vi ska inte vara överallt" eller "Det här klarar barnen själva”.
Lyssna på vittnesmålen
Maria Norberg och Cia Edsberger är skakade över de vittnesmål som fått ta del av i ”De utvalda barnen”. Kanske kan de söka sig närmare ett svar på hur övriga svenska waldorfskolor mår genom att höra av sig till och lyssna på vittnesmål från det stora antal elever och vårdnadshavare som varje år lämnar landets waldorfskolor av psykosociala skäl.
I tidningen Faktums artikel ”Eleverna flyr waldorfskolor” från 2014 beskrivs hur landets avgångsklasser på vägen till nian tappat hälften (!) av sina elever. I den klass på Rudolf Steinerskolan som vi själva varit föräldrar i var andelen som valt att lämna skolan, redan i tredje klass, en fjärdedel av eleverna. Inget av dessa barn eller vårdnadshavare hörde jag uttrycka missnöje med waldorfpedagogiken som sådan.
Utsatta elevers upplevelser förminskas eller ifrågasatts av såväl lärare som skolledning. Kränkningar beskrivs som “missförstånd” och mobbning blir “lite stökig lek”.
Däremot pekade samtliga på brister i skolans vilja och förmåga att ta psykosociala utmaningar och kränkningar på allvar. Utsatta elevers upplevelser förminskas eller ifrågasatts av såväl lärare som skolledning. Kränkningar beskrivs som “missförstånd” och mobbning blir “lite stökig lek”. Allt kan ses som en naturlig del av barnens utveckling och med gott samvete lämnas utan åtgärd. Det villkorslösa vuxenansvar att alltid agera med barnets bästa för ögonen som Maria Norberg och Cia Edsberger beskriver lyser med sin frånvaro.
Bottenbetyg av föräldrar
Hur inbyggt i skolans kultur detta smärtsamma avstånd mellan barnens upplevelser och personal och huvudmans förnekande “facit” blir tydligt i Skolinspektionens enkät från Rudolf Steinerskolan (HT2019) där avgångselevernas omdöme om skolans förmåga att “förhindra kränkningar” placerar skolan bland landets absolut sämsta.
Även förskoleklassföräldrarna, de vårdnadshavare som mest frekvent vistas i skolmiljön, ger skolan bottenbetyg när det gäller att förhindra kränkningar. Dessa omdömen inkluderar dessutom inte alla de som lämnat skolan på vägen. Skolans personal däremot ger toppbetyg till elevhälsan och placerar Rudolf Steinerskolan bland landets absolut bästa.
Solvik är inte som någon annan waldorfskola, där håller vi alla med Waldorfskolefederationen. Men kan vi diskutera frågan om huruvida skillnaderna möjligen, på vissa håll, handlar mer om grad än art?
Marcus Dimbodius och Hanna Dimbodius, vårdnadshavare på Rudolf Steinerskolan 2016-2020 samt ordförande och styrelseledamot i skolans föräldraförening 2018-2020.
