Sverige har bara under 2000-talet drabbats av flera kriser – finanskrisen, flyktingkrisen, skogsbränder, tsunamin, terrordåd, klimatkrisen och nu givetvis pandemin. De har påverkat det svenska samhället på olika sätt. Men alla kriser har visat på vikten av ett starkt samhälle för att med politiska medel kunna värna liv, jobb, miljö och demokrati. Vi behöver nu bli ännu tydligare med att uppbyggnad av motståndskraft och förmåga att hantera kriser är en central del av den socialdemokratiska politiken.
Flera lärdomar
När vi nu närmar oss slutet på den akuta krishanteringen av pandemin och blickar framåt, så behöver vi utgå från tre viktiga lärdomar:
1. Det här var inte den sista allvarliga krisen som drabbar vårt samhälle. Men vilken karaktär nästa stora kris har vet vi inte. Det kan vara cyberattacker, handelskonflikter, sabotage, miljöförstörelse, råvarubrist eller något helt annat som allvarligt påverkar stora delar av det svenska samhället. Därför behövs en bred beredskap – både civil och militär – i det svenska samhället.
2. Kriser drabbar människor olika. Det är nästan alltid de som har små ekonomiska marginaler som drabbas hårdast. Den relativa sårbarheten alltid så mycket större för den som redan från början har lever i en utsatt situation eller har begränsade resurser.
Höginkomsttagare har råd att byta ut sina dyra och bensinslukande SUV-bilar till minst lika dyra elbilar för att bidra till klimatomställningen. Det har inte låginkomsttagare. Mer välbetalda tjänstemän har under pandemin oftare kunnat arbeta skyddat hemifrån, medan många anställda inom LO-yrken har varit tvungna att åka till jobbet varje dag – ibland mitt in i krisens epicentrum inom vården och äldreomsorgen. Andra anställda har förlorat sina jobb under krisen, trots kraftfulla statliga stöd. För att stärka motståndskraften och minska sårbarheten behöver vi därför rusta både enskilda och samhället.
3. Stora skattesänkningar, privatiseringar och marknadsstyrningsteorier försvagar vår motståndskraft och krishanteringsförmåga. Marknadsliberala dogmer är i själva verket en central del av de samhällsproblem som accentueras i en kris. Att äldreomsorgen har drabbats av såväl bristande resurser efter stora skattesänkningar, som underbemanning och dålig beredskap bidrog till den stora smittspridningen på äldreboenden och inom hemtjänsten. Marknadsstyrningsmodeller försvårar också nödvändiga politiska beslut inför och under en kris.
Under pandemin har det varit tydligt att de tidigare så högljudda kraven från näringslivets lobbyister på stora skattesänkningar, ökade privatiseringar och en mindre stat har lyst med sin frånvaro. Istället har företag och marknadsaktörer kommit till staten för att klara krisen. Den nyliberala idén om att det räcker med en nattväktarstat kan nu en gång för alla förpassas till historiens skräphög.
Det offentliga räcker inte
Ett starkt samhälle med väl utbyggda välfärds- och trygghetssystem, starka parter, en aktiv jobb- och näringspolitik samt tillräckliga resurser till expertmyndigheter och forskare är nyckeln till att skydda både jobb, människor och samhällsekonomin också i kriser. Men det offentliga räcker inte. I en kris är folkrörelserna – fackförbund, funktionshinderrörelsen, hyresgästföreningar, pensionärsorganisationer och andra föreningar – viktiga röster för de som drabbas.
En stark ekonomi, med hög sysselsättning och ordning och reda i de offentliga finanserna, skapar förutsättningar att kunna hantera kriser med kraftfulla resursförstärkningar. Därför har vi inte råd med stora skattesänkningar – vare sig av krisberedskaps-, rättvise- eller välfärdsskäl.
För oss socialdemokrater handlar försvaret av Sverige om så mycket mer än om att enbart rusta upp det militära försvaret – även om det också är viktigt. För att skapa ett i alla hänseenden motståndskraftigt samhälle behöver vi alltid sätta alla människors rätt till trygghet i centrum - i en kris likväl som i livets olika skeden.
En urholkad välfärd till förmån för stora skattesänkningar, eller en mindre aktiv jobbpolitik, är en försvagning av det svenska totalförsvaret och krisberedskapen.
Därför finns det inget motsatsförhållande mellan en ambitiös välfärdspolitik, en aktiv politik för full sysselsättning och ett starkt försvar eller en god krisberedskap. Tvärtom: de är varandras förutsättningar. Det innebär att urholkad välfärd till förmån för stora skattesänkningar, eller en mindre aktiv jobbpolitik, är en försvagning av det svenska totalförsvaret och krisberedskapen.
Niklas Karlsson (S), riksdagsledamot och vice ordförande för försvarsutskottet
Daniel Färm (S), riksdagsledamot i försvarsutskottet
Mattias Jonsson (S), riksdagsledamot och suppleant i försvarsutskottet samt ordförande för Socialdemokraterna i Göteborg