Födelsedag? Vilken födelsedag?
Kan vi inte bara låtsas som att 400-årsjubileet inte finns? Så tar vi nya tag till 500-årsdagen?
Om nu Göteborg existerar då, vill säga.
Att ta del av ”jubileumssatsningarna” är som att se sig själv på Teams: eh, är det där verkligen jag?! Hår som en kinesisk nakenhund, ögonbryn som fågelbon, en haka som…öööh…vilken haka?
LÄS MER:Bevara Heden som en öppen plats
Personligen har jag försökt ljussätta mig ut ur självhatet. Indirekt ljus är tricket, skrivbordslampan rakt upp i taket. Eller en kvast varma solstrålar från fönstret. Så skyls det värsta förfallet. Och för att framstå lite mindre kalaskulad balanserar jag datorn på en skyskrapehög trave folianter: Svecia antiqua et hodierna i två band, Bibeln, Svensk stadsplanering (kapitlet om Göteborg är bokens absolut matigaste, ingen annan stad har stoltare stadsbyggnadstraditioner) och mina egna fjuttiga alster (något ska de ju vara bra för). Då sträcker jag på mig.
För så fåfäng är jag.
LÄS MER:Höghus i Göteborg har skapat debatt sedan 1800-talet
Och så fåfäng är Göteborg. Fast tusen gånger värre.
Fyra skyskrapor i glittrande guld. Så såg visionen ut för Heden som fastighetsutvecklaren Wallenstam presenterade för en månad sedan: ”En 400-årsgåva till staden och framtida göteborgare.”
Åh, tack snälla!
Vill man bo i en sådan stad? Vill man leva ett helt liv i en sådan kuliss?
Jag frågar mig, är det alltså detta Göteborg reducerats till? Inför 300-årsjubileet medfinansierade näringslivet Konstmuseet, Konsthallen, Naturhistoriska museet, Näckrosparken, Liseberg, Botaniska trädgården, Torslanda flygplats och en hel fantastisk massa andra allmännyttiga ändamål. Och nu, inför 400-årsjubileet, fyra lägenhetstorn? Lägenheter som nästan ingen kommer att ha råd med. Torn som förvisso är eleganta, ritade av Gert Wingårdhs kontor, men som inte ens är unika på hemmaplan, likheterna med Tham & Videgårds planerade Gothiaskrapa är märkligt många.
Visst, där finns fotbollsplaner också. Fyra stycken. Trumptornen ramar in, guld och gröna grässtrån. En yta stor som Haga. Vilket delvis är anledningen till de 40 (många fyror här) våningar höga skraporna; att utvinna maximalt med lägenheter på minimal yta, bollplanerna får ju för allt i världen inte naggas i sidlinjerna. Och kalaskulan måste ju till varje pris döljas – Diggi-loo diggi-ley, alla tittar på mig, där jag går i mina gyllene torn.
Jag känner inte igen mig: eh, är det där verkligen Göteborg? Ett påfågelprål som redan förändrat stadens skyline; i stället för pariserhjulet, Älvsborgsbron och Masthuggskyrkan står privata skrytbyggen och kråmar sig.
Vill man bo i en sådan stad? Vill man leva ett helt liv i en sådan kuliss? Att skådespela under ett Teamsmöte går väl an – även om mina progressiva glasögon gör det nästan omöjligt att se någonting alls, jag försöker finna skärpan, knycker med huvudet fram och tillbaka, ser ut som en duva – men efter ett tag blir det bara ytligt och dumt. Och ungefär detsamma kan sägas om städer; ska de förbli relevanta, angelägna över lång tid, då måste nybyggena berika, inte bara berika nybyggarna. Då måste det som adderas underlätta och förgylla medborgarnas vardag (och nej, jag syftar inte på färgen).
Klarar man inte det inför ett 400-årsjubileum, hur ska man då kunna se sig själv i spegeln?
Läs mer av Mark Isitt:
LÄS MER:Bygg ett kulturpalats i ruinerna på Ringön!
LÄS MER:Recension: Hisingsbron
LÄS MER:Recension: Lindholmens tekniska gymnasium
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
