Munskyddens arv – mikroplast och döda djur

Tanken är att de så kallade engångsmunskydden ska ha en kort livscykel. Vi sätter på dem för en tur till matbutiken eller en kort bussresa – sedan är det tack och adjö. Men alltför ofta tycks de leva vidare betydligt längre än så.

När Håll Sverige rent tidigare i våras frågade svenskarna om de sett kastade munskydd i samhället svarade en klar majoritet – 80 procent – ja. Bland dem hade en tredjedel under det senaste året sett munskydd på marken dagligen, enligt undersökningen.

– Det är en engångsprodukt som man i stället för att bära med sig vill göra sig av med så fort det bara går. Finns det papperskorgar så tenderar vi att lägga saker där – oavsett om de är fulla – för att vi tänker att någon kommer och städar upp, säger Åsa Stenmarck, ansvarig för nationell plastsamordning vid Naturvårdsverket.

"Fler munskydd än maneter"

De flesta munskydd av engångstyp är gjorda av plastvarianter, vanligtvis termoplasten polypropen. De elastiska öronbanden innehåller därutöver ofta gummi. Polypropen används bland annat till brödförpackningar och burkar, men förekommer också i mikrovågsförpackningar, fiskeredskap och konstgräsplaner.

– Även om vi inte får känslan av plast när vi tar i dem så är de i grunden gjorda av plast. Precis som med vilken nedskräpning som helst så har det stora konsekvenser för miljön och djurlivet när de hamnar i naturen, säger Åsa Stenmarck.

Det tidstypiska skräpet har redan märkts av på flera håll i världen. I Frankrike varnade organisationen Opération Mer Propre i fjol för att det snart finns fler munskydd än maneter i Medelhavet, rapporterar The Guardian, och Hongkongbaserade OceansAsia har flaggat för samma utveckling.

Tidigare i år konstaterade en nederländsk forskargrupp att pandemiskräpet redan orsakat skador i naturen. I studien, som publicerades i tidskriften Animal Biology, blir det tydligt: Sothönor som bygger bo med munskydd, en vandringstrast som fått vingen söndertrasad av de elastiska öronbanden, en död pingvin med munskydd i magen och en abborre som dött när den fastnat i en kastad plasthandske.

Även husdjuren kan drabbas av konsekvenserna av vår pandemiska nedskräpning. I februari rapporterade Expressen om den nioårige taxen Ludvig i Danmark, som nästan dog efter att under promenaden ha nafsat åt sig ett munskydd bredvid en papperskorg.

– Olika typer av plast bryts ner olika fort, men munskydden kommer att ligga kvar länge i naturen om de inte städas upp. Därefter kommer de successivt att brytas ner till mikroplast och transporteras ut i dagvatten och hav, säger Åsa Stenmarck.

"Ta ansvar som individ"

Flytande plastskräp i havsmiljö bryts ned genom bland annat UV-strålning och mikroorganismer och under processen frigörs kemikalier i vattnet. Polypropen är bland den vanligaste plasttypen att upphittas i Stockholms skärgård, enligt en doktorsavhandling från Stockholms universitet.

Åsa Stenmarck tycker att fler bör använda återanvändbara munskydd som tvättas mellan gångerna. Munskydd är viktigt för att stävja smittspridningen, poängterar hon, men samhället bör tänka över vad engångsskydden får för konsekvenser för resursförbrukning och nedskräpningsfrågan.

– Annars – se till att vara noggrann och ta ansvar som individ. Se till att inte tappa munskyddet eller bär hem det och släng det hemma, i stället för i den överfulla papperskorgen på stan där det lätt blåser i väg.

Mia Holmberg Karlsson/TT