När nostalgiskt sinnade östtyskar i stunder av ”Ostalgi” blickar tillbaka på DDR-tiden hörs ofta en fras så vanlig att det närmast blivit ett tyskt idiom:
”Es war nicht alles schlecht!”
Allt var inte dåligt! Och så är det förstås. Trots att DDR var en hårt hållen diktatur med en enorm övervakningsapparat för att sätta stopp för oliktänkande och avvikande beteende fanns det ett och annat som inte var så pjåkigt i det gamla Östtyskland. Alla hade en lägenhet. Alla hade ett jobb. Bara en sån sak.
Jag har någonstans att bo. Jag har ett jobb. Jag vaknar, jag arbetar, rör lite på mig, ser på tv och läser en bok, sover.
För mig, uppvuxen i en demokratisk rättsstat med fulla friheter har hållningen ändå länge förbryllat mig. Även om västvärldens samhällen har sina problem har jag alltid haft svårt att förstå hur man inte kan värdesätta sin rätt att leva i frihet högre än trygghet. Det var då. Efter ett år av allvarligt inskränkta rättigheter i pandemins spår har jag allt mer börjat förstå östtyskarnas mer pragmatiska hållning. Och det gör mig mycket bekymrad.
Visst, jag har inte längre rätt att uttrycka mina politiska åsikter i grupp på gatan. Men det är inte som att jag haft något speciellt att demonstrera för ändå. Jag avråds skarpt från att samlas i lokaler ens med ett fåtal personer utanför mitt hushåll – men det är inte heller som att jag känt ett trängande behov av att organisera mig. Den sista vägen till fri meningsbildning, på internet, är också den allvarligt kringskuren av påtagliga inskränkningar i min personliga integritet. Från de stora företagen som samlar in all min data – förstås – men också staten som utan större mothugg flyttat fram positionerna för dataövervakning. Men jag har inget speciellt samhällsomstörtande saker att prata om med någon – så det gör mig inte så mycket.
Som en högst etablerad samhällsmedborgare som mest vill leva mitt lilla liv utan att smittas eller smitta plågas jag helt enkelt inte speciellt mycket av att demokratin är satt på undantagstillstånd. Jag har någonstans att bo. Jag har ett jobb. Jag vaknar, jag arbetar, rör lite på mig, ser på tv och läser en bok, sover. Precis som läget var för medparten av östtyskarna. När västdirigerade opinionsundersökningar om hur östtyskarna egentligen trivdes med livet i DDR (under mycket komplicerade förhållanden) utfördes var det också ett av de mer slående resultaten. Få stöttade regimen – sällan mer än 30 procent. Den stora merparten, 50 procent, var i stället oengagerade medlöpare som mest ville sitt liv så trevligt det gick under rådande inskränkningar i deras frihet.
Vi kan aldrig ta för givet att statsmakten garanterat kommer att återbörda våra friheter.
Jag tror att det är förklaringen till att debatten om vår numera begränsade demokrati är så dämpad: en hel del fri- och rättigheter är helt enkelt inte så viktiga för många, så länge livet i övrigt är drägligt. Och det är det ju i en pandemi där samhällets hålls levande av att staten pumpar in pengar för att hålla alla på fötter. I stället för en seriös debatt om våra friheter ägs nu frågan av en handfull Qanon-troende tokstollar som får kampen för full demokrati att framstå som ett obskyrt sidospår för internettroll.
Det är olyckligt. Vi kan aldrig ta för givet att statsmakten garanterat kommer att återbörda våra friheter. För alla partier med den minsta tendens till maktfullkomlighet är vårt samhälle just nu extraordinärt känsligt för den som vill göra permanenta skador på demokratin. Men till skillnad från i DDR har vi alla möjligheten att utan repressalier ställa krav på våra makthavare att återställa ordningen så fort det är möjligt. Den frihetstörsten hos landets debattörer (och medborgare) saknar jag i dag.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Alla dessa försvarstal är inte relevant journalistik
LÄS MER:Extremismen stoppas inte genom att kväva kulturen
LÄS MER:Recension: ”Allt det vackra” av Hunter Biden
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
