Komikern Soran Ismail, som efter metoohösten 2017 hållit en låg profil men nu dyker upp i en dokumentär i SVT.
Han syntes överallt. Sedan, under metoohösten 2017, försvann Soran Ismail. I en uppmärksammad SVT-dokumentär talar komikern ut. Bild: Yvonne Åsell/SvD/TT

Det är pinsamt med Sorans godhetsposer, nu som då

SVT:s reklamfilm för komikern är en oefterlängtad comeback. Skyldig eller inte, det hela är ändå mest pinsamt. Det menar Anna Björklund.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

”Jag har börjat ifrågasätta allt. Liksom, vad är sant? Vad är en sanning.” Komikern Soran Ismail höjer ögonbrynen och slår ut med händerna, som att han verkligen undrar, som att han bjuder in någon annan att svara. Det är dock mest den flerfaldigt våldtäktsanklagade (men ej åtalade) Soran själv som snackar i SVT:s dokumentär, och hans gulliga sambo och mysiga standupbuddies.

”Det är ett stort problem när det finns anklagelser”, konstaterar Soran och låter som ett värdegrundsdokument längst ner i en skrivbordslåda. I drygt tre år har han kunnat fundera på en analys av sitt beteende, eller, för all del, ett skämt. Men Soran vill vara den vuxne i rummet och levererar hjärndöda snällismer precis som alltid. ”Jag har svårt att förstå hur det kan bli så fel”, säger Soran. Vi med.

ANNONS

SVT:s timslånga reklamfilm för Sorans brett oefterfrågade comeback trevar sig fram. Ord står mot ord, upprepar man. Stämningen påminner om när en antimobbningsorganisation skickade en självutnämnt skön kille till mitt högstadium. Gott, ont? Vem vet! Diskutera i bikupor, sa killen och lät blicken vandra över allas pattar.

En bebis jollrar i bakgrunden och Sorans gulliga sambo läser högt från Flashback. Det var jobbigt med drev, jovisst. Jag undrar mest varför detta är något public service lägger en hel dyr dokutimme på.

Public service har inte bara gett sig den på att ge Soran ett timslångt försvarstal, de har också burit honom hela hans karriär.

Den vimsiga tvagningen fortsätter i programmet, men jag börjar istället försöka komma ihåg något roligt Soran Ismail har sagt, någonsin. Jag har ändå haft hyfsad koll på både standup och poddar i mitt vuxna liv, Sorans främsta medier. Hände den före min tid, all denna prisbelönta briljans? Nä, inte ens i Parlamentet, där komikerna får färdiga manus med skämt, gjorde han sig minnesvärd. I gymnasiet skickade alla mina kompisar Youtube-klipp på Björn Gustafssons tv-genomslag till varandra, men Sorans från samma säsong fastnade inte.

Men Soran var ju också debattör, samhällsförbättrare? Han fick ju pris av FN! Jag byter flik och ser hans special från 2016, när han stod på toppen av sin karriär. “Diskussion är bättre än debatt”, säger Soran då, förnumstigt resonerande. Genren brukar kallas ha-ha-hm, humor som uppmuntrar till eftertanke. Standupföreställningen låter som inledningen på ett föräldramöte och där twisten ska komma och taket ska lyfta fyller Soran i med att han gillar nuggets.

ANNONS

Jag vill inte höra en barnstjärna i skattefinansierade godhetsposer prata smisk.

Jag gräver vidare i Sorans obegripliga kändisskap, usla komiker finns ju, men det brukar inte gå så bra för dem som för honom. I meritlistan är SR:s Morgonpasset, Sveriges största radioprogram. Sommarprat, Vinterprat och en egen tv-serie på SVT med samma namn som hans stora turné. Public service har inte bara gett sig den på att ge Soran ett timslångt försvarstal, de har också burit honom hela hans karriär. ”Varför jag gör det här?”, säger Soran i början av den senaste produktionen, ”för att jag fick frågan”.

Kajsa Ekis Ekman medverkar i dokumentären och berättar att hon gjort fotarbetet, till skillnad från Televisionen. Hon har träffat kvinnorna bakom polisanmälningarna och berättar att hon bedömer dem som extremt trovärdiga. På detta svarar Soran någonting svävande om bekräftelse. För första gången känns det som att han är uppriktig, men jag förstår också varför han annars väljer att tala i meningslösa värdeord. Det nakna är inte särskilt charmigt.

Dokumentären avslutas med att Soran börjar uppträda igen. Glorian är nedlagd, nu vill han vara rå och sexuell. Men jag vill inte höra en barnstjärna i skattefinansierade godhetsposer prata smisk, heller. Skyldig eller inte, det är mest pinsamt.

Läs mer av Anna Björklund

LÄS MER:Det borde vara helt normalt att vilja hålla vikten

LÄS MER:”Jag ångrar att jag inte köpte följare när man kunde

LÄS MER:Vi är besatta av människors familjeband

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS