Från Stockholm pekade flera talare på att en tredjedel av partiets röster i valet 2018 kom från distriktet – och att man här är helt emot att öppna för samarbete med Sverigedemokraterna. Man varnade för att få kommer att vilja knacka några dörrar och stå i valstugor efter detta.
Gunnar Nordmark, Kronoberg, lyfte också fram risken att förlora ett stort antal medlemmar, valarbetare och förtroendevalda. In i det sista vädjade han till partiledningen om att hitta en kompromiss ”det är en förutsättning för att vi ska överleva som parti”.
Det kan bli tomma fläckar
Från Västsverige har det också funnits varningssignaler om att det kan bli tomma fläckar på kartan, i och med att partiet öppnar för att luta sig mot SD. Hela kommunavdelningar kan komma att läggas ned. Förgäves försökte man få igenom förslag till förtydligande som man trodde skulle öka acceptansen för partistyrelsens linje. Men nej.
Anders Rickman i Jönköping jämförde hela spektaklet med Monty Pythonfilmen Life of Brian, där olika falanger slåss så intensivt att de till slut knappt vet vilken grupp de själva tillhör. Han riktade kritik mot partistyrelsen som misslyckats med att hålla ihop partiet och lade till sist ned sin röst eftersom han tyckte hela processen var ovärdig.
Sabuni har misslyckats
En partiledares kanske viktigaste uppgift är att hålla ihop partiet.
Partirådet denna söndag bekräftade egentligen alla farhågor som funnits om att Liberalerna inte var redo att gå till beslut. Få visste mer än någon dag innan att Nyamko Sabuni skulle ge besked om framtiden för ett par veckor sedan. Tiden för en fördjupad diskussion har varit knapp. Beslutet pressades igenom trots att många tunga röster var starkt emot.
Och partistyrelsens förslag till skrivning – i detta för många liberaler rent historiska vägval – var så otydligt att partimedlemmarna inte klarat av att tolka dem. Ett förtydligande fick skickas ut i ett sent skede, men förvirringen bestod.
I partirådet fortsatte förvirringen. Gång på gång kom krav på förtydligande ”så att vi vet vad vi ska säga i valstugan”.
Allt detta visar att Nyamko Sabuni och den snäva krets kring henne som för närvarande styr Liberalerna har misslyckats på flera viktiga punkter. Istället för att ta fram och förankra ett förslag som kan ena partiet framåt, består splittringen.
Historien tar inte slut här
Och i en tid då väljarna skriker efter tydlighet – det är ingen slump att det Liberalerna föraktfullt kallar ytterkantspartier växer – rafsar Nyamko Sabuni ihop ett beslutsunderlag som inte ens de närmaste sörjande lyckas tolka på ett gemensamt sätt.
Lycka till med att sälja in det till väljarna.
Och till det allt det praktiska. Flera delegater undrade: vad gör vi om M och KD inte alls vill ta fram budgeten tillsammans med oss och sedan bara hoppas på att SD accepterar den – utan istället vill förhandla? Och om SD vill ha ett skriftligt avtal, tjänstemän i regeringskansliet?
Högst rimliga frågor, med tanke på att Moderatledaren öppnat för precis den typen av lösningar. Men från den liberala partiledningen: inget svar.
Det bygger inte mycket till förtroende och det borgar knappast för att partiet kan lägga den här diskussionen bakom sig. Trots att det just den här dagen i Liberalernas historia var fler som öppnade för att luta sig mot SD, än vad det var som ville slå igen den dörren.
Allt talar för att en mycket besvärlig period ligger framför partiet.
LÄS MER:Annie Lööf beklagar Liberalernas vägval
LÄS MER:SD-striden kan krossa Liberalerna – sprickan fördjupas
LÄS MER:Beslutet: Liberalerna i Västsverige stödjer ingen linje
