Sveriges hantering av coronapandemin skadar relationerna till de andra nordiska länderna. Detta enligt en uppmärksammad rapport av Svenska institutet (SI), myndigheten som bevakar andra länders syn på Sverige.
SI har genomfört enkätstudier i Norge, Danmark, Finland och på Island. Bilden som framträder av Sverige är motstridig. Å ena sidan anser våra nordiska grannar att Sverige är ett föregångsland som man vill besegra, inte minst i idrottssammanhang. Å andra sidan framstår Sverige som ett land som i vissa avseenden har misslyckats. Det gäller pandemihanteringen, men också frågor om migration och brottslighet.
Nu är det ingen tävling. Varken pandemihantering eller brottsbekämpning kan jämföras med skidskytte-VM. Länderna har olika förutsättningar. Vad som däremot är ett problem är de nordiska ländernas syn på Sverige som ett land som ”tror sig veta bäst, och ibland bättre än de andra nordiska länderna”, som rapporten uttrycker det. Besvikna norrmän uttrycker irritation över att den ”tidigare storebrodern” har ”slaktat” den norska coronastrategin genom onyanserad kritik.
Sverige, eller snarare svenska politiker och andra svenska företrädare, är ofta stöddiga, arroganta och har en taskig attityd enligt grannländerna.
Det är inte svårt att hitta exempel som stödjer våra brödrafolks uppfattningar. Den uppblåsta attityden var tydlig under inledningsfasen av coronapandemin. I april 2020 slog den tidigare statsepidemiologen Johan Gisecke fast att ”alla andra länder utom Sverige gör fel”. Det var ”en magkänsla” han hade.
Det fortsatte under sommaren. I juli sa Anders Tegnell att Sverige kommer att klara sig bättre än Norge inför en andra smittvåg eftersom fler i Sverige är immuna (Expressen 21/7 2020). Bland norska experter betraktades uttalandet som väl självsäkert. I Norge valde man en mer försiktig inställning.
I slutet av november hade Stockholm tio gånger fler döda i covid-19 jämfört med Oslo.
Men det är inte bara i coronahanteringen den svenska stöddigheten märks av. Ett tydligt exempel på svensk arrogans är flyktingkrisen 2015, då svenska politiker gärna förfasade sig över att Danmark intog en annan inställning till migrationspolitiken än Sverige. Även här var budskapet att Sverige hade rätt och alla andra fel. Den dåvarande generaldirektören för Migrationsverket Anders Danielsson sa det rakt ut (Sydsvenskan 26/12 2015).
Samma gäller kriminalpolitiken. Under hela 2010-talet har danska politiker infört hårdare tag mot gängkriminella, bland annat dubbelt straff vid grova våldsbrott, vilket gett positiva resultat.
Men i Malmö är de styrande politikerna kritiska. ”Till och med alla populister som pekar på Danmark och hårdare tag vet med sig att det inte är en hållbar lösning”, kommenterade socialdemokraten Kamyar Alinejad, som i stället lyfte upp bildandet av den svenska myndigheten Delegationen mot segregation som ett föredöme för att bekämpa grov kriminalitet.
Antalet gängkriminella i Danmark har minskat med en tredjedel sedan 2013. I Sverige blev fjolåret ett rekordår i antalet skjutningar (SVT 29/12 2020).
Sverige är inte bäst på allt. Inte sämst heller, givetvis. Men som Svenska institutet konstaterar: ”Det faktum att det finns en tendens att Sverige uppfattas som arrogant och inte ses som omtänksam i relationen till andra nordiska länder blir en viktig aspekt i främjande och samarbete”.
Svenska politiker, myndighetschefer och experter skulle helt enkelt tjäna på att bli mer ödmjuka. Se på de andra nordiska länderna med nyfikenhet. Kanske kan vi faktiskt lära oss något av dem ibland.
