Parasporterna har drabbats hårt av pandemin. Under förra året minskade antalet deltagartillfällen med 50,9 procent enligt en ny rapport från Riksidrottsförbundet. Många idrottare med intellektuella funktionsvariationer har gått miste om stora delar av sin sociala gemenskap och möjlighet till fysisk aktivitet.
På en bänk i sin trädgård sitter en av Blåvitts största supportrar. Mikael ”Micke” Pajunen, 32, har i ett år tvingats stanna hemma från jobb och träning. Innan pandemin var det fart och fläkt i vardagen.
– Jag jobbade på kafé i Mölndal och en dag i veckan jobbade jag på Kamratgården hos IFK Göteborgs A-lag som materialare, berättar han.
Utöver jobbet gick han på så många matcher han hann med. Fotboll, hockey och handboll är det han följt mest. Nu får han titta från tv-soffan och via olika appar.
Det går inte många minuter innan telefonen börjar plinga. Det är kompisar och lagkamrater som hör av sig. Vanligtvis träffas de varje onsdag på fotbollsträningen med Grunden Bois.
– Telefonen ringer hela dagarna. Det börjar redan halv åtta på morgnarna, säger Mickes mamma Tina Pajunen och skrattar.
LÄS MER:Grunden Bois spelare hårt drabbade av pandemin
Känner alla Blåvittspelarna
Då Micke dagligen behöver genomgå dialys har han behövt vara extra försiktig för att inte exponeras för smitta.
– Det har varit ett väldigt jobbigt år, sedan förra året när det kom. Jag har inte kunnat gå på en enda fotbolls- eller hockeymatch. Inget jobb, säger han.
I de perioder när smittspridningen gått ner har Micke och hans mamma Tina kunnat gå på gym. Men när det ökat igen har de fått hålla sig hemma.
Ungefär en gång i veckan har Micke gått och tittat på IFK Göteborgs träningar. Då han jobbar på Kamratgården får han även komma in på vissa träningar. Han hälsar och pratar alltid med alla i A-laget och var med på läktaren under Marek Hamsiks första träning.
Men han är inte lika trollbunden av Hamsik som resten av Blåvittsupportrarna.
– Jag pratar mest med alla spelarna.
Och alla spelare känner Micke Pajunen. När Simon Thern gjorde entré i truppen var Micke på plats och presenterade sig, som han gör med alla nya spelare.
Hyllar Grunden Bois: ”Har betytt allt”
Sedan 2005 har han spelat fotboll i Grunden Bois.
– Micke har en CP-skada som gör att han blir lite svag i ena sidan. Så vi trodde inte att han skulle kunna spela fotboll. Men det var en kille som tjatade och tjatade, en klasskamrat, ”han måste få börja”. Då sa vi ”gör det då” och sedan var det helt fantastiskt, säger mamma Tina Pajunen.
Vad har Grunden Bois betytt för Micke och familjen?
– Den har betytt allt, konstaterar hon.
– Hela världen öppnar sig för honom. Han har träffat jättemycket kompisar, alla känner alla och det är en så fantastiskt go stämning.
LÄS MER:Grunden Bois-tränaren efter sjukhustiden: ”Var försiktiga”
Micke har deltagit i många fotbollsturneringar runt om i Sverige och har en gedigen karriär som anfallare i F-truppen. Genom klubben har han även fått chansen att intervjua spelare för Grunden Bois Magazinet.
– Sedan finns det en bok som handlar om Grunden Bois också. Den heter ”Här är alla vinnare”. Allt står om Grunden Bois i den, det finns ett kapitel som handlar om mig i boken också, säger han och ler.
Vad står det i kapitlet om dig?
– Att jag har gjort många matcher och allt annat i Grunden.
Även att han värvade en lagkompis från Fässbergs IF, fyller mamma Tina i.
– Med en påse chips och cola fick jag honom till Grunden, säger han stolt.
Sedan träningsuppehållet i oktober har några av lagkamraterna setts på Blåvitträningar eller utomhus. Men vardagen har varit ganska isolerad.
Mest av allt saknar Mikael Pajunen träningarna och jobbet.
– Först måste jag få foten läkt innan jag kan göra comeback, säger han och fortsätter.
– Jag längtar efter att få komma upp och börja jobba igen på Kamratgården.
LÄS MER:Delar av Prioritet Serneke arena stängs – omfattande arbeten väntar
