Spotify har förstört min musiksmak

Algoritmerna som styr de dagliga spellistorna har skapat en musikaliskt syrefattig ekokammare. Victoria Greve vill hitta ut ur Kent-loopen – och befarar att hon måste radera sitt konto.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Spotify har förstört min musiksmak. Eller iallafall konserverat den och gjort den till ett musealt monument över min tonårstid.

Jag öppnar appen och skrollar igenom alla låtar på mina rekommenderade listor. Allt är samma välbekanta, tio år gamla pop. En evighetslång loop av Kent, Veronica Maggio och... typ Glasvegas. Det är en deprimerande, syrefattig ekokammare.

Mitt Spotifykonto är från slutet av 00-talet, när jag befann mig i slutet av den musikaliska bildningsresan som hade påbörjats under tonåren.

LÄS MER:Recension: Bruce Springsteen & Barack Obama - Renegades: Born in the USA

Då hittade jag Kent, Hefner och Morrissey. Concretes, Shout out louds. Den svenska indiescenen. Jag skaffade kritvit snedlugg och randig tröja. Som tonåring söker man efter sin identitet genom musiken. Ny forskning som presenterades i den vetenskapliga tidskriften Music & Science visar också att den musik som präglar en hårdast är den man upptäcker som tonåring. Låtar från den tiden är de som väcker tydligast minnen.

ANNONS

Forskare över hela världen som studerar musiken vi lyssnar på under coronapandemin har också sett att nostalgi präglar vår musiksmak under krisen. Vi tycks leta efter glada låtar från en tid då allting i livet var enklare (DN 28/7 2020).

Jag är som en radikaliserad QAnon-youtuber. Skillnaden är att min filterbubbla består av Kent i stället för Alex Jones.

Men det är inte nostalgi som håller mig kvar i 00-talet. Jag hör inte till dem som tror att musiken var bättre förr. Det är länge sen jag slutade titta åt de väteperoxidstinna hårprodukterna i snabbköpet. Jag vill gå vidare i livet, även musikaliskt.

LÄS MER:Spellista: Här är de 100 bästa låtarna från 2020

LÄS MER:Sverige nästa spelplan när Tiktok satsar på musik

Det är algoritmerna som slumpar fram de dagliga spellistorna åt mig som håller mig kvar i en ”Måndag hela veckan”-situation där det fortfarande är 2008. Jag är som en radikaliserad QAnon-youtuber. Skillnaden är att min filterbubbla består av Kent i stället för Alex Jones.

Det är fortfarande musik jag gillar. Ändå känns det kvävande.

Jag har blivit för bekväm för att lägga timmar på att leta efter ny musik, men jag vet att jag inte är ensam om den här upplevelsen. Betydligt mer musikintresserade vänner än jag har stött på samma fenomen. Trots att hela världens musikskatt borde ligga för mina fingrar (enligt branschsajten DMGEducation släpps 40 000 låtar varje dag på Spotify) är det svårt att göra nya upptäckter bortom de största poplåtarna.

ANNONS

När det gäller litteratur och film har jag inte heller samma problem. Där har jag inte heller förlagt hela min kulturkonsumtion till en enda nätjättes algoritmer.

Jag vet inte hur jag ska bryta mig fri. Kanske är den enda utvägen att radera kontot och börja om?

Läs fler texter av Victoria Greve:

LÄS MER:När reportern står i vägen för sanningen

LÄS MER:Slaget om rollspelsnörden fortsätter

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS