Det har debatterats politisk satir ganska så friskt de senaste dagarna. Tyvärr främst av människor som saknar humor. Det började med att Centerns ungdomsförbund gav riksdagsmannen Martin Ådahl en filmaffischliknande tavla där han triumfatoriskt vandrar bort från en brinnande LO-borg. Lite Bruce Willis i ”Die hard”-känsla. ”Cool guys don’t look at explosions”. Direkt gick politiska motståndare i taket av ilska. Ordet ”osmakligt” och krav på ursäkter haglade. De som tyckte bilden bara var lite harmlös satir reagerade lika kraftigt dom. Erik Helmerson på DN:s ledarsida gick så långt att målet var att minska syret för politiska motståndare(8/2). Nu är det inte riktigt så enkelt.
Satir är något ytterst subjektivt. Det ingår i sakens natur att det den ena sidan tycker är så skojigt att man slår sig på knäna tycker den andra är fullkomligt obegripligt. Humor handlar inte bara om själva innehållet, vad det nu må vara - den dräpande repliken, den roliga teckningen eller den lustiga kupletten. Det handlar lika mycket om tajming och leverans. Det är där det brister när det gäller Martin Ådahl som skrynklig actionhjälte.
Det finns stora problem när politikerna själva börjar stå för den politiska satiren. Till att börja med har vi den lilla detaljen att politiker inte är roliga.
LÄS MER:LO upprörd över karikatyrbild
Det finns stora problem när politikerna själva börjar stå för den politiska satiren. Till att börja med har vi den lilla detaljen att politiker inte är roliga. Det är inte vad de är till för. Men framförallt blir avsändaren och syftet grumligt. Är det verkligen satir när ett ungdomsförbund hyllar en politiker med en bild på en brinnande LO-borg? Är det verkligen satir om ett politiskt parti, som dessutom på riktigt hatar facket, skojar om att elda upp sina meningsmotståndare? Eller är det bara lite vanligt allmänt hat? Dessutom vill man ju gärna inte att en politiker ska kunna säga ”det där politiska förslaget? Nej det var bara satir ju.”
Här är ett tips från någon som jobbat med humor i mer än hela sitt vuxna liv: Ska du skoja måste du se till att det är roligt. Måste man säga att något är satir var det inte speciellt kul till att börja med. Att en och annan skrattade åt den brinnande LO-borgen betyder inte att det är roligt. Det är mer en slags matematisk formel än något annat. 1 + 1 = skoj och då ska man skratta. Jag hatar ju facket och där brinner fackets hus ho ho.
Politiker, bliv vid din tråkiga läst.
Att bilden dessutom var hiskeligt fult tecknad är en helt annan diskussion.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
