Medieforskarna Tina Askanius och Jannie Møller Hartley och Tina Askanius jämförde 2019 mediebevakningen av metoo i Sverige och Danmark. Studien, som presenterades i Nordicom Review, visade att metoo fick fyra gånger så mycket uppmärksamhet i Sverige, och togs på större allvar. I Danmark presenterades metoo inte som ett strukturellt problem utan som något en kan ha olika uppfattningar om och attityder till. I synnerhet manliga danska journalister målade upp metoo som en "häxjakt" och en "olaglig folkdomstol", på ett sätt som då saknade motstycke i svensk rapportering.
I höst har pendeln svängt: Danmark upplever en kraftfull andra metoo-våg, med mer fokus på det strukturella förtrycket. Samtidigt, i Sverige, menar Ebba Witt-Brattström i en debattartikel (Expressen 2/12) att det pågår något hon kallar för en ”historierevisionistisk kampanj”. Profilerade intellektuella kvinnor som Katarina Frostenson, Åsa Linderborg, Lena Andersson och nu senast Birgitta Holm tycks vilja reducera metoo till en häxjakt och en masspsykos.
”Sluta metooa!”
Att utgå från enskilda, spektakulära fall och älta dem, gör det lättare att blunda för det som rent faktiskt pågår i det tysta, i vardagen. Där en ung elev kanske, i bästa fall, nu fräser ifrån: ”Sluta metooa!”
Hösten 2017 intervjuade jag producenten Peter Aalbaek Jensen som tillsammans med Lars von Trier grundade filmbolaget Zentropa. Han kallade sexuella trakasserier för ”en del av min natur”. ”Allt jag gör, gör jag utifrån ett slags skämt, det är därför människor har stått ut med att arbeta med mig i tjugo-trettio år” förklarade han. Tidigare praktikanter på Zentropa vittnade om tafsande och fysiska bestraffningar. Under Zentropas årliga julfest erbjöds 10 000 kronor i belöning till den praktikant som först klev upp på scenen utan kläder – inför hela filmbranschen.
Jag tänker på hans uttalande när jag läser den färska rapporten ”Det blir ju bara värre om jag berättar...Ungas erfarenheter av sexuella trakasserier i utbildningsmiljö” , utgiven av myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).
Här ges kalla fakta om vad som hänt sedan grundskole- och gymnasieeleverna samlades i metoo-uppropet #tystiklassen 2017.
Unga förväntas tåla ”ett skämt”
Ett exempel: 60 procent av tjejerna och 18 procent av killarna för sexuella trakasserier i sin utbildningsmiljö, med försämrad psykisk hälsa som följd.
Många väljer att inte berätta av rädsla för repressalier – särskilt om förövaren är en lärare eller handledare. De känner inte till sina rättigheter och fruktar att inte bli tagna på allvar.
Rapporten slår också fast att många unga förväntas tåla ”ett skämt”. Detta trots att jargongen kanske är kränkande och kan såra på djupet.
Ingen vill framstå som den som saknar humor, överreagerar eller missförstår ”ett skämt”. Säkert inte heller unga, med drömmar om ett yrkesliv inom filmen.
Filminstitutets nysläppta rapport ”Vilka kvinnor?” pekar också på fortsatt usla arbetsvillkor för många kvinnor inom film- och tv-branschen. Inte minst för äldre eller rasifierade. Så istället för att lida med förövare eller smutskasta enskilda behöver vi tillsammans arbeta för en mer genomgripande förändring av våra attityder.
LÄS MER: Stjärnproducent försvarar sexuella trakasserier
LÄS MER: Slutsmiskat på danska filmbolaget
LÄS MER: Film i Väst ifrågasätter Zentropas kultur
LÄS MER: Stjärnproducenten gråter över beslutet
LÄS MER:Film i Väst nöjda med Zentropas åtgärder
LÄS MER:Aalbæk Jensen tänker inte följa Zentropas nya regler
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
