Som universitetslärare ska jag medverka till studenters kritiska tänkande. För att ge tänkandet något att utgå från brukar jag sätta ihop en lista av böcker och artiklar som studenterna ska läsa. Jag vet, det är gammaldags och reflekterar ett förlegat synsätt på kunskap. Som om kunskap skulle gå att läsa sig till. Sann kunskap är ju självupplevd. Åsikter sprungna ur egna erfarenheter. Styrkeförhållandet mellan inläst kunskap och sådana åsikter framträder särskilt tydligt i tv-debatter. Den som har egen erfarenhet talar utifrån en moraliskt överlägsen position som representant för ett demokratiskt och empatiskt kunskapsideal. Kunskap som någon läst sig till är elitistisk och saknar verklighetsförankring. Att hänvisa till forskning är ett övertramp och tyder bara på omdömeslöshet.
LÄS MER:Det har inte blivit ett så annorlunda år
Problemet med litteraturlistor är också risken att studenterna tycker att det är tråkigt att läsa. Av offentliga diskussioner om utbildning har jag förstått att tråkighet är ett stort hot mot lärande. Större än att inte kunna mer efter än före en utbildning. Det får inte bli korvstoppning. Och vem säger att kritiskt tänkande måste utgå från kunskap? En uppfattning, löst kopplad till något man kommit i kontakt med i sociala medier eller sett en rubrik om, kan fungera alldeles utmärkt som underlag i en kritisk diskussion.
LÄS MER:Mellanchefernas floskler i coronatider
Ingen har gjort mer för det nya kritiska tänkandet än Donald Trump. Efter att ha kommit till makten genom att ”utmana etablissemanget” och utlova avsaknad av politisk erfarenhet har han under fyra år praktiserat normkritik med en intensitet som få kommer i närheten av under en livstid. Normer om global uppvärmning har bekämpats med löften om fossil upprustning. Med civilkurage och självständighet har jämställdhetsnormer utmanats – kvinnor har tagits ”by the pussy”, men inte i hand. Normer som påbjuder dämpat uppträdande vid minneshögtider för offer för terrordåd har trotsats med gesten ”veven”. Normer som föreskriver att tummen-upp är en gest lämpad för sammanhang av sportfiskekaraktär har kommit på skam då han med en uppfriskande respektlöshet visat hur den även kan användas vid patienters sjuksängar eller för att förevisa föräldralösa barn. Oförtrutet har han utmanat vedertagen kunskap och vägrat låta sig begränsas av frånvaro av formell utbildning inom områden som medicin. Han är ”ingen läkare, men” vet att föreslå nya behandlingsmetoder till andra som är det. Han demonstrerar hur allt, utom vit makt-rörelsen, kan ses i svart eller vitt. Orädd har han presenterat klarsynthet på ett sätt som är förbehållen den vars fantasi inte begränsas av ämneskunskap.
Nästa termin slopar jag litteraturlistor och kör fritt wikipedia-surfande i stället. För att ligga i framkant.
LÄS MER:Jag har tappat känslan för sociala situationer
Läser: Om personer som skriver självbiografier och förklarar uthängningen av andra människor med att självbiografier kräver ärlighet. Lämnas ändå med frågan varför de måste skriva en självbiografi.
Gör: Undrar om jag missat några avsnitt eller hela säsong två när jag slår på FHM:s pressträff. Vad hände med upptrappningen mellan ”läget är under kontroll” och instruktionerna att endast gå ut om det är till mataffären eller apoteket?
Tittar på: Andra som tittar på mig när jag bär munskydd i mataffären. Känner mig som en blandning av foliehatt och Pricken (i barnboken Pricken).
Nanna Gillberg är forskare på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon arbetar med digitalisering, jämställdhet och det gränslösa arbetslivet.
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
