Fyra lärdomar av pandemin som visar varför Skanstorget behövs

LÄS MER:Skanstorget i topp bland alla Göteborgsförslag

Det började för drygt två år sedan. Det är en sorglig historia som berättar om en stadsplanering satt på undantag. Fastighetskontoret, pådrivet av dåvarande ordföranden i fastighetsnämnden, Jahja Zeqiraj (s), utlyste en markanvisningstävling om att bebygga Skanstorget med 200 bostäder i ett slutet kvarter med upp till sju våningar. Byggherrar med sina arkitekter bjöds in att göra förslag över sommaren 2018. Flera arkitekter tackade nej med hänvisning till att det var en dålig idé. Byggnadsnämnden stödde förslaget och körde därmed över sitt eget stadsbyggnadskontor som var emot. Det utlovades att göteborgarna skulle få rösta om vilket av tre förslag till bebyggelse som de föredrog. Att utveckla Skanstorget som allmän plats var inte ett alternativ.

LÄS MER:Stort motstånd mot planerna för torget

LÄS MER:I år får du rösta om Skanstorgets framtid

Två arkitekter, Bengt Andersson-Liselius och Ingemar Mattsson, skrev en debattartikel i GP 28/6 2018 om ”Skendemokrati om Skanstorget”. På deras initiativ bildades Skanstorgsgruppen – en grupp som jag ingår i – som sedan dess agerat för att få politikerna att ompröva sitt förhastade förslag.

I en intensiv pressdebatt hösten 2018 klarnade så småningom argumenten. För politikerna handlade det om vad man med kortsiktig stolthet kallade ”ett mer medvetet ekonomiskt tänk”. Genom att sälja ut attraktiv mark skulle staden få fler bostäder byggda och exploatören skulle bekosta en underjordisk parkering. För att stärka det rent ekonomiska motivet påstod man också att Skanstorget var ”för stort” och att förtätning är hållbart eftersom det gynnar att gå, cykla och åka kollektivt (samtidigt som man tänkte bygga fast sig i en dyr parkering).

LÄS MER:Flytta station Haga till Skanstorget

Motargumenten var många. Skansberget med den gamla Skansen Kronan är en historisk miljö av riksintresse. Sett från torget är det en av stadens främsta turistattraktioner. Torget idag är en (av staden!) misskött parkering, men skulle kunna bli en högst behövlig bostadsnära park för den omgivande täta bebyggelsen. Framsynta politiker i ett långt fattigare Göteborg beslutade 1874 att ”i helsovårdsafseende” avsätta torget som en öppen plats. Att Skanstorget skulle vara för stort stämmer inte, vare sig jämfört med andra torg i Göteborg eller utifrån klassiker i stadsbyggnadslitteraturen. Att sälja ut ett torg har inte gjorts tidigare i Sverige. Bollnäs gjorde 2007 ett misslyckat försökt som man fått ångra och dyrt (men lyckat!) reparera. Att bebygga torget är ett övergrepp utan återvändo. Ett bebyggt Skanstorget kan aldrig återskapas!

Sedan denna intensiva början har planeringen gått in i ett vänteläge samtidigt som covid-19 hänt. Att pandemin också på längre sikt innebär en samhällsförändring är sannolikt, som ”accelerator” av redan existerande tendenser eller genom att ge anledning till att tänka om. Den som vill kan se fyra lärdomar som stärker invändningarna:

LÄS MER:Torg i Göteborg, vilken sorg

1. Parker att promenera i har blivit en uppenbar tillgång. Kroghänget på Linnégatan har fått en bitter bismak. ”Luft i systemet” är både bildligt och bokstavligt klokt i kristider.

2. Att arbeta mer hemifrån är en tendens som förstärkts. Och det leder till att större bostäder i mer perifert läge blivit attraktivare. ”Den urbana normen” är inte längre allenarådande.

3. Pengar är inte ett problem. Samhället kan lösa de problem man vill lösa. Den offentliga fattigdomen är en myt som Stephanie Kelton så pedagogiskt förklarar i ”The deficit myth”.

4. Anders Tegnell har lärt oss vad professionell omdömeskunskap kan vara. Den bygger på evidens när det finns, men gör också mångsidiga avvägningar i komplexa frågor.

Var står vi då idag? Skanstorget är på väg från stadsbyggnadskontoret till länsstyrelsen för ett ”planeringsbesked”, ett förhandsbesked om hur länsstyrelsen kommer att ställa sig till en framtida plan med hänsyn till riksintresset. Om länsstyrelsen gör sitt jobb borde processen stoppas redan här. Om inte så går ärendet vidare till ett planarbete som leder till ett samrådsförslag att ge synpunkter på.

Stadsarkitekten Björn Siesjö som tydligt sagt sig vara emot att bebygga Skanstorget har i en krönika på bostadspolitik.se nyligen starkt kritiserat det sektorstänkande som brukar kallas ”stuprörsplanering”. Han riktar kritik mot ”mera råbarkade systerförvaltningar”. Men ytterst ansvariga för helheten är politikerna. Många av dem kännetecknas dessvärre av en misstro mot professionell omdömeskunskap, som i fallet Skanstorget. Men stadsbyggande är inget för räknenissar. Det handlar om vår livsmiljö.

Claes Caldenby