På Amiralitetsgatan i Majorna ståtar en smärt och rakryggad amiral vid namn Karl Johan, en kunskapsborg i solgult tegel och falurött takutsprång med en välvd entrétrappa i granit under en gavelfris föreställande vishetens gudinna. Arkitekt var Gunnar Asplund. Om fem år fyller skolan 100 år.
LÄS MER:Byggstart för nytt kvarter i hjärtat av Majorna
Mittemot Karl Johansskolan slamkröp fram till i vintras en förskola i ett och ett halvt plan, en kunskapssorg med prefabricerade tegelelement i smutsgult och takutsprång i bucklig fulplåt med en köldsprucken betongtrappa flankerad av mörbultade ledstänger i galvaniserat stål under ett flagnande skärmtak. Vad förskolan hette vet jag inte, och någon arkitekt fanns definitivt inte. Om fem år skulle den ha fyllt 50 år.
Se där, Majornas förfall.
Ändå finns det dem som nu invänder mot det byggprojekt som just påbörjats på den före detta förskoletomten. Två sjuvåningshus med totalt 52 hyreslägenheter beräknas stå klara till hösten 2021. ”Dessa lägenheter kommer nog att gå till nya adeln som har förtur till allt”, klagas det i GP:s kommentarsfält, ”Som vanligt blir husen fula fyrkantiga lådor. (Suck!)”
Och visst, något arkitektoniskt formfyrverkeri rör detta sig inte om. Hyreshusen ser ut som hyreshus ser ut mest nuförtiden: tegelfasader pepprade med balkonger, fönsterkvadrater i propra rader med djupa nischer, sadeltak i matt zinkplåt. Men just därför gör de sig alldeles utomordentligt intill Asplunds klassicistiska mästerverk, återhållna nog att inte stjäla uppmärksamhet, resliga nog att referera till skolans ikoniska gavelmotiv.
LÄS MER:Lovade ny förskola i Majorna – blir kommersiella lokaler och parkering
Arkitekt är Liljewalls och byggherre Robert Dicksons stiftelse och om den första fått smörj för formen har den andra fått kritik för dagiset, för att det inte öppnar ett nytt i hyreskomplexets bottenvåning. Så var det nämligen sagt, att tre förskoleavdelningar skulle husera på entréplan, där det nu istället kommer bli affärslokaler. En bedrövlig prioritering, kan tyckas – stackars de små barnen, nu offras de för kommersen – men för stadslivet, för gatan, för Karl Johansskolans 650 elever och de allra flesta Majbor, är beslutet enbart positivt. Dagisbarn behöver inga skyltfönster. Skyltfönster är till för butiker.
Konsekvensen är förstås att frustrerade föräldrar nu tvingas skjutsa sina små kors och tvärs – om de ens har en förskola att skjutsa dem till, vill säga. Plus att den Dicksonska stiftelsen framstår som svikare, som att de övergett sina humanitära grundideal; ”Vi ska hyra ut till de mindre bemedlade, men välfrejdade, för arbetsamhet och ordentlighet kände personer, företrädesvis gift arbetsfolk...”, som köpmannen och redaren Robert Dickson slog fast 1856.
Allt medan lokalpolitikerna står bredvid och låtsas som ingenting. Visslar och putsar naglarna. När det i själva verket är de som ställt till det genom att vägra betala marknadshyra, krävt av Dicksons att de ska sänka priset. Som vore det privata fastighetsägares uppgift att subventionera kommunala dagis.
Intill Karl Johansskolan framstår denna dumsnålhet med all oönskvärd tydlighet.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
