SR:s problem är politisk aktivism, inte rasism

I ett brev riktat till ledningen drivs tesen att Sveriges Radio är en organisation drabbad av rasism och diskriminering.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

För fem år sedan fick SVT en ny vd, Hannah Stjärne. Hennes viktigaste budskap när hon tillträdde var att mångfalden i Public service måste öka. Med mångfald avsågs specifikt en mångfald av etnicitet och härkomst.

Få organisationer och bolag har som Public Service-bolagen så intensivt drivit frågan om att de anställdas etnicitet och hudfärg spelar roll för verksamheten. Men för vissa räcker det inte. I ett brev riktat till Sveriges Radios vd, Cilla Benkö, titulerat "Vems SR? Ett upprop för representation och mot rasism på SR” står det om hur rasistisk organisationen egentligen är.

Anklagelserna rör arbetsmiljön, radions publicistiska bevakning, och de anställdas hudfärg. Exempelvis hävdas att anställda osynliggörs på grund av sitt ursprung. Det är allvarliga anklagelser. Faktiskt helt sensationella om de stämmer.

ANNONS

Om det är så att Sveriges radio är en genomrasistisk arbetsplats förutsätter man att det finns flera öppna fall av rasism och diskriminering under behandling hos Journalistförbundets lokala fackklubb. Men Johanna Lindblad Ahl, ordförande på journalistklubben meddelar att ingen har vänt sig till dem inför att brevet skickades till ledningen..

Men Diskrimineringsombudsmannen borde väl i alla fall vara nedlusad med anmälningar om det finns någon sanning i brevets budskap? Men Av 139 anmälningar till DO som lyfts sedan myndigheten instiftades 2009 rör noll Public Service-bolagen. Inte heller bland så kallade tillsynsbeslut, när DO väljer att anmärka på hur organisationer och företag gör överträdelser av diskrimineringslagen, finns ett enda fall från SR eller Sveriges Television.

Polisen då? Eftersom rasism och diskriminering ofta är exempel på hets mot folkgrupp kanske det rentav finns några polisanmälningar mot de rasistiska cheferna på SR. Men några anmälningar går inte att finna.

Det kan förstås vara så att ingen anmält Sveriges Radio till facket, DO eller Polisen - att arbetsplatsen är så tyrannisk att ingen vågar. SR:s Cilla Benkö berättade i en intervju med sitt eget bolag att hon har bett om konkreta exempel på rasism och diskriminering på arbetsplatsen men inte fått några sådana. Det går att anmäla anonymt till företagshälsovården. Några sådana anmälningar har enligt Benkö inte inkommit.

ANNONS

Anledningen är det här inte handlar inte om diskriminering och rasism. Det här handlar om ett ideologiskt argument, framfört av undertecknarna, som gör gällande att rasismen genomsyrar precis allt.

Det tycks inte handla om att faktiskt upptäcka verklig och i högsta grad destruktiv rasism så mycket som att hitta nya fenomen som kan benämnas som rasistiska. Ett exempel som gavs i Studio Ett av en av dem som undertecknat uppropet var att SR inte intervjuade personer under den stora Black lives matter-demonstrationen på Sergels torg. Alla ojämlikheter, alla motgångar och exempel på "skev representation" man kan finna tolkas in som uttryck för att en struktur styr oss allesammans, såväl offer som förövare

Förutom den "strukturella" rasismen som påstås genomsyra Sveriges Radio anklagar man även bolaget för att inte spegla Sverige, vilket enligt anmälarna också är ett uttryck för rasism. Enligt Sveriges radios sändningstillstånd står det att kanalerna ska "spegla Sverige". Det innebär att skattefinansierade Public service ska ge en heltäckande bild av vad som händer i vårt land. Rapporteringen ska vara allsidig, grundlig och opartisk. Inga luckor ska finnas.

Men av någon outgrundlig anledning verkar de anställda som undertecknat brevet tro att "spegling" innebär att den etniska sammansättningen bland de anställda procentuellt ska avspegla befolkningen. Att rapportera om någonting kan enbart göras av den som har egen erfarenhet av sådant som rapporteras om.

ANNONS

De vill, som en konsekvens av detta, "se en inventering av de anställda på SR utifrån ursprung, och kräver att fler personer med minoritetsbakgrund anställs, inte minst på chefsnivå" (DN 25/9).

Att ägna sig åt att räkna huvuden för att korrigera personalsammansättningen medför två väldigt konkreta konsekvenser: Det måste tas fram etnisk statistik över Sveriges befolkning samt SR:s anställda. Båda saknas idag. Det är inte tillåtet med etniska register enligt svensk lag.

Det undertecknarna efterlyser är att de anställdas etniska härkomst och hudfärg ska vara en central beståndsdel i bedömningen av lämpligheten vid tjänstetillsättning. En följdfråga är hur de skulle hantera eventuell överrepresentation, sett till andel av befolkningen, av en grupp människor. Ska anställda ryka för att de bidrar till en "skev representation"? Motsvarar andelen svensk-kurder i befolkningen andelen svensk-kurder på Sveriges radio?

Diskriminering, även om det görs med goda föresatser, är som sagt inte tillåtet enligt svensk lag. Och skulle Sveriges Radio som första svenska statliga bolag börja föra statistik över anställdas etniska härkomst, ras och hudfärg så kommer en rad problem ur integritets- och klassificeringsperspektiv att uppenbara sig.

Den sortens rasfixerad ideologi som undertecknarna efterlyser kan slita isär ett samhälle, för att inte tala om en organisation eller arbetsplats. Förhoppningsvis har bolagsledningen vett nog att inse skillnaden mellan verklig rasism, och behovet av kraftfulla redskap för att bekämpa dessa fall, samt renodlad identitetspolitisk aktivism, vilket brevet är ett glasklart exempel på.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS