Det har gått drygt fyra månader sedan plastpåseskatten infördes den 1 maj. Resultatet är ett fiasko, inte för att den inte haft effekt, utan för att effekten varit negativ. Försäljningen av bärkassar i plast har minskat dramatiskt. Istället köper människor papperskassar som inte kan återanvändas lika många gånger eller bär med sig avfallspåsar på rulle till affären.
Plastpåseskatten är inte bara ett irritationsmoment, som liksom alla punktskatter, slår extra hårt mot låginkomsttagare. Den har dessutom visat sig dålig för miljön. Skatten på bärkassar gör nämligen inte skillnad på om de är tillverkade av miljövänlig plast eller inte. Den riktar in sig på just bärkassar i plast, inte andra plastprodukter.
Varken tygkassar eller papperskassar är bättre ur ett resursförbrukningsperspektiv: de förstnämnda måste användas väldigt många gånger för att kompensera för energiåtgången vid tillverkningen, de sistnämnda har låg hållbarhet, de är till exempel känsliga för fukt.
Ur ett miljöperspektiv hade det varit rimligare att beskatta all icke-förnybar plast i handeln, oavsett om det rör sig om bärkassar eller alla de förpackningar som affärerna är fyllda av. Plastpåseskatten är ett typexempel på korkad symbolpolitik som skadar förtroendet för miljöarbetet.
Miljöpartiet har fått bära hundhuvudet för skatten. I detta fall är det faktiskt oförtjänt. MP-företrädare hänvisar med rätta till att det var Liberalerna som tog initiativ till att få med förslaget i Januariavtalet (GD 25/5), vilket även bekräftas av Regeringskansliet. Förslaget fanns med i Liberalernas budgetmotion inför 2019.
I bakgrunden finns ett EU-direktiv om att få ned antalet bärkassar i plast. Som så ofta med EU-direktiv är de dock otillräckligt anpassade till lokala förhållanden. I Sverige återvinns de flesta bärkassar som sopkassar. Nedskräpning i naturen med just plastkassar är inget jätteproblem här. Man undrar om det var Liberalernas EU-vurm som fick partiet att propsa på förslaget. Sverige borde snarare avstå från att övernitiskt genomföra varje EU-direktiv. Vi ligger i framkant i miljöarbetet i Europa och skulle utan att skämmas kunna välja en mer ändamålsenlig lagstiftning på området.
Det borde heller inte vara omöjligt att justera lagen nu. Beskatta den mest miljöfarliga plasten, oavsett om det är kassar eller förpackningar vi talar om – de senare bidrar dessutom mer till nedskräpning än påsarna. Låt samtidigt folk bära hem sina varor i miljövänliga plastkassar som de sedan kan använda till källsortering. Om EU protesterar? Påpeka det självklara. Miljön är faktiskt för viktig för att strunta i det sunda förnuftet.
