Dollarmiljardärerna är våra nya halvgudar

För de med mest pengar är lagar och regler satta ur spel. Ett tillstånd som bokstavligen inte gäller vanliga dödliga. I kulturen börjar rikedomen allt mer framställas som övernaturlig. I stället för att förfäras låter sig Björn Werner fascineras av vår tids nya halvgudar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Segelyachten ”A” skär som en japansk köttkniv genom världshaven. Den monokroma metallen som omsluter båten saknar helt synliga fönster. De tre bastanta masterna tecknar en hotfull siluett mot horisonten. Skeppet sägs ha kostat 4,2 miljarder kronor att bygga. Den behöver en 54 mans besättning för att seglas. Och den ägs av en enda person: Den ryska oligarken och dollarmiljardären Andrey Melnichenko.

LÄS MER:Recension: ”Tenet” i regi av Christopher Nolan

Båten är en perfekt fysisk manifestation av vår tids accelererande koncentration av kapital till några få enskilda personer. Den där rikaste 1 procenten som redan 2017 ägde lika mycket som 50 procent av världens befolkning. I det allt tjockare lager av olja som flyter ovanpå den ekonomiska verklighet de flesta av oss lever finns en annan tillvaro.

ANNONS

Jag pratar inte om orgier i rysk kaviar och kokain – utan om en värld där samhällets vanliga regler är satta ur spel. En som bokstavligen inte gäller för vanliga dödliga.

För den som åker privatjet och har fastigheter i världens alla metropoler är inte coronarestriktioner något problem. Den som kan befästa sig i bepansrade lyxbåtar och har egna beväpnade vakter behöver inte oroa sig för det ökade våldet i samhällsklyftornas spår. Och för den som har råd med tillräckligt bra jurister blir rättsstaten något relativt.

Populärkulturen har blivit allt bättre på att skildra den halvgudastatus som de med flest pengar i vår kapitalistiska kultur lyckats uppnå. Tv-serien ”Succession” är ett Shakespeare-osande drama om en familjs maktkamp över sin fars medieimperium. Men det är också en studie i miljardärers upphöjda liv. I nästan varje scen syns anonym servicepersonal som passar opp och gör i ordning inför nästa uppslitande familjemiddag – på slott, yachter eller i privatjet. I fiktionens värld går till och med dråp att städa undan. Den som följt Jeffrey Epstein-affären vet att det i verkligheten åtminstone går bra med sexköp av minderåriga.

Det krävs ingen socialist för att se att sakernas tillstånd är orimligt.

Andra vrider fiktionen ett varv till för att sätta fingret på de enorma rikedomarnas overklighet. I Christopher Nolans bioaktuella ”Tenet” är den ryska oligarkskurken tydligt inspirerad av ultrarika ryssar som Melnichenko. I filmens värld en man så tät att hans rikedomar bara går att förklara med hjälp av guld hitskickat från framtiden. I det hyllade estländska datorspelet ”Disco Elysium” finns en karaktär som knappt går att se. Kapitalansamlingen kring hans person har gjort att ljuset bryts av hans aura, som ett svart hål. Här har inte bara samhällets – utan också fysikens lagar upphävts av pengar.

ANNONS

Det krävs ingen socialist för att se att sakernas tillstånd är orimligt. Som Thomas Piketty, en ekonom som både omfamnar marknadsekonomi och frihandel, säger i sin intervju med GP:s Alexander Hultman gör miljardärer ingen nytta för världen. Med tanke på att coronakrisen ändå gjort många rika ännu rikare ser dock inte denna insikt ut att spela någon roll.

LÄS MER:Thomas Pikettys hårda kritik mot Sverige: kräver höjda skatter

Kanske är populärkulturens perspektiv därför det rätta. För visst går det inte att göra annat än att djupt fascineras av att mänsklighetens besatthet av pengar nu nått nivån där enskilda människor snart är lika mäktiga som nationer? Mark Zuckerbergs Facebook har redan kallats för en digital stat. Det är inte helt omöjligt att det blir Teslamiljardären Elon Musk – och inte ett land som först lyckas sätta en människa på Mars.

Världen svämmar över. Himlen färgas röd och på de tomma haven tecknar några enskilda metallfärgade segelbåtar onda skuggor mot vattenytan. En tänkbar framtid – lika fruktansvärd som den är poetiskt tillfredsställande.

Läs mer av Björn Werner:

LÄS MER:De tar våra jobb!

LÄS MER:Fler kulturchefer än Åsa Linderborg borde prata om klick

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS