Hur var tonläget?
Jimmie Åkesson (SD) – som dagen innan debatten svingade vilt på DN debatt och krävde statsepidemiologen Anders Tegnells avgång – inledde med att slå fast att regeringens pandemibekämpning var ett "komplett misslyckande". KD-ledaren Ebba Busch talade om att regeringen "i berått mod" tillåtit en bred smittspridning i landet samt att regeringen hade en total avsaknad av självrannsakan. Men detta var undantag: tonläget var oväntat sansat.
Under tre månader har det rått något av en nationell samling. Den senaste veckan har det blivit allt mer uppenbart att borgfreden är över, med det i bakhuvudet hade man kanske väntat sig att partiledarna skulle gå in i TV-studion något övertända. Men så blev det alltså inte alls. Istället visade inte minst Moderatledaren Ulf Kristersson att han är beredd att inta en resonerande och statsmannamässig hållning i det här svåra läget.
Vad hettade det till om?
I första hand om testerna, och att regeringen så fullständigt misslyckats med att nå upp till den snart tre månader gamla målsättningen om att testa 100 000 personer i veckan.
Det är tydligt att de allra flesta partiledarna inser att det är för tidigt att göra en slutsummering av hur den svenska hanteringen av pandemin egentligen lyckats. Det är egentligen bara Ebba Busch och Jimmie Åkesson som är redo att klassa det som ett fiasko. Övriga ligger lite lågt i sina kommentarer. Men när det kommer till testningen finns en lite bredare syn att det inte riktigt gått som man tänkt sig. Framförallt är det Ulf Kristersson som har anledning att vara kritisk mot regeringen i den här frågan: det är väl dokumenterat att han var tidigt ute med ett krav på ökad testning. Något som också regeringen snabbt tog till sig, men som den hittills inte klarat av alla leva upp till. Detta kan mycket väl bli den frågan som blir svårast att hantera för regeringen när det till sist går att summera vad som gick rätt och fel under pandemin.
Det är också intressant att notera vad det inte hettade till om: äldreomsorgen. Visserligen tog Jonas Sjöstedt chansen att spela in sina favoritfraser om att hela haveriet handlar om för få anställda, med för dåliga villkor – men i övrigt var det få som var särskilt hårda i sin kritik mot regeringen. Vilket inte är så konstigt. Äldreomsorgen är en kommunal fråga och störst har problemen varit i Stockholm, där KD är ansvariga för sektorn. Ungefär lika illa har det varit i borgerligt styrda Göteborg.
Finns det plats för någon ideologi?
Jodå. Framförallt när det i slutet av debatten handlade om ekonomi och hur Sverige ska ta sig igenom krisen på bästa sätt och hur landet ska ta sig upp på fötter igen när krisen väl är över, då gick autopiloten igång för i stort sett alla partiledare.
Då passade Jimmie Åkesson på att föreslå en massiv satsning på kriminalvården, så att vi kan "låsa in alla skurkar och banditer". Ulf Kristersson tryckte på att vi då – äntligen – kan ta tag i alla de "problem som borde varit lösta för länge sedan", som integration och det alltför frikostiga utdelandet av bidrag. Och Per Bolund lyfte fram att det då är dags att satsa på hållbara transporter och hållbara energisystem.
Men även under den del av debatten som handlade om kampen mot själva pandemin fick några partiledare in gamla hjärtefrågor. Ebba Busch var flera gånger inne på partiets käpphäst om att skrota landstingen och Jonas Sjöstedt tryckte hårt på kopplingen mellan att smittan kommit in på äldreboenden och arbetsvillkoren för personalen.
