Brister i äldreomsorgen har funnits länge men visat sig extra tydliga genom Coronapandemin. Nu utlovas förbättringar av politikerna men vågar vi tro på det? Och vilka förbättringar ska vi låta oss nöjas med? Omsorgspersonalen måste ha bättre utbildning och arbetsvillkor men det får inte stanna där. Äldreomsorgen behöver utveckla fler vårdalternativ samt arbeta mycket mer strukturellt och förebyggande. Vi behöver hitta nya lösningar när antalet äldre växer och samhällets resurser är knappa.
Beslutsfattare utgår från att alla äldre i har samma behov, fastän varje individ är unik. Lagar och lagstadgade värdegrunder ska ge personcentrerad vård och omsorg. Men lagarna ska även genomföra strukturella faktorer som gynnar de äldres livskvalitet. Här finns mycket som släpar efter. Det handlar till exempel om att ta fram fler alternativa boendeformer samt minska den psykiska ohälsan bland äldre.
Jag har god inblick i äldreomsorgen och äldres situation. Dels är jag socionom och har arbetat i äldreomsorgen samt är snart klar specialistundersköterska inom geriatrik, gerontologi och rehabilitering. Jag har även varit i kontakt med äldreomsorgen genom min mamma som tills nyligen hade hemtjänst och hemsjukvård. Mamma avled i dagarna i sviterna av Covid -19 efter vistelse på ett korttidsboende och hon smittades där. Själv är jag 66 år och börjar allt mer fundera på hur min egen ålderdom ska gestalta sig, särskilt som jag inte har några egna barn som kan föra min talan när jag behöver hjälp en dag. Jag är rädd för att åldras utifrån dagens äldreomsorg.
Jag ska ge några exempel på vad som behöver förbättras i grunden
- Samordna datasystemen i äldreomsorgen som i dag är helt åtskilda. Den sociala omsorgen är kommunal verksamhet och den medicinska är regional. Datasystemen är inte synkroniserade och orsakar brister i informationsflödet vilket sker dagligen och stundligen. Just i min mammas fall bidrog det till att hon avled i förväg av bland annat uttorkning. Läkarens direktiv att ge dropp kunde inte läsas av andra personalkategorier och det skedde missar i rapporteringen.
- Det finns en poäng med gamla tiders sjukhem som hade fokus på medicinsk kompetens. På dagens äldreboenden finns ingen medicinsk utrustning överhuvudtaget. Inte ens det allra enklaste blodprov kan tas utan att sätta igång en omständlig apparat. Dagens äldreboenden är ett misch-masch av lite av varje och ändå inget specifikt. Bygg upp sjuk-, rehabiliterings- och konvalescenthem eller komplettera dagens äldreboende med medicintekniska resurser.
- Låt allmänna arvsfonden komma äldre till godo. Det är dödsbon utan arvingar som ligger till grund för arvsfondens enorma förmögenhet som årligen fylls på med ofantliga summor. I dag fördelas pengarna till funktionshinder, integration, barn och unga. Varför inte också till äldre? Det är bedrövligt att äldre inte redan tilldelas ur arvsfonden. Åtgärder mot äldres psykiska ohälsa är ett område där allmänna arvsfonden kunde användas. Varje dag, året runt, tar en pensionär livet av sig. Vad gör vi åt detta, ofta väl dolda, enorma lidandet?
- Dagens äldreboenden blandar sjuka personer och friskare personer. Hur uppiggande är det att se svårt sjuka när man själv vill ha socialt utbyte? Äldreboenden i dag präglas för mycket av förvaring. Många äldre blir deprimerade. Äldreboenden behöver erbjuda mer stimulans för olika sinnen. Mer av växthus och orangerier att njuta av, kanske med en porlande vattenfontän, tillåt mer av gosiga husdjur som ger kravlös kärlek med påfyllning av välbehagshormonet oxytocin, erbjud taktil massage och beröring. Låt de äldre få smakfull hemlagad mat och mindre av färdiglagat.
- Utveckla karriärvägarna för omsorgspersonalen så att det blir gynnsamt att vidareutbilda sig. Ta bättre vara på undersköterskor med specialistkompetens. Just nu avvecklas omsorgshandledarna - stället för att bli fler.
- Respektera äldres individuella situation och livspreferenser. Låt mig berätta att bara i Göteborg så är cirka var femte person över 50 år barnlös. Dit hör jag själv. Till antalet är vi cirka 50 000 personer enbart i Göteborg, enligt fakta från SCB som jag tagit fram. Barnlösa är givetvis ingen homogen grupp men en poäng är att vi kan föra varandras talan när äldreomsorgen brister. Är det så märkligt om några av dessa 50 000 barnlösa vill bygga ett gemenskapsboenden och stötta varandra på ålderns höst? Svar ja, den tanken är alldeles för avancerad för Göteborgs beslutsfattare idag. Det är dags att tänka i nya kreativa banor och förbättra strukturen i äldreomsorgen och även spara skattemedel.
Jag är redo att yrkesarbeta många år till i omsorgen. Men vad väntar mig? Stagnation och tomma politikerlöften eller förbättringar värd namnet? Jag skulle gärna ingå i en kommunal kommitté och vara med och utveckla äldreomsorgen i Göteborg.
Lena Palm. Socionom och snart klar specialistundersköterska inom geriatrik, gerontolgi och rehabilitering, och samhällsdebattör.