Jag och James Bond sitter i karantän på grund av Coronaviruset. 007-agentens senaste filmuppdrag skulle haft biopremiär i april, men den har flyttats till 12 november. Preliminärt.
En del av min karantäntiden gått åt till att se om alla de tidigare tjugofyra filmerna, plus nyinspelningen av ”Åskbollen” kallad ”Never Say Never Again”.
Jag blev förvånad över hur väl filmerna åldrats.
Karaktären på Bonds uppdrag har förändrats över tid, förstås. Skurkarna likaså.
Den första filmen (från 1963), ”Agent 007 med rätt att döda”, bygger liksom de tre följande på författaren Ian Flemings romaner. Han satt nere i sitt semesterhus ”Golden Eye” på Jamaica och skrev böckerna. Det blev fjorton stycken innan hans vidlyftiga liv tog ut sin rätt. Fleming gick bort vid 56 års ålder år 1964. Ian Flemings hustru Anne hatade James Bond och ansåg att det enda den figuren gjort var att ha ihjäl hennes make.
De alkoholhaltiga dryckerna har aldrig hindrat honom från att ta ett rejält nappatag med den skurk som alltid brukar dyka upp
Den första boken hade kommit år 1953. Tio år senare var det alltså dags för filmen. Jag hade då nöjet att recensera och gjorde, i likhet med många andra, bedömningen att det var en hyfsad agentfilm. Ingen förväntade sig att James Bond skulle fortleva.
I dag, 58 år senare, är Bond den tidsmässigt längsta serien filmer i filmhistorien - dessutom den som tjänat in mest pengar. Eons filmer har, omräknat till dagens penningvärde, dragit in i drygt 13 miljarder amerikanska dollar enbart i biointäkter.
Och nu har jag alltså sett alla filmerna igen.
I början hade James Bonds uppdrag ofta anknytning till det kalla kriget. På senare år har det mest handlat om terrorism. Men hans smoking sitter alltjämt perfekt och det serveras vodka martini (skakad inte rörd) när törsten sätter in. Om han har damsällskap brukar det bli dyr champagne (helst Dom Pérignon eller Bollinger). De alkoholhaltiga dryckerna har dock aldrig hindrat honom från att ta ett rejält nappatag med den skurk som alltid brukar dyka upp vid olämpliga och oväntade tidpunkter.
En Bondfilm följer ett traditionellt mönster med påkostade förtexter och - utom i den första filmen - någon artist som sjunger filmens ledmotiv. Jag tycker bäst om Shirley Basseys röst, när hon presenterar ”Goldfinger”. Så är så stark och välljudande att den skulle kunna krossa Bonds Dry Martini-glas.
I den nya filmen, ”No Time To Die”, har James Bond lämnat sin tjänst för att leva ett lugnt liv på Jamaica. Men en dag dyker gamle vännen Felix Leiter från CIA upp och ber om hjälp. En forskare har kidnappats och nu behövs Bonds hjälp för att rädda honom…
Efter att ha sett alla filmerna kan man fråga sig vem som är den bäste av dem spelat Bond. De fem är till antalet. Är det Sean Connery (7 filmer)? George Lanzenby (1)? Roger Moore (7)? Timothy Dalton (2)? Pierce Brosnan (4)? eller Daniel Craig (5)?
Personligen tycker jag att Sean Connery varit bäst men rollen har ju förändrats genom åren. Daniel Craig har övertygat som en ny hårdför agent medan Roger Moore spelade med glimten i ögat. De övriga var okej men kom inte upp i samma nivå. Nu söker man efter en ny Bond eftersom Daniel Craig har sagt att han hoppar av.
Är det något man ska tacka Coronaviruset för – och det är inte mycket – så är det att jag än en gång fick chansen att bekanta mig med världens populäraste rollfigur på film.
