Kristina Lugn, författare, dramatiker och mångårig ledamot i Svenska Akademien är död. Hon hittades avliden i sin lägenhet under lördagen.
Akademiledamoten och författaren Per Wästberg anade oråd när han inte fick tag på sin vän.
– Vi växlade mejl bokstavligen varje dag i flera år. När jag inte hörde av henne nu på några dagar blev jag mycket orolig och kontaktade hennes dotter, säger Per Wästberg till TT.
Han beskriver Kristina Lugn som en av sina närmaste vänner, någon han kommer att sakna oändligt.
– Hon var ett snille på drift och på vift. Sådär planlöst irrande i språket och i verkligheten. Jag kommer att minnas att jag frågade henne varje torsdagsmöte vad som har inträffat, vilken katastrof hon varit med om. Hon hade blivit rånad på en bro i Gamla Stan, tappat sin nyckel, fastnat i en hiss. Hon var så disträ och glömde saker och ting. Men hon klarade sig ändå på något sätt. Hon var som ett otröstligt barn som ryckte upp sig och samlade ihop ett stycke verklighet som blev hennes egendom, säger Per Wästberg till TT.
Mats Malm: En sagolik ledamot
Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm fick information om Kristina Lugns bortgång på lördagseftermiddagen.
– Det är en enorm förlust naturligtvis – hon var en sagolik ledamot, och en person som jag är otroligt tacksam över att ha fått lära känna. Det var ju bara de senaste åren som vi kom i närheten av varandra. Men hon var en helt unik människa som gav nya perspektiv i alla möjliga olika frågor, säger Mats Malm till GP.
Vad bidrog hon med i Akademien?
– Många saker, bland annat var hon en fantastisk läsare. Där var hon en enorm tillgång i Nobelkommittén.
Hade du någon relation till henne som poet?
– Jag har alltid varit enormt förtjust i henne, både som författare och som person. Hon hade en helt egen karaktär.
Outsidern som blev folkkär
Victoria Greve, idé- och kritikredaktör på Göteborgs-Posten, beskriver Kristina Lugn som en outsider som blev folkkär.
– Hennes dikter handlade ofta om kvinnor som stod lite utanför normaliteten och försökte passa in. Ofta lite roliga, med en svart underton i sig. I dag kanske popartisten och författaren Annika Norlin skulle kunna sägas vara en arvtagare.
GP:s tidigare kulturchef och mångåriga litteraturkritiker Mikael van Reis minns Kristina Lugn som en av de stora personligheterna inom svensk litteratur, i samma tradition som poeten Sonja Åkesson.
– Hon hade en alldeles egen röst som poet, som är väldigt intressant ironisk när hon inventerar det svenska samhället med dess könsroller och ideologier. Det hade hon ett säkert öga för. Man ska inte heller glömma hennes insats som dramatiker. Att hon under många år drev Teater Brunnsgatan Fyra och skrev sin egen dramatik för den var mycket modigt. Dessutom var hon väldigt rolig att prata med de gånger jag besökte Akademien.
Peter Englund: Så varm i hjärtat
Författaren och historikern Peter Englund skriver på Instagram om Kristina Lugn:
"Allra käraste Kristina, ingen annan ledamot kunde göra mig så glad, så upprymd, så konfunderad, så inspirerad, så road, så förbryllad, så upplyft, så varm i hjärtat. Det är ingen jag brukar citera så ofta som du."
Kulturminister Amanda Lind (MP) kommenterar Kristina Lugns bortgång på Twitter:
"Nåtts av beskedet att Kristina Lugn gått bort. En stor poet och dramatiker, med ord som nådde in. Otroligt ledsamt att höra, mina tankar är med hennes nära."
Växte upp i Skövde – och Stockholm
Kristina Lugn föddes i november 1948 i Tierp utanför Uppsala och växte upp i Skövde, där hennes far var officer vid pansarregementet. Senare under sin uppväxt flyttade Kristina Lugn till Stockholm. Hon är mor till dramatikern Martina Montelius.
Debuten som poet kom 1972 med diktsamlingen ”Om jag inte”. Sammanlagt har hon gett ut tio diktsamlingar. Hennes stora genombrott kom 1983 med boken ”Bekantskap sökes med äldre bildad herre” och året efter släpptes samlingsvolymen "Lugn bara Lugn".
År 2006 valdes hon in i Svenska Akademien. Hon tog över stol nummer 14 efter Lars Gyllensten. Hon behöll sin plats i Akademien fram till sin bortgång.
Konstnärlig ledare för Teater Brunnsgatan Fyra
Från 90-talet och framåt blev hennes huvudsakliga fokus dramatik och efter Allan Edwalls död 1997 övertog hon Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm, där hon var konstnärlig ledare fram till 2011. Där har flera av hennes egna verk satts upp, och hon har även spelats på Dramaten.
Bland hennes mest kända pjäser kan nämnas "Tant Blomma", "Idlaflickorna", "Titta en älg!" och "Kvinnorna vid Svansjön".
År 2014 tilldelades hon Karamelodiktstipendiet. Det fick hon med motiveringen: ”För att hon med sitt egenartade sinne för skönheten i det obegripliga – humoristiskt och drastiskt – berör till eftertanke och engagemang. Med poetens känsla och till vår fröjd och berusning, lyckas hon få oss att bättre förstå det svenska språket.”
