Amanda Kernell skildrar skilsmässans smärta i mor-dotter-dramat "Charter"

Ensam och bortvald av tonårsdottern fattar hon ett drastiskt beslut. Mamman i Amanda Kernells nya drama "Charter" flyr med barnen till Teneriffa under pågående vårdnadstvist. Än en gång utforskar "Sameblod"-regissören teman som moderskap, offervilja och skam.

ANNONS
|

LÄS MER: Recension "Sameblod svindlande vacker och stark"

När vi ses i Göteborg har Amanda Kernells film ”Charter” nyligen haft världspremiär på festivalen i Sundance. Där blev det känsloladdade skilsmässodramat positivt mottaget. I branschtidningen Screen Daily hyllas filmen för sin obekväma skildring av moderskap. Visserligen är mamman Alice i ”Charter” absolut inte felfri – ändå älskar hon tveklöst sina barn. Skribenten Wendy Ide välkomnar porträttet som hon tycker når bortom klichéerna, och menar att Amanda Kernell gjort en värdig uppföljare till sin prisade långfilmsdebut ”Sameblod” från 2016.

– Jag är själv barn till flera generationer frånskilda föräldrar, som har hanterat situationen väldigt olika på olika sidor av släkten, berättar Amanda Kernell.

ANNONS

– Det var en av anledningarna till att jag ville göra film om just det här.

Utforskar desperation

LÄS MER:Recension: "Charter"

Även om berättelsen i ”Charter” är påhittad utifrån en kombination av berättelser och erfarenheter var det något med mammans, och dotterns, desperation som kändes angeläget att utforska:

– Vad har du som barn för makt och ansvar i förhållande till dina föräldrar? Hur fungerar barnets lojalitet gentemot föräldrarna. Är du mest lojal mot den du tycker mest synd om? Och ska du som barn tvingas välja mellan dina föräldrar?

LÄS MER:Barnen tävlar om miljonen

Många är frågorna som skaver i ”Charter” – en av få svenska filmer som behandlar en vårdnadstvist. I centrum står den impulsiva mamman Alice, känsligt porträtterad av norska stjärnan Ane Dahl Torp.

– Hon är som en ung Gena Rowlands, med något vibrerande över sig som gör det svårt att titta bort. Alice är stark, men bär känslorna på utsidan. Hon är väldigt karismatisk - och i frihet, under rätt omständigheter, har hon rena rockstjärnekvalitéer. Men all hennes lyskraft försvinner när hon känner sig kvävd.

Alice har lämnat maken Mattias (Sverrir Gudnason) och en destruktiv relation bakom sig för att börja om på nytt i Stockholm. Tonårsdottern Elina och sonen Vincent bor kvar hemma i huset i Norrbotten i väntan på ett avgörande. Vem ska få vårdnaden: mamma eller pappa?

ANNONS

Över filmen svävar ett outtalat hot – far barnen illa hos sin pappa? När sonen Vincent ringer och gråter i telefonen helt utan förklaring på reser Alice upp med tåg för att resonera med sin ex-man. I stället blir hon utknuffad i kylan och tvingas inse att hennes forna vänner i hembyn nu står på barnens fars sida. Alla skuldbelägger henne för att hon lämnat sin familj. Även dottern har vänt sin mamma ryggen, och känner sig sviken.

Ödestrigna konsekvenser

Alice som desperat vill återvinna barnens förtroende, övertalar dem att följa med på en charterresa till Teneriffa. Ett illegalt beslut som får ödesdigra konsekvenser.

– Kärnan i alltihop är vilket ansvar du som förälder har för din familj. Vad händer om man sviker, och kan man någonsin i så fall bli förlåten för det? funderar Amanda Kernell vidare.

– Moderskap kopplas ofta ihop med uppoffring. Men jag tänker att det finns en gräns även för en mamma, vad hon är beredd att offra.

LÄS MER:Recension: "Marriage story"

Liksom ”Sameblod” präglas ”Charter” av omvälvande uppbrott och skapande av ny identitet. Tematiskt påminner den också om regissörens kortfilm ”I will always love you kingen” från 2017. Där är det dock en ung nybliven tonårspappa som sviker och överger sin flickvän i samband med förlossningen.

ANNONS

– Alla tre filmerna handlar om hur du påverkas av andras blickar, vem du blir i deras ögon, förklarar Amanda Kernell och fortsätter:

– Jag gör nog film om mina egna största rädslor. Att bli lämnad vid förlossningen till exempel – eller att jag själv ska vara den som drar. Eller att få barn och sedan förlora dem...det vore ju en sådan mardröm... Skulle jag, i det fallet, kunna acceptera läget och bara släppa taget, och om jag gjorde det – skulle mina barn någonsin kunna förstå det?

Inte bästa versionen

Själv har hon lagt ner mycket tid på research inför den nya filmen, som hon ser som ”en kärleksförklaring till alla frånskilda föräldrar”.

– Fiktionen har en kraft att göra oss alla mindre ensamma. Så hoppas jag också att ”Charter” kan fungera, i en tid när det ställs så höga krav på föräldrar. Inte minst mammor. Befinner man sig då också i en tvist, med allt vad det innebär av stress och press, så är man inte direkt heller den bästa versionen av sig själv.

LÄS MER: Kernell skriver ny svensk filmhistoria

Amanda Kernell

Ålder: 33 år.

Född: i Umeå, med syd-samiska rötter.

Verksam: i Köpenhamn och Stockholm.

Yrke: filmregissör och manusförfattare.

Familj: Sambo, mamma, pappa, bror och bonusfamiljer.

Filmer i urval: "Norra storfjället" (2015), "Sameblod" (2016), "I will always love you, kingen" (2017)

Om det jag älskar mest med film: "att få titta in i andras liv och se ögonblick av skam, skuld, alla pinsamheter, hemligheter, otillräcklighet."

Om "Marriage story": "En fantastisk film, men mer amerikansk än "Charter". Jämfört med min film handlar den också väldigt mycket om själva skilsmässoparet. "Charter" ser jag mer som en annan slags komplicerad kärlekshistoria: om en mamma och hennes dotter."

Aktuell: med "Charter" som har biopremiär 13 mars. Skriver också manus inför nästa film, en kärlekshistoria som utspelar sig i Sapmí i nutid.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS