På trafiknämndens möte på torsdagen kommer politikerna att lägga ned planerna på en linbana över älven. Alla som är det minsta intresserade av den här stadens ekonomi kan därmed dra en suck av lättnad.
LÄS MER:Politikerna överens: Linbaneprojektet avbryts
Hittills har projektet kostat hundratals miljoner kronor i utredningar – och med tanke på den extremt stora osäkerhet som präglat alla prognoser hittills framstår alla bedömningar av slutnotan som rena gissningsleken.
Så långt allt gott.
Blottlägger ett stort bekymmer
Tyvärr finns det ändå inga som helst skäl att glädja sig.
Grundproblemen kvarstår: fler och bättre lösningar på möjligheten att ta sig över älven krävs och det snabbt. Linbanecirkusen blottlägger dessutom – än en gång – kommunens stora svårigheter med att ta fram utredningar som faktiskt ger korrekta svar på de frågor som ställts.
LÄS MER:S och D vill tillsätta oberoende granskning av linbaneprojektet
Historiken är väl känd vid det här laget. Staden fyller 400 år 2021 och medborgarna uppmanas att komma med idéer inför jubileet. Någon föreslår en linbana, kommunen ser en chans att på ett överraskande, roligt och enkelt sätt ge medborgarna en present – och samtidigt lösa ett problem.
Staden såg inte problemen
Att ingen i staden, eller någon annan stad heller för den delen, har någon som helst erfarenhet på området ses inte som ett problem – utan en gyllene chans att göra något nytt och unikt. Här kan Göteborg vara först med det senaste.
Man höftar till en prislapp och utlyser en arkitekttävling, där det mest spektakulära förslaget tar hem priset. Planerna kantas hela tiden med problem. Projektledaren hoppar av. Att hitta en ny visar sig svårt. Det finns helt enkelt ingen som kan så mycket om älvkorsande linbanor.
LÄS MER:Linbanans väg – gick från Göteborgs prestigeprojekt till ekonomiskt praktfiasko
Tiden går. En ny prislapp. Drygt fyra miljarder kronor istället för drygt en. Panik och omtag. Och efter nya, segdragna utredningar en indikation om att det kanske går att bygga en linbana som bara blir dubbelt så dyr som tanken var från början.
Visserligen inte med samma kapacitet. Eller sträckning. Eller konstnärliga utformning – de futuristiska stationerna från skisserna är utbytta mot busskurer.
Tillbaka på ruta ett
Det är tyvärr lätt att raljera över allt detta, som i själva verket inte är det minsta roligt.
Det är ju inte första gången trafikkontoret ställer till stora problem för stadens beslutsfattare genom att förse dem med ett preliminärt underlag som inte har det minsta med det faktiska utfallet att göra. Ja, jag tänker till exempel på Skeppsbron, där samma förvaltnings misstag lett till att politikerna fortfarande inte vet vad de ska ta sig till.
När det gäller linbana har det dessutom visat sig att förvaltningen under ett år kände till fördyringarna – utan att informera de ansvariga politikerna.
Liknande saker kan ske igen
Nu sitter vi där med kostnader för utredningar som kan lämnas till återvinning. Men framförallt: det placerar politikerna på samma ruta som de befann sig för fyra år sedan. Dyrbar tid har gått förlorad. Behovet av bättre älvförbindelser har inte precis minskat medan politiker och tjänstemän utforskade denna återvändsgränd.
Kvarstår gör också frågan om att säkra kvalitén på stadens beslutsunderlag. Oavsett om grundproblemet är otydliga beställningar från politikerna, taffligt arbete från förvaltningars sida eller någonting helt annat, så är en förändring nödvändig.
Om vi inte vill se liknande saker hända igen.
