Tonårstjejen Marie Adler (Kaitlyn Dever) polisanmäler att hon blivit överfallen och brutalt våldtagen i sitt hem av en maskerad man, som sedan försvunnit utan att efterlämna spår. Adler har haft en strulig uppväxt i olika fosterhem. Nu är hon på ett boende för tonåringar på väg ut i vuxenlivet. Det är alltså där, i sin egen säng, som hon binds fast och blir våldtagen. När förövaren försvunnit lyckas hon ta sig loss och slå larm.
LÄS MER:Recension: Beforeigners - HBO Nordic
Hela det första avsnittet av Netflix nya serie "Unbelievable" följer henne under timmarna efter överfallet. Steg för steg får vi se hur den chockade tonåringen måste berätta om övergreppet gång på gång för olika utredare och hur skriande utlämnad och illa omhändertagen hon är under den långa medicinska undersökningen.
Sedan: Misstron. Misstänkliggörandet. Poliserna tror inte på henne och i ett par oerhört plågsamma scener får de henne att ta tillbaka allt. Kaitlyn Dever är väldigt bra i rollen som Adler, som försöker hålla sig flytande i en oförstående, dömande värld befolkad av vuxna som ofta vill väl, men som inte förstår, inte lyssnar.
Det finns något väldigt värdigt och obevekligt över det hela och lojaliteten med brottsoffren är total.
Det slutar med att det 18-åriga offret själv åtalas för att ha ljugit för polisen. Låter det för tokigt för att vara sant? Det är det inte. Serien bygger på den Pulitzerprisvinnande artikeln ”An unbelievable story of rape” som berättar den alldeles sanna historien om hur Marie Adlers öde blir en del av en stor polisutredning flera år senare, då två kvinnliga poliser börjar nysta i ett par ouppklarade våldtäkter, hittar fler fall spridda över delstaten och inser att de jagar en serievåldtäktsman.
I serien spelas de båda poliserna av Merritt Wever och Toni Collette. De bildar ett klassiskt omaka par, där Wever spelar inkännande och mjukröstad, medan Collette kör tuff bil och talar i hårda oneliners. De förenas i sin höga ambitionsnivå och sin heliga vrede över hur våldtäkter fortfarande nedprioriteras och våldtäktsoffer bemöts illa och till och med misstros.
LÄS MER:Recension: "Allt jag inte minns" - SVT
"Unbelievable" är en serie med ett ärende och den lägger sig nära true crime-genrens detaljrika, ofta lågmälda berättarstil. Det finns något väldigt värdigt och obevekligt över det hela och lojaliteten med brottsoffren är total. Vi slipper vältrandet i skändade kvinnokroppar som hemsökt krimgenren under så många år.
Den första delens två manliga poliser är genomgående usla och allmänt misogyna. Den andra delens kvinnliga poliser är i princip superhjältar utan synliga skavanker.
Istället får vi en både djup och mångfacetterad bild av hur våldtäktsoffer hanterar sitt trauma och hur de bemöts av omgivningen, något som stundtals är nog så plågsamt att se. Jag fick flera gånger akuta flyktimpulser framför tv:n för att det var så obehagligt att se hur omgivningen utsätter Marie Adler för både en andra och tredje våldtäkt genom sitt okänsliga bemötande.
"Unbelievable" är på många sätt en riktigt bra och viktig serie, som dessutom har en lite ovanlig berättarstil. Tyvärr blir den också alltför övertydlig i sin pedagogiska iver. Den första delens två manliga poliser är genomgående usla och allmänt misogyna. Den andra delens kvinnliga poliser är i princip superhjältar utan synliga skavanker.
LÄS MER:Recension: "13 reasons why" - Netflix
Den stelbenta uppdelningen i goda och onda hade inte behövts, tvärtom hade jag gärna sett fler mänskliga gråskalor. Men Kaitlyn Dever i rollen som Marie Adler är så knäckande bra att hon själv tänder den fjärde fyren. Hon fyller sin rollfigur med en storm av känslor, som hon levererar med total inlevelse, men små medel. Det är en kniv rätt i hjärtat.
