Förra året fann sig hundratals strandade utanför Ed Sheerans efterlängtade konsert på Ullevi. De trodde de hade giltiga biljetter till den brittiske popstjärnans uppträdande och var redo att sjunga lungorna av sig till ”Perfect”. Så skulle det inte bli. Eftersom fansen köpt dem i andra hand via biljettförmedlaren Viagogo stod inte biljetterna i deras namn. De blev inte insläppta. I Storbritannien någon månad tidigare hade brittiska Ed Sheeran-fans råkat ut för samma sak. Dyrt köpta biljetter från biljettsajten var helt enkelt inte giltiga.
LÄS MER:"Folk står och gråter utanför"
Viagogo skyllde ifrån sig – att man inte skulle få föra över en biljett från en person till en annan var enligt dem både orättvist och olagligt. Alltså kunde inte de stå skyldiga, tvärtom borde arrangörerna (inklusive Ed Sheeran) snarare skämmas för att de försökte sätta stopp för en andrahandsmarknad av biljetter. Ett rimligt argument?
LÄS MER:Konsumentverket varnar– ändå tjänar Google miljoner på Viagogo
Inte speciellt. Som GP i veckan har visat balanserar Viagogo på många vis precis på gränsen för vad som går att kalla hederligt. Många upplever att det är svårt att förstå att de köper andrahandsbiljetter, sajten är uppbyggd som en hetsig kamp mot klockan där köparen uppmanas att skynda att köpa innan biljetterna tar slut, det ursprungliga priset ändras efter hand när moms och bokningsavgifter läggs på. Inte konstigt att företaget ligger på Konsumentverkets varningslista. Trots det fortsätter företaget sin verksamhet – och många fortsätter köpa, i Sverige och runtom i Europa.
Det tyngsta ansvaret ligger här på politikerna, som trots allt är de som sätter ramarna för vad som är tillåtet på marknaden, oavsett vad Viagogo tycker om saken. Att EU-lagstiftning för digital andrahandsförsäljning nu ses över är därför bra.
Staten och EU kommer alltid att ligga steget efter aktörer som prövar gränserna för vad som är möjligt på internet.
Men Viagogo är också ett tecken på allas vår naiva oskuld inför det digitala. Trots att internet är en självklar del av de flestas liv är många fortfarande inte vana att röra sig med samma bondförnuft där som i verkligheten. Det räcker med en glossig hemsida eller en piffig app för att få oss att sänka garden.
LÄS MER:EU på väg att förbjuda robotköp av biljetter
Tänk er Viagogo manifesterade i fysisk form: en biljetthaj med en stor svart rock proppfylld med skrynkliga biljetter utanför en stadion som hetsigt ropar ”fort, fort, skynda, köp”. Få hade varit dödsföraktande nog att gå fram. På samma sätt är det inte många som tycker det är en bra idé att hoppa in till mannen i den sjaviga Volvon när han glider upp jämsides dig utanför baren, vevar ner rutan och viskar ”Taxi? Taxi?”. Men när Uber pop för några år sedan lanserades som ett enkelt sätt för privata bilägare att smidigt och billigt (läs: svart) agera taxi genom en app kastade sig många av oss förtjust över denna enkla lösning – tills det olagligförklarades 2016.
Staten och EU kommer alltid att ligga steget efter aktörer som prövar gränserna för vad som är möjligt på internet. Platsen där många lever merparten av sina liv. Men även om det är så kan det vara bra att ibland uppdatera sin inre bild av vad internet egentligen är. Det är inte en trevlig promenad på NK – mer en skum vandring i Amsterdams Red light district.
