Vår förmåga att fokusera på omedelbara hot när det krävs och att kunna skärma av och jobba vidare när det är möjligt har räddat homo sapiens genom åren. Det blir jag alltmer säker på. När en frustande mammut rusade mot bosättningen var det inte läge att grymta fram alternativa förklaringsmodeller, det var för sent att springa iväg och det fanns ingenstans att gömma sig. Kämpa eller dö. Förutsättningarna var enkla.
Men om vi är lagom duktiga på att möta de snabba hoten, har vi blivit alldeles för bra på att skärma av de långsiktiga. Det krävs verkligen att vi står mitt i skyfallet eller utsätts just i stunden för att klimathoten ska bli uppenbara, så fort stormen har bedarrat glömmer vi bort att vi håller på att rasa över branten.
Jag har en tes. Jag tror det är en namnfråga.
Som i somras. I samma stund som grillförbudet lyftes och den vansinniga värmeböljan drog bort fylldes klotgrillarna på nytt med flintastek och snabbmarinerade grillspjut. Som om inget hade hänt. Som om vi inte redan hängde ovanför avgrunden. Varför är det så?
Jag har en tes. Jag tror det är en namnfråga. Katrina, Harvey, Irma, Sandy, Gudrun, Alfrida ... inte så att man darrar direkt. Stormarnas namn borde såklart spegla den fulla tyngden av naturens vansinnesutbrott, inte den trötta uppgivenhet som följer i deras spår.
Döper efter namnsdagsbarn
Här i Norden döper vi fortfarande våra värsta stormar, alltså riktiga as till oväder, efter namnsdagsbarn. Risken är stor att vi förr eller senare drabbas av orkanen Kasper och stormen Solbritt. Ni hör ju själva. Det går inte att ta på allvar. Skrämseleffekten är noll.
Alla väderrelaterade utbrott bör hädanefter namnges efter thrash metal-band.
Senast i helgen drog stormen Mats in över Norrland och gjorde hushållen strömlösa. Ovädret märktes inte av härnere men alla vet att det snart friskar i på nytt och till dess föreslår jag att vi inför en nyordning.
Alla klimatrelaterade utbrott bör hädanefter namnges efter thrash metal-band. Slayer, Death Angel, Annihilator, Megadeth, Overkill, Violator, Warbringer ... det finns en del att välja på. Namnen ska vibrera av ursinne, de ska osa av kraftfullt raseri och våldsam vrede. De ska väcka oss! Det tror jag alla förstår.
Jan i nyheterna
Ändå döptes vår januaristorm till Jan. Vadå Jan? Ett namn som betyder "guds gåva" signalerar ju varken skräck eller panik. I och för sig blev jag lite uppspelt. Plötsligt handlade det om Jan i nyheterna, och för en gångs skull kunde vi – landets alla Janar – känna oss lite bad ass.
"Äldre evakueras och skolor stänger – när Jan drar fram".
"Hur drabbas du av Jan?"
"Jan drog in med full kraft över Sverige under natten till fredagen".
Formuleringar fiskade direkt ur den strida nyhetsfloden. En kvinna i Norrland suckade för övrigt på Facebook om att "Jan höll henne vaken", vilket såklart föranledde vissa frågor från min fru. Frågor jag omöjligen kunde besvara.
Nå. Det var i januari och sedan dess har de Jan-relaterade nyheterna ebbat ut. Efter några torra avsked och trötta tack till liberalen från Skene är det nu helt tyst om Jan. Och snart har vi glömt Mats.
Så får det inte vara. Jag kräver därför att nästa storm som jagar pensionärer och slår igen skolor ska döpas till Mayhem eller Destruction, inte till Mårten eller Majvor. Det håller inte.
