"Teatern är ingen domstol, här behöver vi inte vara rättvisa. Vi leker med verkligheten för att se den riktiga verkligheten ännu tydligare. Teater är alltid orättvis, den retas och är fräck, den kan vara hur dum som helst, visa vrångbilder, anklaga falskt, bara för att avslöja något annat. Men det är ingen rättvis bild. Jag vill titta bakom, under, över.
Pjäsens huvudtema är hyckleriet – vad är man beredd att offra för att passa in? Molière är, trots att texten är så gammal, extremt samtida. Han sysselsätter sig med vårt sociala jag, bilden vi ger av oss själva. Han häcklade med levande personer och ska man vara honom trogen måste man driva med någon som finns, med attityder som finns. Det är därför väldigt roligt att det här handlar om sex och poeter och den Kungliga akademien.
Det är roligt att vara orädd, lekfull och fräck. Särskilt i dessa tider.
Molière gör det ännu tydligare än i verkligheten och framför allt mycket roligare. Här är det damerna som är fräcka, det handlar om en matriark som styr sin klubb med järnhand och alla poeter fjäskar för henne för att få hennes gunst. Och vad händer om vi släpper lös några vilda damer som tar för sig? Det är roligt att vara orädd, lekfull och fräck. Särskilt i dessa tider. Min stora inspiration är målaren Peter Dahl och hans skandalmålning.
Jag har aldrig skyltat med att jag är feminist, utan visat bilderna som behöver plockas fram. Det är viktigt att också kunna göra kvinnor löjliga, vi får inte vara alldeles för seriösa, utan måste också kunna skratta åt de dumheter vi begår.
Jag vet inte om jag ska avslöja vilka i dag verksamma människor vi lyfter fram i pjäsen. Men vi har plockat ihop personer som egentligen inte ska vistas i samma miljö. Det roliga är att karaktärerna både liknar och inte liknar flera kända personer. Det finns par i föreställningen som också påminner om kulturella par i verkligheten, till exempel. Men ni får vänta och se.
Men att arbeta hårt är också ett sätt för mig att vila ifrån sorgen. Jag har förlorat min man för bara en kort tid sedan, alldeles plötsligt.
2017 lämnade jag tjänsten som professor i teaterregi på Stockholms konstnärliga högskola och började regissera igen. Jag hade längtat efter det. Jag gjorde Ibsen, sedan fick jag ”Lärda kvinnor” och direkt efter detta blir det en jättestor nyskriven grej i Bergen.
Att regissera är ett väldigt roligt arbete men enormt slitsamt. Men att arbeta hårt är också ett sätt för mig att vila ifrån sorgen. Jag har förlorat min man för bara en kort tid sedan, alldeles plötsligt. Han var en jämlik man som såg mig som världens vackraste. Men det är för tidigt att säga mer om det nu.
Jag är intresserad av psykologi och tänkande. Och därmed mänskligt lidande. Och egentligen är det ingen idé att göra en komedi om man inte ser det mörka. Jag hoppas att det blir några få ögonblick i den här komedin där det blir synd om människorna, där du ser deras misär. Om du vill.”
Fotnot: Peter Dahls konstverk ”Liberalismens genombrott i societeten” som visade en man med stånd och en kvinna som blottar sig, misstänkt lik prinsessan Sibylla, orsakade stor uppståndelse när den visades på Göteborgs konsthall 1970.
Vem? Hilda Hellwig. Regissör, professor. Grundade och var konstnärlig ledare för Teater Aurora i Stockholm. Har regisserat vid Dramaten, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, Kungliga operan, Svenska teatern i Helsingfors, Nationaltheatret i Oslo, Det Kongelige teater i Köpenhamn. På Göteborgs stadsteater uruppförde hon 2014 "Faust och Faustin and out", en pjäs som Nobelpristagaren Elfriede Jelinek hade skrivit direkt för henne.
Aktuell med? Regisserar Molières komedi "Lärda kvinnor", en uppgörelse med hyckleri och fåfänga i de fina salongerna.
När? Premiär fredag den 15 mars, Göteborgs stadsteater.
Hilda Hellwig väljer:
Ordet: Passion
"Jag gillar energin, jag gillar det icke-rationella, det oförklarliga, det mörka, det tvingande och det vackra."
Siffran: 18
"Det är min namnsdag den 18 januari och då träffades jag och min man, mitt på en gata i ett vintrigt Helsingfors. Och solen sken."
Platsen: Göteborg
"Det intressanta är att i varje stad jag kommer till tänker jag att här vill jag bo! Jag blir förälskad, jag tittar på olika hus. Och just nu vill jag bo i Göteborg."
Också på scen just nu: "Anteckningar från ett källarhål", premiär 16 februari, Göteborgs dramatiska teater.
LÄS MER: GP recenserar Faust och Faustin and out
