I rum 15, avdelning A3 på Dicksons Hus äldreboende vid Danska vägen ringer väckarklockan nästan alltid klockan sju.
– Visst, ibland händer det att jag ligger och drar mig lite, men för det mesta vill jag upp och ta en dusch vid sjusnåret, säger Hans Wennerberg med glimt i ögat och stadig stämma.
Hundra år som göteborgare
Sedan något år tillbaka har han valt bort rullatorn till fördel för en smidig rullstol – ”balansen är inte riktigt bra längre”, förklarar han men har inga problem att dra sig till minnes hur familjen en gång bröt upp från Surte för att flytta in till Göteborg:
– Jag var fem år och pappa John jobbade som målare, det gjorde förresten farfar Wilhelm också. Antagligen var det just arbetsmöjligheterna som fick mina föräldrar att lämna Surte.
– Vi flyttade in i en lägenhet på Gamlestads torg 3, nära Artillerigatan och SKF:s stora tegelbyggnad. Jag kommer ihåg hur imponerad jag var över utsikten mot Slakthuset och Marieholms gård, och själv fick jag så småningom börja i Lödöse skola.
Intresserad av blommor
Att bli målare som far och farfar var inget som lockade Hans. Han hade helt andra planer.
– Jag var tidigt väldigt intresserad av blommor och odlingar, och minns mycket väl hur pappa kom hem en dag och sa att han skaffat mig ett jobb på Kristinedals trädgårdar. Parallellt med praktiken bland växthusen fick jag min trädgårdsutbildning och efter ett tag också prova på att jobba i Trädgårdsföreningen.
– Parken var väldigt populärt redan då, även om de flesta förstås inte hade råd att äta på den fina restaurangens uteservering.
Hans Wennerberg har lika starka känslor för naturen och grönskan i dag som under unga år när scoutlivet satte guldkant på tillvaron. Ändå valde han att byta bana:
– Vi gick på lantbruksarbetarnas avtal som gav en ganska dålig lön, så jag bestämde mig för att i stället söka in på Slöjdföreningen och lära mig att rita hus.
Flygande start på karriären
Med examen på fickan anställdes Hans av ett företag i Mjöbäck i gränslandet mellan Västergötland och Halland. Monteringsfärdiga småhus hade just fått sitt stora genombrott och den unge göteborgaren sattes att göra en katalog över typhus. Västkuststugan kom att bli företagets storsäljare.
– Jag byggde förresten själv ett hus vid Aspenäs i Lerum, och där alldeles ovanför sjön Aspen fick Britta och jag vår första dotter.
Den nya karriären hade fått en flygande start och redan efter något år valde familjen att flytta in till Göteborg och Örgryte.
Via ett radhus på Birkagatan, inte särskilt långt från äldreboendet på Danska vägen, etablerade sig Hans och Britta på Månskäregatan i Delsjöområdet.
– Vi hade skogsdungarna alldeles utanför balkongen.
Aldrig druckit starksprit
Många och långa arbetsdagar vid ritbordet förgylldes av utflykter till Botaniska trädgården, besök på Konserthuset eller en promenad till Betlehemskyrkan på Vasagatan.
– Man kan nog säga att jag har varit en renlevnadsmänniska och har aldrig rökt eller lockats av starka drycker. Kanske druckit en öl eller ett glas vin någon gång, men aldrig sprit.
Fast det finns förstås gränser: som farfar Wilhelms vinterbad i Surtesjön till exempel – ”det var inget för mig…”.
Några fina villor i Onsalatrakten känner sig Hans extra nöjd med. Att någon gång titta förbi och veta att de här husen ritades av min hand – sånt ger tillfredsställelse.
Prominenta släktingar
Släktforskningen har visat att det också funnits tidigare ättlingar med talang att föra pennan i känsliga banor:
– Gunnar Wennerberg (1807-1901) var till exempel utöver politiker och landshövding också en framstående skald och tonsättare.
Sedan hustrun Britta gått bort började Hans promenera till Kålltorps äldreboende för att äta lunch, och så småningom kom han själv in på Kaggeleds boende.
– Det var först kring min hundraårsdag som jag flyttade in här på Danska vägen. Och här har jag träffat min flicka Mildred som är 95 år och bor på andra sidan gården.
– Långtråkigt blir det aldrig; vi sitter ju här och pratar med varandra, men jag saknar att inte jag inte längre kan se tillräckligt bra för att läsa, och att jag inte kan gå ut på promenader som jag vill.
Men när rosorna slår ut i Trädgårdsföreningen, då vill Hans och Mildred gärna vara med, och innan dess väntar ett riktigt rejält tårtkalas en trappa upp på Danska vägens äldreboende.
Fotnot: Vid årsskiftet fanns det i Göteborg fem personer som är födda 1914 eller tidigare. Den äldsta nu levande göteborgaren är en kvinna som föddes 1911. Hans är stadens äldste man.
Hans (Gunnar Holger) Wennerberg
Ålder: Fyller 105 år den 19 januari.
Yrke: Affärsman och ritare, numera pensionär.
Bor: Äldreboende på Dicksons Hus, Danska vägen i Göteborg.
Familj: Döttrarna Eva och Ulla. Många barnbarn och barnbarnsbarn.
Fritidsintressen: Skog och mark. Blommor och växter. Båtliv.
Favoritmusik: ”Jag gick och lärde mig att spela mandolin hos en riktig musiker, och spelade också en del för publik. Allra mest gillar jag mjuka och melodiska stycken.”
Fakta: Ett långt liv
Januari 1914 – Hans föds i Surte.
Ett sjukhus i London sätter in radium i cancerbehandlingen. Joe Hill grips och anklagas för att vara skyldig till ett rånmord i Salt Lake City. Första världskriget är bara ett halvår borta.
Januari 1939 – Hans fyller 25 år.
Den amerikanska tidskriften TIME utser Adolf Hitler till årets man 1938 och samtidigt lovar Hitler "en lösning på judeproblemet" i Tyskland.
Januari 1964 – Hans fyller 50 år.
Sverige höjer barnbidraget från 150 till 700 kronor per år, tv-serien Vi på Saltkråkan börjar sändas och Sixten Jernberg vinner två skidguld (50 kilometer och stafetten) under vinter-OS som inleds i slutet på månaden i Innsbruck.
Januari 1989 – Hans fyller 75 år.
Göran Persson, en tämligen okänd kommunalpolitiker från Katrineholm, utses till ny skolminister och i USA efterträds Ronald Reagan av George Bush som president.
Källa: Wikipedia
