”Vietnam är nära, utanför ditt fönster” sjöng den svenska Vietnamrörelsens sånggrupp med det i backspegeln rörande namnet Freedom singers. Jag stod utanför Systemet i det tidiga 1970-talet med insamlingsbössan till FNL – uttytt Front National pour la Libération du Sud Viêt Nam, på svenska Sydvietnams Nationella Befrielsefront. Många la i en slant men vissa väste: ”Bomba Nordvietnam tillbaks till stenåldern!” och satte ett klibbigt tuggummi i myntspringan.
LÄS MER: I väntan på den stora syrisk-svenska flyktingromanen
Långt senare dejtade min dotter en vietnamesisk ung man, jag trodde naivt att hon skulle berätta om mitt engagemang – men icke. Hans föräldrar som flytt drev förbittrade en pizzeria i en svensk småstad och avskydde Vietnams segrande regim. Medan min syster vars arbete ofta tar henne till Vietnam visade bilder från en utställning i Hanoi där det svenska stödet nogsamt dokumenterats.
Intresset för det som vietnameserna kallar det amerikanska kriget fick en renässans med den amerikanska TV-dokumentärserien The Vietnam war (där FNL kallas Viet Cong). Men det finns gestaltade vittnesmål från andra sidan; vietnames-kanadensiskan Kim Thuys poetiskt mångbottnade böcker finns på svenska och på årets Bergman-festival gästspelade Caroline Guiela Nguyens andlöst vackra teateruppsättning Saïgon – om det franska koloniala Vietnam.
Så när den Pulitzerprisade Sympatisören av vietnames-amerikanen Viet Thanh Nguygen nu kommit på svenska kastar jag mig över den. En namnlös ung man, kapten är hans militära grad i den sydvietnamesiska armén, är egentligen spion, en kommunistisk mullvad. Hans mor från det fattiga norr blev gravid med en fransk katolsk präst. Sonen skickas i ungdomen av motståndsrörelsen till USA för att skolas i imperiets kultur – en merit när han sen följer sin General till USA vid Saigons fall våren 1975. Uppgiften är att övervaka generalens försök till kontrarevolutionär verksamhet i exilen. Och huvudpersonens dubbla agenda, hans ursprung som ”blandras” och hans, om ej politiskt så med tiden rent mänskligt, dubbla lojaliteter utspelas i ett USA med en chockerande rasistisk och fördomsfull sin syn på ”orientalen”.
LÄS MER:Han gjorde upp med den sociala skammen
Denna 420-sidiga romandebut som vill fånga Vietnams hela klyvnad hade dock mått bra av en rödpenna. Alltför mycket action, sidospår och en dragning till en hårdkokt prosa med dess överlastade metaforer gör läsningen baktung. Först när Than Nguygen lugnar sig och skildrar ett förött vietnamesisk flyktingliv i ömsinta scener börjar texten vibrera.
Som när Generalens Madame fnyser åt att vara tacksam för att få sälja soppa i ett hål i väggen. ”Det är vad våra gäster kallar det här stället. Vi äger det inte ens, sa Generalen. Vi hyr det.”
Eller när Man, hans kontakt och handledare, med sitt bortbrända ansikte inte kan finna orden för att beskriva smärtan av brinnande napalm. Eller när Generalens dotter på en fest sjunger Nancy Sinatras Bang bang på vietnamesiska; ”För oss var Bang bang soundtracket till våra liv”.
Då äger Sympatisören tveklöst sin egen berättelse om Vietnam.
