Barnen får lära sig varumärkesbyggandets konst

Stina Nylén läser en sedelärande Bamse-novell.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Mot en starkt vinjetterad, mörkgrå fond tornar skuggan upp sig. Den är kolsvart. I tunna, vita, spretiga versaler snett över skepnaden står det ”John Ajvide Lindqvist”. Alarmklockor ringer i mitt inre, ett obehag sprider sig – vad är nu detta, jag som inte ens klarade av Låt den rätte komma in... och när blicken faller på den signalröda, ovanligt smått satta rubriken ovanför bilden skär det sig verkligen – står det faktiskt Bamse? Och jo, den hotfulla silhuetten ståtar med en omisskännelig luvkontur.

LÄS MER:Sorg som inte lämnar läsaren i sticket

Aha, jag tror jag förstår! Den debatt som med jämna mellanrum blossar upp om curlade barn, om alltför tillrättalagd barnlitteratur, där det måste sluta lyckligt, där alla blir vänner, där mjuka djur får gestalta konflikter i sandlådan, och om någon faktiskt dör, så är det troligen Ulf Nilsson som ligger bakom och det hela upplevs ändå till slut som ett milt poem – den har nu resulterat i en hjärntrust som kommit fram till detta: inte ens för Bamse går du säker!

ANNONS

Nu jävlar ska vi lära ungarna veta hut.

Som med en Spindelmannenfilm för några år sedan, förlåt, Spiderman heter han nu. Plötsligt var han två! En röd, snäll, och en svart som på något vis var lite ond, som om dr Jekyll och mr Hyde faktiskt hade splittrat sig i två separata individer. Kan det gå lika illa för vår fridsamme björn?

Nä, förstås inte. Det här var aldrig meningen att vara skräck. Inuti är det vanliga Bamse, det vill säga ett tidigare publicerat äventyr om miljöförstöring där Lille Skutts fru, den djärva journalisten Nina, avslöjar hur Krösus Sork släpper ut gifter i sjön. Och det är i och för sig otäckt så det räcker.

John Ajvide Lindqvists uppgift i sammanhanget har varit att skriva om serien till en novell. Efter att ha tagit sig igenom texten får barnen läsa originalserien, och därefter kommer det en kortare serie följd av tomma linjerade blad, så att barnen själva kan skapa skönlitteratur av Bamse-förlagan. (Och delta i en tävling om en valfri prenumeration från Pressbyrån förstås, vad vore samtiden utan tävlingar...)

LÄS MER:Kärlek, ilska och ett Kiruna i förvandling

Bra va? Dagens barn som är så dåliga på att läsa och skriva. Och så snäll Pressbyrån är som till och med ger bort häftet gratis till skolor! ”Unikt album – finns bara på Pressbyrån” står det, och det känns ju exklusivt som bara den. Och Egmont och Bamseförlaget, de är också snälla mot barnen. Och Bamse är snäll, alla är snälla, eller nej, Bamse är väl inte så snäll egentligen, inte när han alltid framhåller att han aldrig slår någon, istället kastar han upp folk i luften så de slår sig själva när de landar.

ANNONS

Nåja. Ajvide Lindqvists text är fint dramatiserad och språkligt rik. Det är klart det är bra att främja barns läsning. Och på det här sättet slår man minst två flugor i en smäll: barnen lär sig läsa och skriva och får stifta bekantskap med den ädla konsten att finslipa varumärken och skapa goodwill.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS